(1/1) Efter att ha levt med oss i över elva år har Fia och Youschi börjat finna varandra. Som tur var är de båda präglade på människor och gör inte mer än att sitta ihop. De putsar eller rör inte varandra, så risken att få en bastard är mycket liten.

(4/1) Att vara inne innebär mycket arbete för de stora om de vill behålla sina värdefulla saker intakta.

Det är dags för den årliga bilden av kaprifolen. Den är otrolig, efter nästan två månader med temperaturer nästan hela tiden under nollan och massor av snö, har den ändå gröna blad.

(16/1) Det finns en baksida med att de tyr sig till varandra. Fia, även om hon inte inser varför, är gapig, söker efter bohålor och hävdar revir. Det förstnämnda är värst, gapandet får de övriga att också gå igång och vi har sex glada gapande papegojor. Smärtsamt!

(24/1) Så... vad kan vi säga om den gulhuvade amasonen som tamfågel. Är de mjuka och enkla att hantera? Ja och nej, det beror på. Du kommer inte att få ett rakt svar från oss då det inte är så enkelt. En vuxen hane som Gruff är dominant från den dagen han blir vuxen, något som sker när han är sex månader gammal... Samtidigt är de väldigt känslosamma och läser oss som en öppen bok. Om vi beter oss, även det minsta, konstigt eller situationen är ovan och signalerar eventuell fara när vi ska flytta honom backar han och vi måste vänta flera minuter innan vi kan försöka återfå hans förtroende. Ett alternativ kan vara att locka honom med något (positiv förstärkning) eller på annat sätt få honom att inse att det inte är farligt eller få honom att vilja komma med, t ex lyfta Manne som han alltid vill vara nära. Med tiden kan du även bygga upp ett djupare förtroende mellan oss och då fungerar allt problemfritt och du kan ta upp honom lite hur som helst.

Han verkar vara den intelligentaste i flocken och backar aldrig för någon av de andra med undantag för Morran som han ibland verkar bli konfys på och ger sig. Är han förtjust i henne? Men han kan även bli extremt aggressiv när han hävdar sitt revir eller attackerad, fråga Youschi... Sedan finns det en annan sida, han är handmatad och mycket van vid människor och våra händer med mera. Det positiva är att vi kan leka med honom precis som vi eller han vill utan problem. Han älskar att leka med fingrar eller i handflatan och blir sällan stressad av att bli greppad eller låst. Nackdelen är att han vet vad händer är och var man ska bita och backar inte om han blir riktigt arg.

Så många faktorer påverkar situationen; olika årstider med häckning och ruggning. Hur de senaste veckorna fortlöpt, har han fått vara med eller har vi varit borta för mycket? Var är vi, hemma i närheten av hans bur och hävdat område eller någon annanstans på ny neutral mark där han alltid är snäll och skötsam? Har vårt förtroende mellan oss vuxit sig starkt eller är det mindre bra ställt och slutligen vad ger övriga flocken signaler att allt är bra eller är någon illa ute? Till exempel i en handduk och får klorna klippta?