Ett kemiskt ämne som en organism behöver inta för att överleva. Näringsämnen brukar delas in i proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer, mineraler och spårämnen. Ibland räknas också vatten som ett näringsämne.

Proteiner

Termen protein (från grekiskans proteos vilket betyder det första eller det viktigaste) användes första gången av den svenske kemisten Jöns Jakob Berzelius i ett brev till dennes holländska kollega Gerardus Johannes Mulder 1838. Berzelius ville där med ange att proteinerna är de första (viktigaste) ämnena i kroppen.

I början av 1800-talet avgränsades denna grupp av ämnen genom kokning då det stelnande vid kokning, precis som äggvita och där av kom namnet äggviteämnen som i allmänt tal finns kvar som en synonym till proteiner.

Protein är uppbyggt av cirka 20 olika aminosyror som genom peptidbindningar är bundna ihop till kedjor. Många av dessa är essentiella (livsnödvändiga) för papegojan.

Enzymer, vissa hormoner och blodäggvitor utgörs också av protein.

Proteiner är kroppens byggnadsmaterial, det behövs för underhåll och nybildandet av vävnader. Kroppen kan inte lagra protein och därför bör varje måltid innehålla protein så att man får en jämn tillförsel. Om det blir ett överskott av proteiner, kan kroppen istället omvandla det till energi. Dessa proteiner används som ersättning av kroppen om födan innehåller för lite fett och kolhydrater, vid svält omvandlas även det protein som behövs för kroppens normala funktioner.

Då kroppen inte kan lagra proteiner måste födan innehålla alla essentiella aminosyror, annars kan inte uppbyggnaden av vävnader och övriga äggviteämnen ske problemfritt. Proteinbrist är ovanligt hos stora papegojor, men kan förekomma om de få ofullständigt foder. Symptomen är viktnedgång, fjäderplockning, dålig fjäderutveckling och felaktiga färger på fjädrarna. Utan fullvärdigt protein försämras ersättningen av förlorad vävnad och kan till och med upphöra. Fågeln blir håglös, tappar i vikt och dör så småningom. Hos små papegojor och undulater ser man symptomen på några veckor medan det kan ta månader innan man ser något symptom hos stora papegojor.

Papegojor behöver cirka 10-15 % protein i födan. Mängden är i korrelation med kroppsvikten men kan variera med fågelns ålder och fysiska hälsa. Den optimala mängden för växande papegojungar är 20%, men nektarätande fåglar så som till exempel lories har lägre behov av proteiner än andra papegojor. Vid ruggning kan proteinbehovet öka med 4-8%.

Överdosering av protein kan leda till njurproblem, gikt och ökad tillväxt av näbb och klor.

Kolhydrater

Kolhydraterna, som utgör en viktig beståndsdel i födan, har fått sitt namn av att grundämnena kol, väte och syre ingår med proportionerna 1:2:1, det vill säga en kolatom på en vattenmolekyl.

Kolhydrater är samlingsnamnet på allt vad socker heter och består av monosackarider, disackarider och polysackarider.

Kolhydrater är kroppens primära energikälla och finns framför allt i växter, till exempel frukt och grönsaker. Behovet varierar beroende art, ålder, aktivitet och omgivning. Hos till exempel undulater stiger behovet 20 gånger när de flyger gentemot deras basbehov.

Vitaminer

Vitaminernas namn är en snårig djungel. Dessa lågmolekylära föreningar upptäcktes av professor Nikolaj Lunin vid universitet i Tartu, Estland, år 1880. Den brittiske-amerikanska biokemisten Casimir Funk (1884-1967), som ursprungligen kom från Tyskland (i nuvarande Polen), började kallade dessa föreningar vitaminer (vitamine) år 1912 då han arbetade vid Lister Institute i London. Senare när forskare upptäckte mer specifika vitaminer och då konstaterade att många inte innehöll kväve (nitrogen) togs det sista ”e” bort i vitamine.

Brist på de olika B-vitaminerna ger till en viss del samma symptom, därför trodde forskare först att det rörde sig om en enda vitamin. När man senare hittade en hel rad olika ämnen, kom namngivningen att följa två olika principer. Vissa fick en liten siffra på B-et: B₁, B₂, osv. Andra fick helt nya namn, till exempel biotin eller folsyra. Med tiden kom båda typerna att blandas och därtill kom de rent kemiska beteckningarna på varje vitamin. I tabellen nedan finns alla namnvarianterna. Beteckningar inom parentes är föråldrade

Vitamin A = retinol

Vitamin B₁ = tiamin

Vitamin B₂ = riboflavin

(Vitamin B₅) = pantotensyra

Vitamin B₆ = pyridoxin

(Vitamin B₃) = niacin

Vitamin B₁₂ = kobalamin

Vitamin B₉ = folsyra, pteroglutaminsyra, folacin

(Vitamin B₈) = biotin

Vitamin C = askorbinsyra, askorbat, E 300-304

Vitamin D = kolekalciferol, ergocalciferol

Vitamin E = alfatokoferol, E306-309

(Vitamin F) = linolsyra

Vitamin K = fyllokinon, menakinon

Vitaminer är organiska ämnen som behövs i små mängder i födan hos högre organismer. Livsnödvändiga ämnen som till exempel essentiella aminosyror och fettsyror, som byggs in i kroppens vävnader och kan brytas ner för energiproduktion räknas inte som vitaminer. Ett flertal substanser som under årens lopp rapporteras vara vitaminer har inte visat sig uppfylla kriterierna för vitaminer, ett exempel är koenzym _Q10, som marknadsför som kosttillskott under namnet vitamin _Q10.

Vitaminer är nödvändigt som komplement till enzymer och hormoner. Papegojor kan inte själva bilda flertalet av vitaminerna, därför måste de tillsättas via födan. Överdosering av vitaminer, vilket kan till exempel ske om papegojan både äter pellets och får vitamintillskott, kan leda till antingen vitaminöverskott eller sekundär vitaminbrist. Detta gäller speciellt för vitamin A och D.

De fettlösliga vitaminerna (A, D, E och K) kan lagras långa perioder i kroppen så papegojor kan klara sig långa tider utan att tecken på uppenbar vitaminbrist. Tyvärr kan detta också leda förgiftning, speciellt av vitamin A och D om man över överdoserar dessa vitaminer.

De vattenlösliga B-vitaminerna kan inte lagras i kroppen och måste därför tillföras kontinuerligt för att brist inte ska uppstå. Förgiftning är ovanligt.

Vitaminer är den minst stabila komponenten i födan och påverkas av lagringstemperatur, fuktighet och ultraviolett ljus.

Mineraler och spårämnen

Det finns flera kemiska grundämnen som har betydelse för flera metaboliska processer (ämnesomsättning) i kroppen vilket gör att många räknas som essentiella (livsnödvändiga).

Mineralämnen kan vara giftiga om de tillförs i överskott, så som till exempel zink. Man bör därför se upp med burgaller som är förzinkat så att fågeln inte får i sig delar som lossnar.

Det är ca 10-15 mineraler som är nödvändiga för den optimala hälsan för papegojor. Det finns lite forskning om mineralbehovet hos papegojor, undantaget kalcium där man har större kunskap.

Relativt höga nivåer (0,5 – 0,15 % av det dagliga kostintaget) av mineralerna kalcium, fosfor, magnesium, natrium, kalium och klor är nödvändigt. Spårämnen är sådana mineralämnen som kroppen endast behöver i mycket små mängder och dit räknas för papegojan mineralerna zink, koppar, jod, selen, järn och mangan som behövs koncentration (0,06 – 0,00001% av det dagliga kostintaget).

Tillgången på mineraler beror inte bara på koncentrationen i maten utan också på många andra faktorer. En hög halt av fosfor reducerar till exempel kalciumabsorptionen.

Fett

Fett är en av näringsfysiologins huvudkomponenter. Vanligen talar man om fetter (lipider) för att framhäva att det finns många olika sorters fett.

Fett är den näringsämne som innehåller mest energi. Ett gram fett ger 9 kcal vilket är dubbelt så mycket jämfört med kolhydrater och proteiner. Kroppen behöver fett för många olika syften. Det behövs för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig de fettlösliga vitaminerna och för att kroppen ska kunna tillverka vissa hormoner. Fett ger även energi och kan lagras i obegränsad mängd, vilket kan leda till fetma. Fett är uppbyggt av glycerol och fettsyror. Fettsyror är uppdelade i mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror. Det fleromättade fettet är essentiellt vilket betyder att det är livsviktigt för kroppen, den kan inte tillverka dessa själv och måste därför tillföras via maten.

Enzymer

Från grekiskans en i + zyme jäst. Enzymer består i de allra flesta fall av proteiner, men på senare år har man funnit att också vissa nukleinsyror av RNA-typ har enzymeffekt.

Enzymer har en särskild funktion i kroppen. Inga kemiska reaktioner i celler förkommer utan enzymer. Enzymerna fungerar som en biologisk katalysator, det vill säga de ser till att kemiska reaktioner går fortare. De accelererar hundratals olika kemiska reaktioner som pågår i och runt om cellerna i alla levande organismer. Den substans vars förändring påskyndas av ett enzym kallas substrat.

Enzymerna deltar bland annat i ämnesomsättningen, det vill säga hur föda omvandlas till näring i kroppen och hur ämnesomsättningen ska ske i cellen. Enzymer är nödvändiga för utvecklingen och förekomsten av allt liv.

Koenzym

Vissa enzymer kräver för sin funktion närvaro av specifika medhjälparmolekyler, kallade koenzym. Dessa har olika karaktär och tillför reaktionen substanser som är nödvändiga för dess förlopp. De flesta koenzymer utgörs av eller härstammar från vattenlösliga vitaminer, framför allt olika B-vitaminer. Detta förklarar varför brist på sådana vitaminer leder till ämnesomsättningsrubbningar.

Vatten

Man listar sällan vatten som ett näringsämne för levande organismer, men vatten är det mest grundläggande näringsämnet. Det finns livsformer som lever utan luft eller syre, men inga kända kolbaserad livsform kan leva utan vatten. Omsättningen av vatten i fågelns kropp överstiger alla andra näringsämnen. En 10 % minskning av något annat näringsämne orsakar inte någon märkbar effekt, men en 10 % minskning av vattnet i en papegojas kroppsvätskor kommer att orsaka symtom på allvarlig uttorkning. En 20 % minskning är livshotande.

Vatten ska alltid finnas tillgängligt för fåglarna. Vattenbehovet för en vuxen papegoja är cirka 2,4 % av kroppsvikten, men varierar självklart beroende i vilken temperatur fågeln befinner sig i. Även typen av mat påverkar vattenbehovet. Får fågeln mycket saftig frukt minskar vattenbehovet, medan intag av pellets ökar vattenbehovet.

Många fågelägare ger vitaminer i vattnet vilket inte är att rekommendera. Variationen i vattenintaget gör det svårt att veta hur man ska dosera vitaminerna. Även vattnets kvalité påverkar vitaminerna, till exempel förstörs många vitaminer om halterna av koppar, järn och zink är högt, även ljus kan förstöra vitaminer.

Att ge vitaminer i vattnet är inte att rekommendera då det orsakar en snabb bakterietillväxt vilket gör att vattnet snabbt blir otjänligt.

---

Ett stort tack till veterinär Gunnel Andersson på Djurkliniken Roslagstull som faktagranskat artikeln.

---

Informationen till artikeln kommer från
BSAVA Manual of Psittacine Birds (second edition), Nigel Harcourt-Brown & John Chitty, ISBN 0-905214-76-5

Avian Medicine & Surgery, Robert B. Altman, ISBN 0-7216-5446-0

Bra böckers stora läkarlexikon

Parrot Nutrition, Robert G. Black, ISBN 978-0-910335-07-2