HÄLSOUNDERSÖKNING
VARFÖR GÖR MAN DET OCH VAD KAN MAN FÅ UT AV DET?
|
Många undrar varför man låter sin friska fågel genomgå en hälsoundersökning. ”-Det är att slänga ut pengar i onödan och försäkringsbolaget betalar inte”, är ofta argument man brukar höra. Varför gör man då en hälsoundersökning? Av samma anledning som att man ska känna sin fågel och dess beteende, måste man veta dess medicinska hälsoprofil när den är frisk för att kunna se vad som förändrats när den är sjuk, vad är normalt för den, och därmed kunna avgöra vad som är onormalt eller inte. Min blåpannade amasonhona Fia har en missbildning på körtelmagen. Denna upptäcktes vid en hälsoundersökning. Om hon senare får problem med magen vet vi hur hennes mage ser ut när den var frisk. Hade vi inte vetat att körtelmagen är missbildad vid en eventuell sjukdom, hade man kunnat tagit missbildningen för en sjukdom, fast det är hennes normaltillstånd och det skulle kunna dras felaktiga slutsatser om vad som är sjukdom och vad som är normaltillstånd. Vid en stor hälsoundersökning går veterinären igenom hela fågeln, den röntgas, det tas olika blodprov och prov för papegojsjuka. Hjärta och lungor kontrolleras också. Veterinären gör även en visuell kontroll och känner på fågelns hull och undersöker fjädrarna som kan påvisa olika defekter. De kontrollerar även att matsmältningssystemet är okej via ett avföringsprov. När vår gulhuvade amason Gruff var nio månader tyckte vi det var dags att göra en hälsoundersökning på honom. Vi hade då haft honom sedan han var 40 dagar gammal. Då jag sedan tidigare har låtit mina andra amasonpapegojor genomgå en hälsoundersökning på Djurkliniken Roslagstull, beställde jag tid hos veterinär Marianne Tornvall. För att se om det finns gramnegativa bakterier i magen vill Marianne ha ett färskt avföringsprov. Nu bor jag inte så långt från kliniken och var därför lite osäker om Gruff skulle hinna lämna ett färskt avföringsprov i transportburen. Kvällen innan undersökningen lade jag därför plastfolie på burbotten under sittpinnen som han brukar sova på, jag vet att han brukar bajsa ganska mycket under natten. På morgonen rullade jag ihop det i plasten för att det inte skulle torka och lade det i kylskåpet för att minska bakterietillväxten. Nu behövde vi inte använda det då Gruff hann bajsa lite i transportburen. Då det är ganska många olika undersökningar som fågeln genomgår vill Marianne att man lämnar sin fågel till kliniken på morgonen för att sedan hämta hem den på eftermiddagen eller kvällen. Måste fågeln sövas för att undersökningen ska kunna genomföras är det extra viktigt att de stannar över dagen då Marianne vill se att den mår bra och kvicknar till. När vi kom till kliniken fick jag fylla i ett papper med Gruffs uppgifter, när det var klart fick vi gå in till undersökningsrummet. Vi hann precis komma in så kom Marianne. Hon frågade hur han mådde, vad han äter, hur han bor och om han har tillgång till UV-ljus. Hon frågade även om han har haft några sjukdomar tidigare. Jag berättade att jag var lite orolig då jag hört att det ”klonkade” till i honom ibland, det låter som om det hoppar till i höften. Han verkar dock inte ha ont då han gärna hänger uppochner i bara ett av benen och flaxar vilt, ju mer det gungar desto roligare är det. Han sitter också på ett ben och håller gärna leksaker och mat i en fot och sitter på den andra foten. Då han gör allt detta med båda fötterna, verkar det inte vara något som besvärar honom. Marianne sade att är det något konstigt, så bör det synas på röntgen. Under tiden då vi pratar är Gruff ute och Marianne kan då se hur hans allmäntillstånd är. Är han pigg och alert eller är han slö och likgiltig vilket tyder på att fågeln inte mår bra. Hon ser även hur han rör sig och bedömer att han rör sig normalt. Innan det är dags att söva honom väger hon honom. Nu är Gruff van att sitta på vågen och klev snällt upp på den (vi har likadan hemma). Om fågeln inte låter sig vägas så lätt görs det när den är sövd. Det är viktigt att väga sin fågel regelbundet då det är indikation på hur den mår. Innan det var dags att söva honom lyssnade hon på hans hjärta och kontrollerade hans hull.
UNDERSÖKNINGENFör att Marianne lättare ska kunna undersöka honom börjar hon med att söva honom. Han sövs med samma narkosgas, isofluran, som ges till människor. De har även sevorane som hos människor används på spädbarn och riskpatienter. Hon håller honom i en handduk och håller en mask (ser ut som en strut) mot hans ansikte där gasen strömmar ut. Nu är det inte helt tätt och för att inte personalen ska andas in gas som läcker utanför har de ett stort utsugningsrör bredvid honom. Gruff verkar inte tycka att det är så jätteroligt, han vrider lite på sig och grymtar men somnar in snabbt. Nu är Gruff van att hållas i en handduk så därför var det inte så läskigt för honom. Att träna sin fågel att vara i en handduk är därför bra, då veterinärer brukar hålla fåglar i handduk när de undersöks. Är de då vana vid det så får de inte panik så lätt, vilket kan vara livsfarligt om de är i dålig kondition. När han väl sover lugnt lägger Marianne honom på rygg. Det första hon gör är att lyssna på hans hjärta och lungor. Dels för att se att han ligger bra i sin narkos (som är lätt, han ska ju bara hålla sig stilla), dels för att lyssna att hjärta och lungor låter som de ska.
Efter det palperar (fysisk undersökning med händerna) hon honom, är hans hull bra eller är han för tjock? Detta är ganska vanligt hos amasoner då de är riktiga gottegrisar. Efter det tittar hon på hans fjädrar på kroppen och under vingarna. Är de missfärgade eller missbildade kan det tyda på vitaminbrist. Innan undersökningen förklarade jag att många av Gruffs fjädrar delvis är svarta, framför allt på nacke, skuldror och rygg. Detta beror på att vi hanterar honom mycket, han är tam som ett marsvin. Vårt handfett gör att fågelns fjädrar blir svarta. När han var några månader gammal var han klargrön. Man ser även skillnaden på färgen på hans bröst. Han har börjat tappa fjädrar och det har kommit ut nya på bröstet som är klargröna. Mitt på bröstet, på krävan, är dock de gamla fula fjädrarna kvar. Det var där som han utvecklade fjädrar sist och när vi fick honom hade han inga fjädrar där, de vara bara pinnar. Marianne berättar att amasoner är bland de arter som det är svårast att få fina fjädrar på, de är bland annat mycket känsliga för torr luft och bör därför duschas ofta, helst flera gånger i veckan. Marianne öppnar näbben och tittar in i munnen. Hon tittar på slemhinnorna och de små taggarna, slemhinneutskotten som sitter i svalg och choan. Dessa ska vara spetsiga. Är dessa trubbiga eller fattas kan det tyda på A-vitaminbrist vilket är vanligt hos framför allt amasonpapegojor.
Efter det undersöktes hans öron. Marianne tittar efter svullnader, sekret eller annat som kan vara på onormalt. Hon tittar på hans ögon. Här undersöks att storleken, symmetrin, regnbågs- och hornhinnan, ögonlock och ögonlockskanter är normala. Efter det förs en tamponpinne (topz med långt skaft) in i kloaken för att vända ut lite av slemhinnan för att se om den är okej. Hon tittar även efter papillom (vårtliknande utväxter) vilket är vanligt hos amasoner. Näbb och näsborrar kontrolleras också. På äldre fåglar är det vanligt med ”pluggar” i näsborrarna. Dålig näbbkvalité kan tyda på felaktig utfodring eller invärtes sjukdom. Gruffs fötter undersöks också. Huden på fötterna, både under och över, ska vara reptillik. Är huden under fötterna slät tyder det på A-vitaminbrist eller tryckskador vilket fågeln får om den sitter på felaktiga pinnar. Pinnarna som fågeln sitter på bör vara naturgrenar och ska ha olika tjocklek och struktur för att musklerna ska få arbeta och för att förhindra tryckskador. Även huden undersöks. Huden ska vara smidig och inte torr och flagig. Våra papegojor kommer från tropiska och subtropiska områden där luftfuktigheten är mycket hög. I våra hem, framför allt på vintern, sjunker luftfuktigheten vilket påverkar fågelns hud och slemhinnor. Se därför till att om möjligt höja luftfuktigheten där fågeln vistas och se till att duscha den ofta.
BLODPROVEfter den visuella undersökningen är det dags att ta ett blodprov. På fåglar tar man blodprov från en åder på halsen. På bilden ser det ut som om Marianne tar mycket blod men hela sprutan rymmer bara två milliliter och hon tar cirka en milliliter (ett kryddmått). Via blodprovet får man svar på många saker, till exempel om fågeln har en infektion. Veterinären tittar efter att värdena ligger inom det som är normalt. I bland kan till exempel ett värde ligga utanför det som är normalt, men det behöver inte betyda att något är fel. Vissa normalvärden är olika beroende på om det är en ung fågel eller vuxen fågel. Jag har inte skrivit vad som är normalvärden i denna artikel, då det varierar så otroligt mycket. Till exempel kan normalvärdet för totalvita variera mellan 5.000 och 17.000 hos en amason, hos en nymfkakadua ska de ej vara över 5000. Även mätmetoderna kan skilja sig åt. Har din fågel genomgått en undersökning där du fått provresultat och du undrar om det är normal eller inte, fråga din veterinär. Veterinären tittar på helheten och kan utifrån svaren på andra värden avgöra vad som är normalt eller inte.
Blodet Blodet består av tre olika delar. Vita blodkroppar (leukocyter) röda blodkroppar (erytrocyter) och blodplättar (trombocyter). Vita blodkroppar Det finns tre olika sorters vita blodkroppar. Lymfocyter, monocyter och granulocyter. Granulocyterna finns i tre olika varianter, hos papegojor är det heterofila-, eosinofila- och basofila granulocyter. Generellt kan man säga att alla vita blodkroppar hjälper till att försvara kroppen mot olika främmande ämnen såsom till exempel bakterier och virus. Vad som testades på Gruff Olika kliniker testar kanske olika saker, det som testas på Gruff var följande. Observera att nedanstående är mycket generellt beskrivet. Totalvita Med totalvita menas antal vita blodkroppar som finns i blodet. Vita blodkroppar är kroppens poliser som dödar bakterier och virus. Är de vita blodkropparna för många betyder det att man har en infektion i kroppen. Ett onormalt lågt värde kan vara tecken på en allvarlig virusinfektion, medan höga värden oftare är tecken på infektion med bakterier eller svamp. Lymfocyter Är en grupp av vita blodkroppar som finns i två olika varianter, T-lymfocyter och B- lymfocyter. När T-lymfocyter kommer i kontakt främmande mikroorganismer omvandlas de till så kallade mördarceller som kan oskadliggöra inkräktarna. B-lymfocyter bildar antikroppar mot främmande ämnen. Antikroppar är till för att identifiera främmande substanser i kroppen och viss mån direkt bidra till att oskadliggöra vissa hot mot kroppen, men huvudsakligen signalerar de till andra celler i immunförsvaret så dessa celler vet vad de ska göra. Antalet lymfocyter varierar mycket mellan olika papegojor, antalet varierar även beroende på papegojans ålder. Unga fåglar har ofta ett högre värde då kroppen möter många nya mikroorganismer och därför håller på att bilda antikroppar mot dessa vilket behövs för att den senare i livet ska känna igen olika främmande mikroorganismer som kommer in i kroppen och kunna bekämpa dessa. Ett onormalt värde tyder oftast på en infektion i kroppen. Monocyter Monocyterna är den största av de vita blodkropparna. Monocyterna finns i blodet under ungefär ett dygn. Sedan vandrar de ut i vävnaderna och omvandlas till celler som kallas makrofager. Makrofag betyder storätare. Cellerna kan ”äta upp” inkräktare, som exempelvis bakterier. De tar även hand om död vävnad och fungerar därför som en slags ”städpatrull” ute i kroppen. Ett onormalt värde kan tyda på kronisk infektion. Heterofiler Heterofiler är en typ av granulocyt. Ökar antalet heterofiler kan det tyda på en bakterieinfektion. Ett högt värde hos en papegoja kan tyda på en infektion, till exempel på papegojsjuka eller svampinfektion. Eosinofiler Eosinofiler är en typ av granulocyt. De har ett karakteristiskt utseende vilket gör att de är lätta att känna igen. Denna typ av blodkroppar stiger i antalet vid allergi och parasitsjukdomar hos människor. Hos fåglar kan ett ökat antal bland annat bero på ett parasitangrepp. Basofiler Basofiler är en typ av granulocyt. En förhöjd halt av basofiler kan tyda på en luftvägsinfektion eller på läkning av vävnadsskador. En förhöjd halt är vanlig vid aktiv papegojsjuka. Hkt Hkt betyder hematokrit vilket är antalet röda blodkroppar (erytrocyter) i procent. Röda blodkroppar transportera syret ut i kroppen och vädrar ut koldioxid via lungorna. För högt värde kan indikera på uttorkning, astma eller cancer. För lågt värde kan tyda på kronisk sjukdom, blodförlust, cancer eller problem med parasiter.
Totalprotein Med totalprotein menas halten av proteiner i blodet. Proteinet hjälper till att hålla rätt PH-balans och vätskebalans i kroppen. En ökning kan tyda inflammation, uttorkning, papegojsjuka eller tuberkulos. ASAT ASAT (aspartataminotransferas) är ett enzym som finns i hjärta, skelettmuskulatur och framför allt i levern. Man brukar säga att ASAT är ett levervärde. Ett för högt värde kan tyda på leverskada vilket kan bero på bland annat infektion, förgiftning, leverförfettning eller tumörsjukdom. Glukos Är sockret i blodet. Ett högt värde kan tyda på diabetes. Värdet kan även stiga vid stress, det är därför viktigt att fågeln inte är stressad vid provtagningstillfället. CK CK betyder kreateninkinas vilket är ett enzym som framför allt finns i muskler, till exempel i hjärta och skelettmuskler. Onormala värden kan tyda på skador på muskler till exempel på hjärtat eller på fysiskt trauma och stress. CK används också för att lättare bedöma ASAT-värdet. Om CK är normalt men ASAT högt, kan det indikera leverskador. Är även CK högt finns inte denna korrelation mellan värdena. Urinsyra Urinsyran mäts för att se om fågeln har några njurproblem. Hos uttorkade fåglar kan värdet ändras. Höga värden ses ofta vid infektioner och förgiftningar samt vid gikt, framför allt hos undulater. Grampositiva stavar och kocker Att utföra en gramfärgning av avföringen är ett sätt att se om magen och tarmen är i balans. I både människors och fåglars mage och tarm finns det olika bakterier. Vissa måste man ha för att matsmältningen ska fungera, andra kan tyda på obalans i systemet. Vid gramfärgning ser man olika slags bakterier, gramnegativa och grampositiva. Grampositiva stavar och grampositiva kocker hjälper till att smälta maten, dessa bakterier är således bra. Gramnegativa stavar och gramnegativa kocker är elaka bakterier och bör inte finnas i magen, finns de bör de maximalt utgöra några procent av antalet bakterier. Vid gramfärgning kan även parasitägg, jäst och vissa specifikt sjukdomsframkallande bakterier hittas, till exempel clostridier.
RÖNTGENNär blodprovet var taget var det dags för röntgen. Här gäller det att vara snabb, då fågeln vaknar väldigt fort ur narkosen. Personalen gör i ordning röntgenmaskinen och tar på sig skyddsutrustning medan fågeln sover. Snabbt sveper de in Gruff i en handduk och springer till röntgenrummet. De lägger honom på rygg och tar en bild, sedan på sidan och tar en bild. Detta tar mindre än trettio sekunder, ändå hinner de knappt klart innan han vaknar upp. Han är först lite virrig, gnäller lite och undrar vad som händer. Efter några minuter har han piggnat till så mycket att Marianne sätter in honom i transportburen. Först är det lite vingligt att komma upp på pinnen men efter ett andra försök sitter han lugnt. Det är när man ser detta som man inser hur otroligt effektiv en fågels andningsapparat är, hur fort de vädrar ut narkosgasen.
På röntgenbilden kan man se fågelns alla inre organ samt skelettet. Marianne tittade extra noga på benen runt höften och kunde konstatera att allt såg bra ut, hans ”klonkande” är inget farligt. Efter röntgen är alla undersökningar klara och Gruff sitter och vilar sig.
SLUTGILTIG BEDÖMNINGAlla värden skrivs ner och sparas på kliniken i Gruffs journal. Som djurägare får man senare hem ett dokument där det står vilka prover som utförs och vilka värden de olika resultaten hade. På dokumentet anges om värdena är normala eller inte. Även om något av värdena är onormala behöver det inte betyda att din fågel är sjuk. Veterinären gör en helhetsbedömning av alla värden och utifrån det bedöms om fågeln är sjuk eller inte. Värden som ser onormala ut kan mycket väl vara normala just för din fågel. Till exempel så varierar vissa värden mycket beroende på fågelns ålder, om fågeln varit stressad vid provtagningstillfället eller om den ätit bröd, då kan värdet för jäst se onormalt ut. Som fågelägare ska man inte alltså inte hänga upp sig på enstaka värden. Veterinären har de nödvändiga bakomliggande kunskaperna som behövs för att kunna göra en korrekt veterinärmedicinsk bedömning. Om något av testresultaten är onormalt talar Marianne om det, vad det beror på och om någon behandling behöver sättas in. Många av de problem (sjukdomar) våra fåglar lider av beror på felaktig mat, vilket i och för sig är lätt att rätta till, det är bara att byta ut fågelns mat. Tyvärr får många av våra tamfåglar alldeles för fet mat med för lite vitaminer och mineraler.
DAGS ATT ÅKA HEMNär han senare åkte i bilen hem så visade att han att han mådde utmärkt. Att åka bil är kul. Det låter och man måste se om det går att överrösta alla ljud. Han betedde sig som om han förlorat lite tid på grund av att han varit sövd, och skulle ta igen den tiden genom att flyga ännu mer, bita på mer saker än vanligt, vara mer aktiv än vanligt. Det märktes med andra ord inte alls på honom att han varit sövd och att han blivit av med några droppar blod.
För mig som ägare känns det skönt att veta att min fågel är helt frisk och att det finns referensvärden att gå tillbaka till och titta på om han skulle bli sjuk. Visst kostar en hälsoundersökning en slant, men jag tycker att det är värt det! Ett stort tack till veterinär Marianne Tornvall som lät oss vara med under undersökning och till både veterinär Marianne Tornvall och veterinär Gunnel Andersson som orkat svara på mina frågor, korrekturläst och rättat till texten.
|
