|
När du läser denna artikel ska du tänka på att den är skriven till tidningen Fågelhobby i början av 2000-talet. En del av innehållet speglar hur det var att ha papegoja då, bland annat var vingklippning mycket vanligt. Ville man ha information om papegojor gick man till biblioteket och lånade böcker, och då framför allt Uno Plazikowskis Stora Burfågelboken där man kunde läsa lite om olika fågelarter (papegojor, finkar, duvor och höns), var de kom ifrån, hur de såg ut samt att papegojor skulle äta fröer, jordnötter och frukt. Ville man ha kontakt med andra fågelägare gick man med i en fågelförening där man i första hand träffade uppfödare. Idag är allt annorlunda, det finns mycket information på Internet i form av hemsidor, chattar och forum. Tänk dock på att vara källkritisk, tyvärr är den som skriker högst och skriver de bekvämaste svaren ofta inte den som har den bästa, korrekta och största kunskapen. Idag finns det många bra böcker, på http://www.youschi.se/Artiklar/Books/Bocker.htm, har vi listat upp en del böcker och filmer.
När jag väl bestämt mig för att köpa en amasonpapegoja började jag att titta efter annonser i tidningar. Jag hittade en annons i Gula Tidningen på en amasonpapegoja, en Tucumanamason på 4 år. När jag ringde till ägaren hörde jag att den skrek och jag tyckte att det lät hjärtskärande, mina modersinstinkter vaknade. Jag övertalade en kompis att skjutsa mig till Gävle där den fanns, för att titta på honom och hem kom jag med Youschi i en kartong. Då jag inte visste mycket mer om papegojor än det jag läst i böcker från biblioteket skrev jag in i köpekontraktet att om Youschi inte visade sig vara frisk efter en veterinärundersökning skulle jag ha rätt att lämna tillbaka honom. Redan efter några dagar insåg jag att jag inte skulle kunna lämna tillbaka honom även om han var sjuk, då han hade charmat mig helt. Helgen därpå köpte jag en större bur, satte in naturgrenar och leksaker. Veterinärundersökningen visade att han i stort sett var frisk men jag rekommenderades att ge honom pellets istället för frön. Youschi är mest kommunikativ av fåglarna och den som har mest hyss för sig. Han svarar alltid på tilltal och har en massa olika ljud för olika situationer. När han är hungrig så skriker han högt. Sätter man honom då vid matskålen så böjer han ner huvudet i skålen och fortsätter att skrika ett tag till, tills han har ätit lite.
Pellets är gott! Han har ett fruktansvärt humör. Han kan bli så arg att han hoppar jämfota. Till exempel om jag har lite nötter i en burk och Youschi får se det. Han sliter då i burken för att få upp locket samtidigt som han morrar och skriker. När han inte lyckas tar han tag i burken och slänger iväg den samtidigt som han skriker missnöjt. Han blir nog också sur för att jag skrattar åt honom, det ser så roligt ut! Får han väl tag på en nöt och jag försöker ta den ifrån honom försvara han den. Han tar den i näbben och hotar med foten eller så tar han den med foten samtidigt som han hugger efter mig. I början när jag hade honom var han alltid go och snäll mot mig. Nu har han sett ut min pojkvän som sin partner och nu duger jag inte alls. Speciellt jobbig är han på våren när hormonerna börjar strömma till och han kommer i häckkondition. Då får jag inte komma nära buren, då anfaller han mig, han tvekar inte att flyga på mig, trots att jag väger nästan 300 gånger mer än honom och lätt kan göra honom illa, han har ett enormt självförtroende. När han är på golvet springer han efter mig och biter mig i tårna, han älskar att attackera och bita i mina fårskinnstofflor. Tyvärr är han även aggressiv mot Gobi så vi har delat av buren i mitten för att han inte ska göra Gobi illa. Gobi är så snäll, han attackerar inte tillbaka vilket har lett till att Gobi fått sår på vaxhuden och på fötterna. Som tur är lugnar han ner sig när vi vingklipper honom vilket vi brukar göra i slutet av april.
Flytta på dig! Han är väldigt nyfiken, och går gärna in ibland handdukarna i linneskåpet och tittar eller försöker komma in under kylskåpet.
Kan man bo här? Youschi är så gott som rumsren. Sitter han på axeln så börjar han gnälla när det är dags. Då sätter man honom där han får bajsa. På vintern när han kan flyga flyger han ofta själv till ”toaletten”.
Nu är det snart dags! Hur framtiden ser ut vet jag inte riktigt, Jag har tillstånd från Jordbruksverket att annonsera efter en partner till Youschi, så vi får se om han och de andra får varsin partner.
För att vara på den säkra sidan besökte vi veterinär Marianne Tornvall på Mälaren Smådjursklinik, och precis som vi konstaterade Marianne att Manne verkade må bra. Detta bekräftades också av de prover som togs från krävan, inget ovanligt hittades. Förmodligen, och som vi misstänkte, hade Manne ätit något mindre bra då han var ute i voljären. Marianne sa att tyvärr händer sådant, men nyttan med att de får vara ute mycket överväger riskerna att de ska råka ut för något.
Måndagen den 12 september
Tisdag den 13 – onsdag 14 september
På kvällarna åt han fil och rostad macka med husse. Då han fortfarande var svag fick han bo i kattburen även hemma. Jämför det med sängläge för människor.
Vi funderade på om vi skulle åka med Youschi till veterinären, men då vi skulle besöka Marianne Tornvall med alla fåglar redan på torsdag och då vi vet att det är svårt att få tid, bokade vi inte en extra tid för Youschi.
Torsdag den 15 september När man ska åka till Norge så kräver en av de norska myndigheterna att fåglarna genomgår en hälsoundersökning och att veterinären skriver ut ett hälsointyg som ska visas upp i tullen med de andra dokumenten från svenska- och norska myndigheterna. Då vi skulle åka till Norge dagen därpå, fredag den 16 september, besökte vi Marianne Tornvall på Mälaren Smådjursklinik för fåglarna skulle genomgå denna hälsoundersökning. När vi kom dit beslöt vi med att börja undersöka Youschi. Marianne såg att han var mycket svag och föreslog en röntgen, blodprov och ett avföringsprov. Vi började med röntgen så att Youschi fick vila medan vi tittade på bilderna. Bilderna visade att det fanns något främmande föremål i muskelmagen, det kunde vara metallbitar eller vanliga stenar. Efter det togs ett blodprov. Tyvärr gick det inte att analysera då inte hade några analysplattor till den maskin som kliniken använder, de var slut hos leverantören. Marianne tog nu upp avföring från botten på kattburen som färgades och sedan analyserades. Detta skulle ta en stund. Under tiden vi väntade på analysen av avföringen gjorde Marianne en hälsoundersökning av de andra fåglarna. Som vanligt var Gruff mycket misstänksam och ville inte komma ut ur kattburen. Underökningen av Morran gick lättast, det var bara att lägga henne på rygg i handen så kunde Marianne lyssna på hennes hjärta, lungor och luftsäckar. När undersökningen av de andra fåglarna var klar började vi diskutera de resultat vi fått av undersökningen. Analysen från avföringen visade att Youschi hade en infektion i kroppen, förutom det som visats sig på röntgen. Marianne gav honom medicin mot infektionen och mot metallförgiftning. Jag fick med mig medicin hem för att kunna medicinera honom själv. Vi diskuterade också hur vi skulle göra, skulle vi låta Youschi stanna på kliniken då vi var borta? Något som Marianne inte var så förtjust i då kliniken brann ner för några år sedan, det rubricerades då som mordbrand och Marianne var då glad över att inte ha några inneliggande djur just den natten. Samtidigt vet hon att jag i princip kan göra vad de gör, ge medicin och mat. Då vi kom hem matade jag honom och han fick sitta kvar i kattburen. Då vi som vanligt hade mycket att göra kvällen innan vi åker till Norge kom vi i säng ganska sent och jag sade godnatt till Youschi som satt i kattburen i köket vid 23.30-tiden. När jag gick upp vid 3.30-tiden på morgon för att titta till honom hittade jag honom död i kattburen.
Lille Fjant är nu i fågelhimlen där han bråkar med Gobi och jagas av Filuren.
Hemma är det ingen som blir så arg att han skakar av ilska
Hemma är det ingen som ropar mitt namn
Fredag 16 september
Tisdag 20 september
Oktober Slutsats (fritt översatt från engelska): Enligt resultaten kan ateroskleros (åderförkalkning) bekräftats som dödsorsak hos denna fågel. Ateroskleros är en vanlig sjukdom hos papegojor som hålls som husdjur, speciellt hos grå jako och amasonpapegojor. Förutom genetisk disposition (genetiska faktorer) är djurhållningen och utfodringen viktiga faktorer som påverkar patogenesen (patogenes = beskrivningen av uppkomst och utveckling av sjukdom) av aterosklerosen hos fåglar. Speciellt LDL-kolesterolrika fetthaltiga fröer spelar en stor roll i utvecklingen av aterosklerotiska plack. Ett resultat av åderförkalkning och hjärtsvikt är lungstas och ödem, vilket kan leda till fibros av lungvävnaden. Emellertid har fibros inte påvisats i lungbitar som sänts in. Ateroskleros steg IV är ett framskridet stadium av sjukdomen. Då vi pratade med Marianne om provresultatet berättade jag, vilket Marianne redan visste, att Youschi och de andra fåglarna alltid ätit pellets. Dock var Youschi 3,5 år när jag köpte honom och då åt han papegojfröblandning vilken innehöll mycket solrosfrön. Det kan redan då börjat bildas plack i hans blodkärl runt hjärtat. Även om han åt nyttig mat hos oss så har det fastnat mer och mer plack och till slut blev det för mycket. Sedan kan vi inte låta bli att reflektera att det även, så som provresultatet säger, måste vara individuellt hur fåglar påverkas. Jag tänker då på Gobi som åt frön i över 30 år, och han dog av cancer, inte åderförkalkning. Vi pratade länge med Marianne om vårt sätt att hålla Youschi (och även de andra fåglarna) påverkat hans sjukdom, och framför allt om vi gjort något fel. Även om vi logiskt sätt förstår att vi inte kunnat påverka något är det skönt att få diskutera saken med någon annan som säger att vi gjort allt vi kunnat, att vi inte kunnat påverka hans sjukdom och att vi inte gjort något fel. Men vad hjälper det när hjärtat ändå blöder?
Läs även om
Fia,
Gobi,
Filuren,
Gruff
och hur jag började med fåglar. |
