|
(8/7) Semester, äntligen, vi trodde aldrig den dagen skulle komma! Till att börja med blir det sju dagar i södra delarna av Sverige för att besöka uppfödare och vänner.
(9-15/7) Nu är det tradition, för tredje året i rad åker vi söderut för att träffa bekanta och titta på fåglar. Trots att det denna gången blev hela sju dagar, var sträckan som tidigare år exakt 200 mil. Vi besökte elva platser med fåglar varav nio uppfödare, och totalt blev det 900 bra bilder. Mer om resan kommer precis som förra året i en separat artikel. På bilden syns en blåkindad amason Amazona d. dufresniana, något vi tidigare aldrig sett.
(18-21/7) Älvkarleby igen... Dock är vi denna gång fem, vi har fått en ny familjemedlem! Nedan berättar Fia vad hon och övriga anser om resan.
Inte får man sitta inne i värmen och mysa inte, nä ut och sitta i regnet och lida är det som erbjuds.
När man väl får komma in, är man så trött av alla intryck och allt vatten att man bara vill sova.
En liten stund fick man med sin favoritmänniska i alla fall, dock sov han...
Hej! Jag kallas Gruff, är sex veckor gammal och ska bli en gulhuvad amasonhane (Amazona ochrocephala oratrix) när jag blir stor...
...Stor och stor ja, idag väger jag nästan 550 gram och det är mer än Gobi som var störst i familjen, och ännu har jag inte slutat att växa...
...På dagarna är jag inlåst i detta fängelse, fyra väggar och ingen mat eller vatten! De släpper bara ut mig fyra gånger per dag för att få mat, lite kel och motion. De påstår att jag är liten och ska vila då min kropp behöver det för att kunna växa...
...Jag vill ut och leka! Det finns så mycket kul att undersöka som jag aldrig sett förut. Snart är jag dock så stor att jag klättrar ut ur lådan helt själv oavsett vad de tycker...
...Och inom ett år ska jag ta över adminstrationen av Webbsidan...
(23/7) Från och med denna dag tillhör diskbänken domäner som Filuren når.
(25/7) Denna dag var stressig, först kom Chico på besök. Hon är en blåpannad norrländska från Umeå 64 mil norr om Stockholm.
Senare samma dag dök Olivia och Jacko upp från Kristianstad 55 mil söder om Stockholm. Olivia är en gulkindad amason och Jacko en venezuela amason.
(1/8) Sedan en vecka har jag matvägrat, jag är nu en stor papegoja och kommer därför från och med nu bara äta RIKTIG mat. Jag är trött på det där kladdet de gett mig sen dag ett. Resultatet av detta har drabbbat hela familjen, jag tappar vikt (just nu 430 g) och de stora tappar naglar då de biter på dem trots att de vet att detta är normalt. Idag känner jag mig hur som helst mer tillitsfull och har därför börjat äta mer regelbundet igen. Sakta börjar jag få fatt på hur man äter pellets. Lingon och blåbär smakar också jättegott, dock är handmatningsvällingen fortfarande min huvudsakliga föda, men jag äter så lite som möjligt av den. Med tiden kommer jag att börja växa igen...
PS
(18/8) Det är här de vill att jag ska sitta, ibland stannar jag här länge och ibland när ingen förväntar sig det, flyger jag iväg och gör saker jag inte får...
(19/8) Jag tycker fortfarande bättre om frukt än någonting annat vilket syns på denna riktigt fina bild av mig.
Samma sak gäller för Gobi och Filuren och då särskilt Filuren. De påstår ofta att han är en frukt och insektsätare och inte en papegoja.
(20/8) Denna dag hade vår klubb Uppsala tropiska fågelförening något som kallas för öppen voljärdag, vilket innebär att ett antal uppfödare bjuder in besökare för att visa sin fågelhållning. Vi såg många olika arter som här kanariefåglar...
Andra småfåglar som denna Kinesiska näktergal...
Långnäbbade grön aracaris...
Massor av dvärgpapegojor...
Våra favoriter amasoner, och bland dessa en ny art för oss, Salvins amason som är en nära släkting till Filuren...
Parakiter, här en bergsparakit, duvor och många andra arter. Totalt såg vi runt hundra olika arter när vi besökte fyra uppfödare under dagen.
(21/8) Sommarens sista träff utanför Sjöhistoriska och där återsåg vi Hubba och Kalle.
(24/8) Som ni alla vet är Gobi sjuk och hans dagar räknade. Bandet melllan Filuren och honom är mycket starkt och vi vet inte hur Filuren kommer att agera den dagen Gobi dör.
(26/8) Detta är dagen som vi alltid kommer att minnas med sorg, detta är dagen då Gobi dör. Under natten blir hans tillstånd mycket sämre och vi måste åka till veterinären för att avliva honom. Vi saknar honom så mycket! Han fick sina sista fyra år hos oss och var så full av liv trots allt hemskt han upplevt under sitt liv innan vi räddade honom. Några veckor senare fick vi svaren från obduktionen och de prover vi skickat in för analys. Diagnosen var entydig, cancer i magen vilket innebar att vi inte kunnat förändra förloppet eller behöver känna skuldkänslor. Detta innebär även att det inte smittar och därfer omöjligen kan ha drabbat våra andra fåglar, äntligen lite goda nyheter. Hela Gobis historia finns som en egen artikel, historien om Gobi.
(26-28/8) Gobi dog på en fredag, under helgen var vi uppe i stugan och sörjde. Det kommer att ta tid innan vi kommer igenom detta, denna text är skriven sex veckor senare och det är fortfarande svårt att skriva om händelsen.
(2-4/9) Ner till Skåne igen för ännu ett möte med Riksförbundet. Om du jämför denna bild med nästföljande månader, kommer du att tydligt se att vi börjar rugga. Denna bild visar även Filurens desperata jakt att finna en ny vän, detta är precis i början och Fia förstår inte vad Filuren är ute efter.
(9-11/9) Mer resande, ytterligare en tripp till stugan...
Det händer att Gruff blir trött och då är han så här söt.
(15-23/9) På tal om att resa, denna vecka är vi i Norge och sportdyker, inte vi, de stora...
Vi bara klänger runt som dårar i gardinerna när vi får chansen.
(24-25/9) Sent fredag kväll är vi hemma igen efter turen från Norge. Nästa morgon bär det av upp till Uppsala för att visa upp oss under en tvådagars utställning arrangerad av vår klubb.
Utställningen som till stora delar visade samma urval av fåglar som vi fick se under den öppna voljärdagen i augusti blev en stor framgång, totalt fick vi 296 betalande besökare. Äventyren fortsätter under oktober - december.
|
