|
När man är ute med fåglarna på till exempel träffar och mässor, kommer det alltid fram folk som undrar hur det är att ha papegoja, eller hur det är att ha stor papegoja jämfört med till exempel undulat. En del frågar också om jag tror att de kan ha en papegoja. Att svara på den frågan är mycket svårt. För att kunna svara, måste man berätta hur det är att ha papegoja, vilka förutsättningar som finns hos ägaren och hur mycket tid ägaren är villig att satsa.
Innan man köper en fågel, måste man fråga sig varför man vill ha en fågel? Färgglad, häftigt, kan prata, fascinerande, begåvad och intelligent, tillgiven, eller helt enkelt älskar fåglar? Om du väljer några av de första alternativen bör du inte skaffa en stor papegoja utan välja till exempel en kanariefåglel eller fink, som är vacker att titta på och som inte kräver lika mycket av sin ägare. De flesta underskattar en stor papegojas intelligensnivå och sociala behov, vilket leder till papegojan inte blir rätt skött och får lida.
Färgglada fåglar - pennantrosella, berglori och inkakakadua Många glömmer bort att papegojor lever länge. Små papegojor lever ungefär i 30 år och stora papegojor kan leva långt över 50 år. Att sälja en papegoja och låta den byta hem är många gånger mycket traumatiskt för den, likna det vid att du säger till ett barn att nu ska du flytta till en annan familj. När man köper en papegoja ingår man en förbindelse med den som bör hålla hela dess liv. Av denna anledning måste man tänka sig för mycket noga innan man köper en papegoja. Hur är det då att ha en stor papegoja? Jag brukar svara att det är som att ha ett fyraårigt barn, då papegojor har en intelligensnivå som ett 3-5 årigt barn och att det är mycket mer jobb att ha en papegoja än att ha en hund. Skillnaden mellan barn och papegojor, är att barn blir vuxna men det blir inte papegojor, det är som barn hela livet. Ju äldre de blir desto jobbigare kan de bli, de är intelligenta djur med mycket bra minne, en äldre papegoja har lärt sig mycket under livet och kommer ihåg det, hur man öppnar skåpdörrar, att tapeter är goda, hur man öppnar burdörren…
Många tror att en fågel ska uppfostras och skötas som en hund. Det är helt felaktigt och slutar ofta med katastrof. En hund har genom årtusenden avlats fram till att bli det den är i dag, människans bästa vän. En papegoja eller dess fäder var för maximalt några få årtionden sedan ute i naturen och hade ingen aning om vad människor och tamfåglar innebar. En hund är även ett flockdjur, det är inte merparten av de stora papegojorna, de lever i par och hos vissa arter samlas paren i flockar. Därför fungerar inte en uppfostran som baseras på dominans som hos hundar. Detta innebär att olika arters lämplighet som tamfågel helt och hållet styrs av vad moder natur har skapat. Tyvärr antar många att alla stora papegojor är likartade och att det mer eller mindre bara är färgen och storleken som skiljer.
Tucumanamason och hyacintara - storleken skiljer sig mycket Jag har vid otaliga tillfällen mött blivande papegojägare som inte ens har bestämt från vilket släkte de ska införskaffa en fågel utan bara ser till pris och utseende och köper papegojan som när de väljer tapeter hemma. Men tänk efter, tror du att arter som lever i det vilda sedan årmiljoner på helt olika kontinenter såsom kakaduor i Australien, grå jakos i Afrika och aror och amasoner i Sydamerika har samma temperament, lynne och behov? Så är inte fallet, och det är inte deras fel trots att det ofta är fåglarna som blir lidande för vad de är. Ofta finns det även stora skillnader inom de olika papegojgrupperna. Detta märks tyvärr allt för väl bland de som håller på med omplacering av fåglar och hos veterinärerna. Istället måste man uppfostra fåglar med positiv inlärning. Det innebär att när fågeln gör något bra, ge den belöning och när den gör något dåligt, fullständigt ignorera händelsen. Det kanske låter enkelt, men hur hanterar man följande situation? Du bor i lägenhet och fågeln skriker för att få uppmärksamhet. Om du går dit lär sig fågeln att skrik betyder att du kommer. Det är långtifrån det du vill uppnå, resultatet blir en skrikig fågel. Men vad gör man i en lägenhet för att inte bli vräkt? Om du gör enligt ovan, har fågeln dresserat dig att komma på uppmaning, inte tvärt om! Om den skriker måste man fullständigt ignorera den och när den väl tystnar, gå till den och ge den beröm för att den är tyst. Problemet är att fågeln lär sig blixtsnabbt, det kan räcka med att du gör fel en gång för att den ska inse sambandet. Ett annat problem sker när de blir könsmogna, då sätts rollerna på prov igen om vem som bestämmer, och problemet är att en fågel inte vet vad bestraffning innebär. Det resulterar oftast bara i en ännu mer aggressiv fågel som snarare ser en fara att bemöta, än underkuvelse.
Youschi parningsdansar KAN MAN LÄMNA PAPEGOJAN ENSAM OCH HUR LÄNGE? För att tydliggöra hur länge man kan lämna papegojan ensam och hur mycket tid man bör ägna sig åt papegojan, återkommer jag till liknelsen med ett barn. Tänk dig att du har ett treårigt barn. När du går till jobbet lämnar du barnet på dagis. Vet du att du ska jobba över, ser du till att någon annan kan hämta barnet från dagis för att det inte ska vara där för länge. Papegojan lämnar du inte på dagis utan du lämnar den ensam hemma, samma gäller här som för barnet, man bör inte lämna den ensam för länge. Vet man att man ska jobba över flera dagar i rad, så ser man till att någon kan gå hem och ta hand om papegojan. När man kommer hem till sitt barn, så stänger man inte in det i sitt rum och hoppas på att barnet leker snällt för sig själv. Samma sak gäller här, när man kommer hem ser man till att släppa ut papegojan och spendera så mycket tid som möjligt med den.
Vi är med överallt, till och med på toaletten Av den anledningen har mina papegojor sittplatser i varje rum. De sitter på stolar, dörrar, specialgjorda sittplatser, klätterträd, handfat, duschstång mm, jag ser till att de är med mig överallt. Ofta sitter de på mina axlar när jag gör något stillasittande jobb, till exempel framför datorn eller tittar på tv. På veckorna går de upp med mig på morgonen och är med i kök och badrum, när jag kommer hem från jobbet släpper jag ut dem ur buren så fort jag kommer innanför ytterdörren och jag lägger dem (stänger in dem för natten i buren) precis innan jag själv går och lägger mig. Då har det varit med mig hela kvällen och fått all uppmärksamhet jag kan ge dem. Sammanfattningsvis blir det cirka en timme på morgonen och sex timmar på kvällen. På helgerna blir det hela min vakna tid. Det viktiga är att ägna lika mycket tid åt papegojan efter tre eller tio år som när man köpte den. Gör man inte det, börjar papegojan må dåligt, vilket på sikt resulterar i bitande, skrikande och fjäderplockning. KAN MAN HA EN PAPEGOJA ELLER BÖR MAN HA FLERA? Känner man att man att man inte kan ägna tillräckligt mycket tid åt sin papegoja, är ett alternativ att ha två fåglar, helst av samma art och olika kön då de förhoppningsvis bildar par och får ut mer av varandra. Men tro inte att två papegojor innebär att man inte behöver ägna någon tid åt dem. Är det två behöver de inte lika mycket uppmärksamhet som en ensam papegoja, men de behöver fortfarande uppmärksamhet och stimulans från dig. Skaffar man sig en andra papegoja för att man känner att man inte kan ge den första den tiden som är nödvändig, bör man tänka på att två fåglar kräver större bur än en ensam fågel, speciellt om de tillbringar mycket tid instängda i buren. Efter att man skaffat en partner till sin papegoja blir det svårare att vidareutveckla relationen med fågeln om den tyr sig till sin artfrände, det gör att dess fortsatta utveckling när det till exempel gäller att prata eller bli mer handtam och kelen går långsammare jämfört med när den bara hade dig som partner.
MÅSTE PAPEGOJAN FÅ KOMMA UTOMHUS? Papegojor kan lida av kalkbrist trots att de får tillräckligt med kalk i kosten. För att papegojan ska kunna tillgodogöra sig kalk måste den ha vitamin D. Vitamin D tillgodogör sig fågeln via UV-ljus som den får från solen eller speciella lysrör som finns speciellt för fåglar. Dessa bör bytas ut varje år då de avtar i styrka. De bör sitta cirka 40 cm från den plats där papegojan tillbringar merparten av sin tid. Det bästa är dock om papegojan får ofiltrerat solljus (ej genom glas) på sig. Därför är det viktigt att låta papegojan få vara utomhus på sommaren. En riktlinje för när man kan ta ut papegojan är när du kan gå ute i t-shirt. Det viktigaste är att papegojan inte sitter i drag eller utsätts för stora temperaturskillnader. Den ska också kunna gå in i skuggan om den vill, många gånger föredrar papegojan att sitta i skuggan framför att sitta i direkt solljus. Se till att papegojan är ordentligt vingklippt, eller att den sitter ordentligt inlåst i buren och att buren inte kan öppnas eller gå isär om den välter på grund av glada barn eller hundar. Det går också att använda sele särskild gjord för papegojor som sitter bra och som är fäst så att den inte kan flyga iväg. Att koppla en kedja eller snöre till papegojans ena fot är ej att rekommendera. Blir den rädd och flyger iväg eller tappar balansen och ramlar kan den skadas mycket allvarligt då rycket kan göra att benet kan slitas ur led. Ett sele som sitter bra tillåter papegojan att röra sig obehindrat och den kan även flyga så långt som kopplet tillåter. Då selen sitter runt papegojans kropp får den inga skador när den stoppas upp av selen.
KAN MAN TA MED SIG PAPEGOJAN PÅ SEMESTERN? Att ta med papegojan på semester går bra, jag tycker att det är en självklarhet, papegojan mår mycket dåligt av att sitta ensam hemma med enda sällskapet från någon som kommer och fyller på mat och vatten. Har du semester, ska väl också papegojan få semester! Vi har små papegojburar (Ferplast max 11) som transportburar, dessa har vi inrett med var sin gren för papegojorna, mat och vattenskålar. Vi har två papegojor i varje bur. En förutsättning med att låta dem sitta i en så liten bur, är att de får vara ute mycket. Våra papegojor är med när vi åker runt och besöker olika uppfödare i södra Sverige, de följer med till norrland där min mamma bor och till landet. Att ta med sin papegoja inom EU är inga större problem, kontakta Jordbruksverket för se vilka regler som gäller, de vet även vilka myndigheter som ska kontaktas i det landet man vill besöka.
Nu är vi i Norge! Åker man bil, måste man se till att de inte blir för varmt eller för kallt i bilen. De är speciellt känsliga för drag och direkt solsken. I vår bil har vi air condition som ombesörjer lagom temperatur i kupén även varma dagar. På vintern använder vi den bensindriva motorvärmaren så att kupén även är varm riktigt kalla dagar när vi ställer in transportburarna. Vi har även sytt mössor av täcken som täcker burarna för att hålla värmen. Ska papegojan sitta länge i till exempel bilen, se till att det finns vatten att dricka. Saftiga frukter till exempel apelsiner och vindruvor går också bra att ge till papegojan om det inte finns möjlighet att ge vatten. Någon leksak för papegojan är också bra, så den kan sysselsätta sig om resan blir lång. En av de vanligaste frågorna är om papegojor skriker mycket. Att säga nej är till 99 procent att ljuga. Nästan alla papegojor har perioder då de skriker vilket kan båda vara av naturliga och onaturliga orsaker. De flesta papegojor lever i flockar och ett naturligt beteende är att skrika vid morgon och kväll för att samla ihop flocken. En annan naturlig skrikperiod är när de är i häckkondition. Att skrika är också ett sätt för en fågel kommunicera. När till exempel Gobi är hungrig skriker han på ett speciellt sätt och att ge honom mat är då det enda sättet att få honom att sluta. Han skriker också på ett speciellt sätt när Filuren är ute på hyss och gör saker som han inte får. När han mår bra sitter han också och låter, småpratar på ett visst sätt, även det ljudet kan bli högt men då brukar jag inte ingripa, han måste få kunna uttrycka glädje. Det finns också ofta andra ljud som triggar igång skrikandet hos en papegoja, så som dammsugare eller hög volym på stereon eller TV:n. Självklart är det individ- och situationsberoende hur mycket de skriker, det är svårt att säga att en art skriker mer än en annan art då så mycket annat påverkar. Generellt kan sägas att kakaduor låter mer än amasoner. De låter många gånger också mycket högre och har ett skrik som är mer genomträngande och obehagligt. Självklart skriker även större papegojor högre än mindre papegojor. I VILKEN MILJÖ SKA PAPEGOJAN SITTA? De flesta papegojfåglar kommer från tropiska eller subtropiska områden, och är skapade för en betydligt högre luftfuktighet än vad vi har i våra hem. För att höja luftfuktigheten i det rum där papegojan vistas kan man använda luftfuktare, se till att det finns mycket växter (ej giftiga) och inte minst duscha papegojan regelbundet. Buren bör stå längs en vägg och helst i ett hörn för att skapa trygghet. Självklart ska den inte stå i drag eller i direkt solljus. Över buren bör det finnas belysning och helst speciella fågellysrör som avger UV-ljus. Detta för att papegojan ska kunna producera D-vitamin vilket behövs för att den ska kunna tillgodogöra sig kalk. Många papegojor uppskattar att man täcker buren på natten, men se till att lite ljus kommer in så att den kan orientera sig i mörkret. En mycket vanlig uppfattning är att man ska ge sin papegoja olika fröer som foder. Då det gäller till exempel undulater och andra gräsparakiter är det helt korrekt då deras naturliga föda till stor del består av fröer, framförallt av olika hirsfröer. När det gäller amasoner och många andra papegojor är det helt galet. Var någonstans i djungeln kan en amason hitta solrosfrö vilket ofta är huvudbeståndsdelen i de papegojblandningar som finns i affärer? Frö som säljs i lösvikt till fåglar kan ofta innehålla insekter och mögelsporer vilket kan vara direkt dödligt för papegojan. Solros- och safflorfrön innehåller nästan bara fett och inga vitaminer och mineraler vilket betyder att papegojorna blir tjocka och inte får i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler. I deras naturliga miljö är fett en bristvara, och därför har de precis som vi ett sug efter söta och feta saker för att få i sig så mycket av det som möjligt. Däremot är det helt rätt att ge småfåglarna (talgoxar, blåmesar med flera) solrosfrön på vintern, då de behöver mycket fett för att klara kylan som solrosfrön innehåller. Även hos papegojor som vistas ute i voljärer större delen av året är det befogat att ge en fetare diet med till exempel mer solrosfrön av god kvalitet. Framförallt på vintern då de gör av med mer energi för att hålla sig varma. Visserligen innehåller papegojfröblandningar andra frön, men då framförallt amasoner är riktiga gottegrisar (jämför med labradoren), plockar de oftast bara ut solrosfröna och äter dessa, vilket är helt naturligt för dem då fett är en bristvara i naturen. Vill man absolut ge sin papegoja frön, rekommenderar jag groddblandning som blötläggs så att det börjar gro. Då förbränns en del av fettet och vitaminer och mineraler utvecklas. Nackdelen med groddblandning är de möglar mycket lätt, vilket gör att blandningen bör bytas ut två gånger dagligen. Vidare kvarstår problemet med att fågeln plockar russinen ur kakan. Att ge sin papegoja rätt mat är mycket svårt då det inte finns någon djupgående forskning på vad de äter i sin naturliga miljö. Vissa saker har forskarna dock kunnat lista ut med tiden, men inte allt. De äter till exempel olika frukter, nötter, skott av växter, småkryp mm. Då vi aldrig kommer att ha möjlighet att ge dem deras naturliga föda, får vi i stället försöka se till att de får i sig de mineraler och vitaminer de behöver. Detta görs lättast genom att ge ett fullgott papegojpellets. Man kan då vara säker på att de får i sig de vitaminer och mineraler som finns i fodret, då de inte kan plocka ut de delar av fodret som de gillar bäst. Nackdelen är att maten blir enformig och inte tillgodoser papegojans aktivitetsbehov, samt att många pelletssorter innehåller samma mängd vitaminer och mineraler för alla typer av papegojor. För att aktivera papegojan kan man till exempel gömma maten på olika ställen. Med olika frukter, grönsaker och nötter kan man tillgodose sin egen papegojas speciella näringsbehov som har sitt ursprung från dess naturliga livsmiljö. Till exempel amasoner får lätt A-vitaminbrist, aror behöver förhållandevis hög fetthalt vilket man tillgodoser genom att ge mycket nötter och mycket protein i fodret, kakaduor blir lätt proteinförgiftade och grå jako får lätt kalkbrist. Att tänka på när det gäller frukt, är att många av de framodlade frukter vi köper innehåller en högre halt av socker än de vilda frukter papegojorna äter i sin naturliga miljö. Detta gör att de kan bli feta om de får för mycket frukt. De kan även vara besprutade. Är man ambitiös kan man komponera sitt eget helfoder. Fördelen är att det kan varieras mer och att det är lättare att tillgodose papegojans aktivitet och nyfikenhet. Nackdelen är att det är svårt att få med alla vitaminer och mineraler samt att papegojan kan peta bort det den inte gillar. Att ge sin papegoja felaktig mat kan få stora konsekvenser. De lever oftast inte så länge som de ska. Jag vet en amasonpapegoja som dog av fettlever vid 12 års ålder, den hade uteslutande ätit papegojblandning och lite frukt. Amasoner som får felaktig kost drabbas av A-vitaminbrist och får lever- och njurskador. Rosenkakaduor och undulater drabbas av fettumörer.
Groblad och älggräs Jag ger mina amasoner pellets, Harrison bird foods som jag kompletterar med A-vitaminrika frukter och grönsaker såsom morötter, broccoli och papaya. För att öka variationen plockar jag säsongens bär och fryser in, till exempel blåbär, hallon, krusbär, nypon, vinbär mm. Det går även bra att ge dem färska vilda växter så som maskrosblad, våtarv (nate) (Stellaria media), groblad (Plantago major) och fröställningarna av älggräs (Filipendula ulmaria). De får även smaka av vår mat, till exempel pasta, ris, potatis, ägg och kyckling. Som godis får de jordnötter med skal och skalade solrosfrön. Dessa köper jag på hälsokosthyllan då det är mycket högre krav på mat som människor ska äta. I princip finns det inga regler för den mat som säljs i fågelhyllan, allt som krävs är att ”det går att sälja”. De brukar även få torkad frukt som köpts i matvaruaffären. MÅSTE PAPEGOJAN KOMMA UT UR BUREN OCH HUR OFTA? Att papegojan ska vistas utanför buren varje dag tycker jag är en självklarhet. Vill man ha en fågel som bara ska sitta i buren hela tiden rekommenderar jag en kanariefågel eller finkar. Det är en självklarhet att papegojan ska få komma ut varje dag, dels för att få motion, men också för att få se något annat än buren och få stimulans. Är papegojan ensam behöver den också få komma ut för att få sitt sociala behov tillgodosett. Jag släpper ut mina papegojor när jag går upp på morgonen för att de ska hinna vara ute en stund innan jag går till jobbet. På vintern händer de ofta att de är för trötta för att gå ur buren, men vill de gå ut, finns den möjligheten. När jag kommer hem, släpper jag ut dem det första jag gör. Kommer jag hem i vanlig tid efter jobbet går de bara ur buren och är nöjda, kommer jag hem senare än normalt skriker de fruktansvärt så fort jag öppnar ytterdörren, då går jag in och öppnar buren medan ytterkläderna fortfarande är på. När de väl är ute, får de följa med mig överallt i de rum jag vistas Lämnas de ensamma i ett rum en längre tid, skriker de för att de vill vara med. Under vintern då de inte är vingklippta flyger de ofta efter, på sommaren kommer de ofta gående efter mig på golvet. De är ute med mig hela kvällen och jag stänger in dem i buren strax innan jag går och lägger mig. De hinner då bli kliade, få leka, vara med när vi äter, vara med i badrummet och kanske bli lite duschade, vara med vid matlagning och kanske hinna sno åt sig någon godbit. De får känna att de är med, blir aktiverade och får fysisk kontakt. Under längre ledigheter till exempel sommarsemestern märks det att deras sociala behov blir till fullo tillgodosett, det händer ofta att de då vill sitta själva i buren och leka, då deras behov att vara med är uppfyllt. Att duscha sin papegoja regelbundet, åtminstone en gång i veckan, är en själklarhet. Papegojor som kommer från en tropisk miljö utsätts för regn nästan varje dag. Att duscha dem hjälper dem att hålla fjäderdräkt och fötter rena och är även viktigt för hud och andningsvägar. En del föredrar blomsprutan, andra vill gärna följa med in i duschen, det är bara att prova sig fram. Hos arter som dammar mycket minskar även dammet. Tänk på att inte duscha papegojan för sent på kvällen, då hinner den inte torka innan den somnar.
Duscha är ett måste som är jättesköönt Att tro att det går att ha ett kliniskt rent hem när man har papegojor är att drömma, de skräpar ner, mycket. Runt buren samlas det bajs, mat och fruktrester, sand, bitar från söndergnagda leksaker och pinnar. Papegojor verka inte fatta att det de släpper hamnar på golvet, i djungeln försvinner allt bara långt ner. Sitter de på burkanten, bajsas det utanför buren, vi har löst det med plastskivor runt buren som lätt rengöres, (se artikeln om anpassningar hemma). Dun och fjädrar far runt i hela hemmet, framför allt när de ruggar. Fia gillar att ta en pellets, gå ut ur buren och sätta sig och äta. Tro inte att hon äter upp allt, 75 procent av all pellets hamnar söndersmulat på golvet. Är det någon frukt som inte passar slängs det ut, ofta med stor kraft så att den flyger långt. Även om det är gott blir de kladdiga runt näbben och för att bli av med det skakar de på sig, det ser man tydligt då de ätit till exempel hallon, jordgubbar eller granatäpplen, hela golvet och väggen är rödprickigt. Sand är jättekul, när Gobi och Filuren är i häckkondition står de på burbotten och skvätter som en hanhund som just bajsat. Sanden yr flera meter ut över hela golvet, inte kul att gå barfota hemma. När de får nya bitleksaker, hamnar flisorna också utanför. Vår gamle ”bäver” Enok var specialist på att flisa sönder leksaker och färska grenar, han drog så långa flisor han kunde från grenen, för att sedan med all sin kraft slänga dem så långt han kunde. Det är otroligt vad en fågel kan slänga saker långt. I resten av hemmet lämnar de visitkort där de sitter. Nu har de speciella ställen dit de ofta tar sig för att bajsa och där hamnar det mesta, till exempel under stolsryggar och dörrar där det också ligger plastskivor. De flesta papegojor har ett naturligt bitbehov och det är något de måste göra för att hålla näbben i trim. Den växer hela tiden och måste hela tiden slitas ner för att inte bli för lång. Tyvärr är det inte alltid de biter bara där de får bita. Ju större papegoja, ju större näbb och desto större skador. I naturen ägnar papegojor en stor del av sin tid till att bita på olika grenar etcetera. Det är därför viktigt att ge papegojan saker den kan få bita på, olika bitbara leksaker, träbitar, grenar att flisa barken av mm. Att ge papegojan grenar att bita på, är mycket bra sysselsättning vilket kan roa dem i timmar. Det är inte alltid papegojan vet vad den får bita på och inte. Att saker går sönder får man räkna med och det är inget som man ska straffa den för. Se istället till att göra hemmet papegojsäkert, att den får vara där det inte gör något om någonting går sönder. De är enorma ögontjänare, och har de fått syn på något spännande, kommer de förr eller senare att smita iväg för att bita på det som den fått syn på då du inte håller efter eller ser till den. Hemma hos oss har det gått stora flisor ur köksstolar, tapeter har förstörts, dörrkarmar skadats mm. För att förhindra detta, har vi byggt lite olika saker som skydd, läs mer i artikeln anpassningar hemma.
Vad då bita sönder? HUR STOR BUR SKA PAPEGOJAN HA? Tyvärr ser man ofta stora papegojor i alldeles för små burar. Enligt Djurskyddsmyndigheten ska en fågel som är 26-35 cm ha en bur där längsta sidan skall vara minst 1,2 meter och minsta höjd 0,8 meter. Personligen tycker jag att fågeln ska ha så stor bur som möjligt för att kunna sträcka ut sig i, kanske till och med kunna flyga några vingtag i. Tyvärr verkar det som många papegojägare inte har råd att köpa en ordentlig bur åt sin fågel då själva fågeln var så dyr. Jag känner en zooaffärsägare som börjar med att gå till avdelningen med burar och fråga vilken bur kunden kan tänka sig att köpa när de berättar för honom att de vill köpa en fågel. Pekar då kunden på en undulatbur upplyser han om att det är en bur som är lämplig för undulater inte för papegojor och visar en papegojbur och berättar vad den kostar. På det viset förstår förhoppningsvis kunderna att stor dyr papegoja kräver stor och minst lika dyr bur. Buren är inte bara ett ställe där fågeln förvaras när ägaren inte vill att den ska vara ute, det är fågelns hem, kanske den plats där den tillbringar mesta tiden. Skulle du kunna tänka dig att bo i ett hem på 10m2 där det bara finns en säng, en trästol och ett bord? Inga tavlor, ingen TV, ingen stereo, ingen dator, inga böcker eller tidningar, ett kalt hem där det inte finns något att göra. Tyvärr ser många papegojhem ut så, de saknar utrymme och leksaker som papegojan kan sysselsätta sig med. En vanligt förekommande burtyp för stora fåglar är den lodräta varianten, den har en botten på runt en gånger en meter och är upp mot två meter hög. Vilken stor bur kanske du tänker, hela två kubikmeter! Tyvärr är denna bur designad av människor, för människor som har det trångt hemma. För fågeln gör det ingen skillnad om buren är en eller två meter hög, då den rör sig huvudsakligen vågrätt och uppskattar en större bottenyta. Du kanske tänker att den är gjord för aror då de har lång stjärt, minns då att deras rekomenderade buryta börjar på 6,5m2. Inred buren med olika tjocka naturgrenar för att papegojans fötter ska få motion och inte drabbas av tryckskador, vilket den kan få av prefabricerade pinnar (typ rundstavar av trä eller plast), då det är lika tjocka överallt och trycker på fågeln fötter på samma ställe hela tiden. Betongpinnar har jag slutat med, tanken är att de ska slita ner fågelns klor så att de inte blir för långa. Problemet är dock att fåglarna inte rör sig tillräckligt mycket på dem för att det skulle ha någon effekt, och samtidigt förstörde de sina näbbar på dem. Då de är så grova, repades näbbarna kraftigt varje gång de torkade av den på pinnen. Efter att ha ersatt dem med träpinnar, är deras näbbar i mycket bätter kondition. Jag känner även personer vars fåglar nött bort texten på sina aluminiumringar, detta kan innebära stora framtida problem om eller när fågeln måste kunna identifieras för till exempel CITES. Samtidigt kan tillägas att slipande pinnar inte är tillåtet för komersiellt bruk. Sätt också in skålar för vatten, pellets, frukt och kanske godis.
Olika tjocklek på grenarna ger fötterna motion Tyvärr är det många fågelägare som inte gör rent i buren tillräckligt ofta och noga. I naturen kommer fåglarna inte i kontakt med sin avföring. I en bur som inte rengörs samlas all avföring på botten. När avföringen torkar, sprids bakterier i luften som fågeln andas in. Om det ligger gammal mat och avföring i matskålarna ökar halten av mögelsporer från maten och bakterier från avföringen, vilket fågeln lätt andas in då den intar maten. Gör därför noggrant rent mat- och vattenskålar dagligen. Placera sittpinnarna så att det inte kan komma avföring i mat- och vattenskålarna. Gör ren sittpinnarna ofta då det lätt kommer smuts så som avföring och matrester på dem, sedan fastnar det under fötterna på fågeln. Rengör även galler och leksaker. På botten läggs tidningar eller annat material som lätt kan tas bort när det hamnat mycket avföring och matrester på det. Jag har sand i botten på mina burar, papegojsand 1,3-3 mm som jag silar med en kattspade varje dag för att få bort matrester och bajs då de ofta går ner på botten för att hämta mat de har tappat. Rent medicinskt behöver inte papegojor sand för krävan som till exempel hönsfåglar och kanarier. Det finns risk för sandinpackning i mage och tarm om de äter för mycket sand. Personligen tror jag att den risken är minimal om de får i sig tillräckligt med mineraler. Får de inte det, finns risken att de försöka kompensera detta genom att äta sand. Mineraler får de lättast i sig via ett fullgott papegojpellets. Olika leksaker att bita i och att pilla med bör också finnas. Ha gärna lite olika leksaker att variera med, byt ut dem en gång i veckan så får papegojan variation bland leksakerna. Många papegojor är väldigt lekfulla, andra sitter bara stilla då den släpps ut ur buren. Vissa arter är mer lekfulla än andra. Hos oss är det Filuren som är lekfullast. Han sitter gärna på köksbordet med till exempel toalettrulle och leker med den. Är vi där slänger han ner det på golvet. När den ramlat ner tittar han förvånat på den, den är borta. Vi lägger då upp leksaken på bordet igen och han kastar ner den, så kan han hålla på länge. Att leka med fingrarna är också kul, att dra och bita i, som tur är han väldigt försiktig. SKA PAPEGOJAN HA NÅGRA LEKSAKER? Tänk dig att du sätter in din treåriga son eller dotter i ett rum stort nog att springa två steg över golvet och knappt får plats att sträcka ut armarna. Du vet att alla barn är mycket lekfulla men du orkar inte bry dig, och slänger in en leksaksbil och en nalle. I det rummet låter du sedan ditt barn sitta i åtta-tio timmar innan du förhoppningsvis öppnar dörren och släpper ut barnet för att leka tillsammans i någon timme när du kommer hem. Tror du att ditt barn mår bra? Nej jag tänkte väl det. Att ge sin fågel leksaker är en självklarhet, läs mer om leksaker i artikeln om leksaker.
Leksaker!!! SKA MAN VINGKLIPPA SIN PAPEGOJA? Att vingklippa eller inte? Många tycker att det är svårt att besluta om de ska vingklippa sin papegoja eller inte, de är trots allt skapta för att flyga. Men många av de större papegojorna klättrar och går hellre än de flyger, och vissa kan inte ens flyga eftersom de inte lärt sig det när de var små, de vingklipptes för tidigt innan de lärde sig att flyga. Detta kan man se när de väl försöker flyga, de kan inte svänga, väja för hinder och har svårt för att landa. Många tamfåglar är också för feta för att kunna flyga riktigt bra. Läs mer i artikeln om vingklippning. VAD HÄNDER OM PAPEGOJAN BLIR SJUK, SKA JAG FÖRSÄKRA DEN? De flesta tamfåglar är mycket tåliga, men det finns en mängd olika sjukdomar de kan drabbas av. De kan även råka ut för olyckor. Att försäkra sin papegoja är en självklarhet, åtminstone att ha en veterinärvårdsförsäkring. Då slipper man tänka på kostnaderna som kan bli väldigt höga hos veterinären, försäkringen täcker en stor del. Har man ingen försäkring, kanske man drar sig för att ta papegojan till veterinären vilket kan leda till att den i värsta fall dör. Det är bättre att gå till veterinären en gång för mycket än en gång för lite. Läs mer om hur man undviker att de blir sjuka i artikeln förebyggande vård.
Gobis vinge är nyamputerad Vad ska jag köpa för papegoja? Det viktigaste enligt min åsikt är; hur mycket tid vill du lägga ner på en papegoja? Tänk på att den tiden du lägger ner på papegojan i början då allt är nytt och roligt, är den tid du måste du lägga ner på den varje dag i resten av dess liv! Är du villigt att lägga ner 6-8 timmar varje dag på en papegoja, samt att du har erfarenhet av att ha papegojor sedan tidigare, kan du köpa en stor papegoja såsom amason, kakadua, pionus, grå jako, ädelpapegoja eller ara. Jag tycker att man ska vara med i en fågelförening, samt läsa böcker och tidningar om den art man är intresserad av för att få så mycket kunskap som möjligt om arten. Det går aldrig att få för mycket kunskap. En annan viktig parameter är, hur mycket får det kosta? En amason kostar cirka 7.000-10.000 kronor hos uppfödare i stockholmstrakten. En kakadua från 7.000 kronor och uppåt och en ara från 10.000 kronor och uppåt. Tänk sedan på att den ska ha en stor bur som minst kostar lika mycket som papegojan, en ara bör enligt Djurskyddsmyndigheten ha ett utrymme som är 6,5m2 i bottenyta, det är nästan lika stort som ett mindre sovrum! Sedan tillkommer leksaker, mat, försäkringar, eventuell veterinärvård, eventuellt transportbur och klätterträd. Det går att lägga ner hur mycket pengar som helst på olika tillbehör till sin papegoja. Många köper en papegoja för att de tycker att den är vacker utan att ta reda på hur arten är. Det är stor skillnad att ha amason, grå jako, kakadua och ara. I sökandet efter en lämplig papegoja, måste man titta på de olika personligheter som olika papegojor och eventuella köpare har. Det är därför omöjligt att svara exakt vilken papegoja som passar vilken ägare, men man kan säga att det finns två viktiga saker att tänka på. Det första är beteendet hos den enskilda papegojan, precis som hos ett barn, påverkas den av ägaren. Det andra är dess naturliga beteende som inte går att påverka. Man kan förklara det på följande sätt. Papegojor kan i stora drag delas i två grupper, vi kan kalla dessa grupper för 1 och 2. I grupp 1 är banden mellan hona och hane väldigt starka. Det betyder att när dessa papegojor hålls som tamfåglar kan de bli väldigt tillgivna, de ser sin ägare som sin partner. I denna grupp återfinns bland annat amasoner, aror, grå jako, kakaduor och loris. I grupp 2 varierar banden mellan hona och hane över året, hos vissa är honan den dominanta. Fåglar som återfinns i denna grupp är inte lika tillgivna som de i grupp 1. I denna grupp (grupp 2) återfinns bland annat ädelpapegojor, de flesta dvärgpapegojor och olika australiensiska parakiter. Dessa arter är dock intressanta och trevliga tamfåglar men blir ofta inte lika ”kelna”. Har man inte haft fågel tidigare, rekommenderar jag en mindre papegoja typ undulat eller nymfkakadua som förstafågel. Senare när man är mer erfaren och förstår vad det innebär att ha fågel, kan man skaffa en större och mer krävande fågel. Mindre papegojor kräver inte lika mycket tid av sin ägare och undulaten kräver inte lika stor bur som de större papegojorna. Har man haft liten papegoja tidigare eller är beredd på att lägga ner mer tid och kunskap på en papegoja och vill ha ”mer papegoja” än en undulat eller nymfkakadua rekommenderar jag en mindre papegoja typ morhuvad, meyer eller vitbukspapegoja (Caique). Anser du dig kunna uppfylla de krav som ställs i denna artikel kan du fundera på att köpa någon av de stora papegojorna. Kakadua (Asien - Australien), grupp 1 En kakadua är mycket svår att ha som tamfågel. Ska man köpa en kakadua bör man ha erfarenhet av större papegojor sedan tidigare, förstå vilka krav de ställer och verkligen veta vad man ger sig in på. Jag kan inte rekommendera en kakadua som första fågel, då den kräver mycket erfarenhet och kunskap. Det är en tuff papegoja som manipulerar hela sin familj utan att de inser det (minns exemplet omnämnt tidigare i artikeln under uppfostran där ägaren kommer när fågeln skriker), gärna bestämmer över sin familj och som lätt plockar sig och blir skrikig om den inte mår bra. En kakadua kan jämföras med en korsning mellan pitbullterrier och rottweiler, ägaren måste vara mycket tuff, kunnig och bestämma över djuret. Notera dock att "tuff" inte innebär hård, utan disciplinerad och konsekvent. Kakaduan är en mycket aktiv papegoja och kräver mycket sysselsättning, den vill ha grenar att gnaga på och leksaker att leka med, gärna leksaker som sätter dess intelligens på prov. Får den inte utlopp för sin energi, blir den skrikig och destruktiv. Dess ljudresurser är enorma, en skrikig stor kakadua är fullständigt omöjlig att ha i en lägenhet. Förr eller senare hör grannarna av sig, om du själv inte redan gett upp. Deras näbbar är mycket starka och när de biter, biter de hårt och släpper inte. Detta tillsammans med att de kan vara svåra att läsa (det finns ett utryck som lyder ”man vet att en kakadua inte vill, när den sitter i handen”) gör att det lätt kan bli fel. Många är de som bitit ägaren och därefter åkt in i buren som bestraffning, sen är cirkusen igång då detta gör att banden mellan ägare och fågel kan skadas och fågeln då bli mindre tillgiven. De är experter på att rymma, de flesta låsen på en bur får de upp efter en tid. Det enda som fungerar är ett riktigt hänglås, men tänk också på att övriga detaljer inte får vara skruvade eller ditsatta med popnitar eller andra mjuka material som de kan bita sönder om du vill vara 100% säker på att de inte kan rymma. Ute i naturen kan de röra sig fritt, och trots att kakaduor är parfåglar, är det vanligt att hanarna bedriver hustrumisshandel i fångenskap.
Hanen har bitit av honans näbb och även plockat henne, senare dog honan (moluckkakadua) I det fria kan honorna fly, men i fångenskap går det inte, och det resulterar ofta i stora skador, även dödsfall är inte ovanligt. Att därför sammanföra två kakaduor är en långsam process över ibland många månader som noga måste övervakas och ofta måste avbrytas då fåglarna inte accepterar varandra. När fågeln blir könsmogen efter några år kommer det ofta som en chock för ägaren, deras lilla kelgris blir plötsligt mycket hårdare och helt plötsligt måste alla regler skrivas om. Kakaduor avger ett vitt damm från fjädrarna, därför är de inte att rekommendera till de som är allergiker. Till dess fördel är att de är mycket kelna, roliga och lekfulla. En välskött och välmående kakadua är en underbar fågel.
Barögd kakadua, gultofs kakadua och rosenkakadua Ädelpapegojor (Asien), grupp 2 Många blir fascinerade då de ser ädelpapegojor då de är mycket vackra, honorna är klart röda (med andra färginslag) och hanarna gröna. Från början trodde man att det var två olika arter innan man insåg att könen hade olika färger. Det är duktiga på att härma olika ljud och har stora röstresurser. Mår inte ädelpapegojan bra är risken stor att den plockar sig. Till skillnad från andra stora papegojor blir de inte alltid lika tillgivna mot sin ägare, de är mer självständiga.
Halmahera ädelpapegoja (hona) Grå jako är känd som en mycket intelligent och bra talare, andra papegojor kan härma tal, men en grå jako härmar även rösten. Ofta hör man ingen skillnad på papegojan och den de härmar. Dock kan man aldrig garantera att en papegoja kommer att prata, det är högst individuellt. Grå jakon är en mycket mentalt känslig papegoja som lätt plockar sig. Som exempel kan ges när man introducerar en ny leksak till grå jako, är det inte bara att hänga in den i buren som till exempel till amasoner. Börja med att lägga in leksaken i det rummet där den befinner sig i så att den ser leksaken. Flytta leksaken närmare och närmare buren för var dag som går för att till sist hänga den utanför buren. Början då fågeln leka med leksaken utanför buren kan den lugnt hängas in i buren utan att den blir rädd. Undvik även att ändra om i dess rum då den kan bli rädd för till exempel en ny tavla. Den kan också vara känslig för att träffa nya människor. Med träning går detta till viss del att avvänja, vi har sett exemplar som är orädda för andra människor och förändringar, de är dock fortfarande inte på långa vägar lika toleranta som andra arter. Tänk på att en fågel som pratar och härmar ljud, och gör det väl, även kan vara ett problem. Det är inte alltid så kul att höra den upprepa samma sak om och om igen, och om de lär sig något de inte borde, går det inte att få ogjort. En pratglad papegoja går inte att stänga av, och att göra det genom att ur papegojans perspektiv utföra olika sorters bestraffningar såsom att täcka över buren, lämna den i ett annat rum, resulterar förr eller senare i en deprimerad fågel. Den förstår inte vad den gör för fel, ”förra veckan” var detta något som uppskattades. Grå jakon är känd för att vara en enmansfågel. Man bör inte vingklippa en grå jako innan den fyllt två år därför att den behöver den tiden på sig att lära sig flyga och stärka sitt självförtroende. Den är svår att övertala till att äta en varierad kost vilket lätt leder till att den får kalciumbrist.
Grå jako Morhuvad och meyers papegoja (Afrika) En liten papegoja fast med en stor papegojas personlighet. Då den är mindre än de stora papegojorna är de mycket lämpliga att ha i en lägenhet. De har inte lika stora röstresurser som större papegojor. De är svåra att placera i någon av grupperna, men tama fåglar kan bli mycket kelna och tillgiva mot sin ägare.
Morhuvad papegoja och Meyers papegoja Ara (Syd- och Mellanamerika), grupp 1 Ska man köpa en ara, bör man ha erfarenhet av att ha stora papegojor sedan tidigare och veta vad som förväntas av ägaren. Att ha en ara som tamfågel kräver mycket stort utrymme och snälla grannar då den har enorma röstresurser. Aror kan bli mycket tama och tillgivna men man måste tänka på att deras näbb är mycket stor och att de har mycket kraft i den vilket gör att när de bits kan de få ordentliga skador, både på människa och egendom. Däremot är de små arterna mycket mer lämpliga som tamfågel då deras beteende påminner mycket om amasonernas och storleken även är hanterbar. Uppfylls inte arans alla krav plockar den sig. Är fågeln inte helt tam eller har diverse otyg för sig, gör deras storlek att allt förvärras ytterligare.
Rödryggad ara (dvärgara), blågul ara, grönvingad ara, hyacintara Amason (Syd- och Mellanamerika), grupp 1 Bland de större fåglarna tycker jag att amasonen är lämpligast som tamfågel tillsamans med de små arorna. Den blir lätt tam och den har ett stabilt psyke, det är mycket sällan man ser en plockad amason. Den är inte aktiv alla dygnets ljusa timmar, därför kräver den inte uppmärksamhet hela tiden. Däremot vill den gärna vara med som alla papegojor, och mår bäst av att få sitta inom synhåll. Många är mycket duktiga talare och lär sig lätt att även härma andra ljud. Den tycker om att leka och vill gärna ha olika leksaker som byts ut ofta. När amasoner blir könsmogna ökar revirinstinkterna och de blir mer aggressiva. Oftast är de tydliga i sitt kroppsspråk, en ilsken amasonpapegoja visar ofta sitt humör kroppsligen långt innan ett anfall. Precis som alla stora papegojor har de röstresurser, dock är deras skrik mildare till karaktären än till exempel kakaduors. De är lätta att få att acceptera olika dieter. Då det finns många olika amasoner, måste man lära sig mer om hur varje art är som tamfågel innan man vill köpa en amason, och inte bara köpa en amason för att man just tycker att den arten är vacker eller har lagom storlek.
Finschs amason, venesuelaamason, ecuadoramason, mjölnaramason och vitpannad amason Pionus (Syd- och Mellanamerika), grupp 1 Pionusen är en mycket lämplig tamfågel då den inte är så stor som till exempel amasoner, grå jako eller kakaduor. Den skriker inte lika mycket som de större fåglarna och har oftast ett milt temperament förutom under häcksäsongen då hanarna kan bli mer aggressiva. Om de inte får tillräckligt med A-vitamin kan de drabbas av olika svampsjukdomar så som aspergillosis.
Vitpannad papegoja, blåhuvad papegoja och bronsvingad papegoja (Pionus) Caiques-vitbukspapegoja (Syd- och Mellanamerika), grupp 1 Är en mindre mycket färgglad och intelligent papegoja med stor personlighet, kan beskrivas som en lite pajas som sällan är stilla. Då den har en mycket stark egen vilja, måste man fostra den och visa vem som bestämmer. Den behöver mycket frukt i sin diet, vilket gör att den smutsar ner ganska mycket.
Svarthuvad vitbukspapegoja (Caique) När man väl bestämt sig för att köpa papegoja, börjar funderingarna var fågeln ska inköpas. Hos vissa djuraffärer finns det olika större och mindre papegojor att köpa. Att köpa via en djuraffär är mycket dyrare än att köpa direkt från en uppfödare. I en djuraffär kan till exempel en ung vittofskakadua kosta 18.000 kronor. Åker du till en uppfödare i södra Sverige, där det är billigare än storstadsregionen kostar den 10.000 kronor. Köper du från en uppfödare vet du att du får en svensk fågel, den har förhoppningsvis växt upp under lugna förhållanden till skillnad från en djuraffärer där det ofta springer massa folk runt fågeln, vilket kan göra den mycket stressad. Den kan också ha lärt sig mindre bra beteenden i djuraffären så som att skrika, lära sig fula ord eller helt enkelt blivit rädd för människor. Ett bra exempel från verkligheten är min Gobi, han gillar inte alls flickor i tioårsåldern efter sina tio år i en djuraffär då det var de som alltid var framme och störde honom där han satt. Hos en uppfödare kan du följa din fågel från det att den föds till att den är stor nog att komma hem till dig. Då många uppfödare är intresserade av hur deras fåglar får det och hur de mår, har många köpare kontakt med uppfödaren efter köpet. De kan hjälpa till med olika frågor som uppkommer och olika praktiska saker så som kloklippning och vingklippning. Jag har till exempel fortfarande kontakt med Fias uppfödare sedan 1999. Många djuraffärer är jättetrevliga så länge du är en potentiell kund, när du väl har betalt är du bara en kostnad för dem om du kommer tillbaka och ställer frågor, de flesta djuraffärer saknar även ofta djupare kunskaper om stora papegojor. Så min rekommendation är att köpa från uppfödare. När man köper en unge, ska man vara säker på att den är avvand och att den kan äta själv. I det vilda stannar de stora arorna hos föräldrarna cirka ett år. Be att få med den mat som fågeln är van vid att äta så kommer de igång att äta lättare i sitt nya hem. Låt dig inte luras av en ungfågels temperament! Det är inte ovanligt att säljaren påtalar vilken underbar fågel detta är och att den är supertam. Men det är alla djur när de är små, även tigrar och björnar och det förändras när de blir äldre. Är de inte ett år fyllda och har levt i trygg miljö hos till exempel en uppfödare, har de fortfarande inte en egen vilja, har insett att människor inte alltid är snälla eller vet om att de har en näbb att bita med. Därför är de extremt gosiga, jättemysiga och söta, men detta förändras med tiden! Det är upp till dig att uppfostra fågeln så att den även när den blir stor fortsätter att vara en underbar tamfågel. Denna förändring påminner om det som händer när fågeln blir könsmogen. Hur är det då att köpa en så kallad andrahandspapegoja? Det kan gå bra och det kan gå dåligt. Kommer fågeln från ett dåligt hem kan den ha med sig en massa mindre bra beteenden i bagaget som kan bli svåra att arbeta bort. Men samtidigt kan den vara så glad att komma bort, att den kan visa dig en oerhörd tacksamhet och bli en jättefin tamfågel, se på Gobi (läs mer om Gobi i artikeln om Gobi). Även Youschi hade bott hos tre olika ägare innan han kom till oss och han är jättefin fågel (elak liten grön drake!). Om jag skulle köpa en äldre fågel idag, skulle jag försöka lära känna ägaren och fågeln först för att veta hur fågeln är, vad jag kan förvänta mig av fågeln då det gäller humör och beteende. Jag kan rekommendera boken The Second Hand Parrot av Mattie Sue Athan (om böcker), visserligen är den på engelska, men jag tycker att den var lättläst. Tänk dig för och låt inte känslorna fullständigt ta överhanden, det är lätt att köpa loss en fågel från någon för att man tycker synd om den. Är fågeln skygg, har dåliga beteenden och är mycket rädd och elak för människor, krävs det mycket arbete för att få den tam om det ens går. En sådan fågel kanske mår bättre av att komma dit där den får vara ifred i en voljär med andra fåglar och fortsätta att inte vara tam. När man väl hittat var man vill köpa sin fågel, be att få studera fågeln i lugn och ro i åtminstone 20 minuter för att studera dess temperament och framförallt se att fågeln är frisk. Jag kan rekommendera att man gör en grundlig hälsoundersökning hos en fågelkunnig veterinär av den nyinköpta fågeln och att man skriver in i köpekontraktet att om fågeln ej visar sig var frisk har man rätt att lämna tillbaka den. Be ägaren att ta ut fågeln, så att du får titta ingående och känna på fågeln. Är den inte tillräckligt tam för att känna på, be att ägaren håller den i till exempel en handduk. Får du inte känna på fågeln skulle jag bli skeptisk, finns det något att dölja? Ögonen, är de klara och fulla av liv eller glanslösa och halvslutna? Är fågeln nyfiken, intresserad och alert eller slö? Näsborrarna, är de rena och fräscha eller rinner de ur dem eller är de igentäppta av färskt eller intorkat snor? Näbben, är den lagom lång och ren eller är den smutsig, lång eller snedväxt? Hur är hullet? Be att få känna på fågeln. Känn framförallt runt bröstbenet. Bröstbenet ska kännas, men man ska känna att det finns muskler runt benet. För att kunna avgöra detta krävs det att man han känt på fåglar tidigare. Har man inte det, be gärna någon mer erfaren fågelägare att komma med och känna och titta på fågeln. Fråga efter vikten på fågeln och kontakta andra ägare med samma art och jämför vikten mellan olika fåglar. Honor väger oftast mindre än hanar. Ser benen och vingarna ut som de ska, titta så att de inte är deformerade och sneda. Fjäderdräkten, är alla fjädrar hela och rätt färgade, är den matt eller glänser den? Vitaminbrist ger ofta missfärgade fjädrar, de blir på amasoner gulbruna i kanterna eller t o m svarta. Tänk på att handmatade papegojor kan vara lite smutsliga av välling runt näbben och på bröstet. På unga fåglar kan vingpennor och stjärtfjädrar vara trasiga då det gått sönder i boet. Fias stjärtfjädrar var alldeles trasiga när vi köpte henne, hon visste inte att hon hade stjärtfjädrar förrän hon var runt ett år, vilket ledde till att hon förstörde dem mot gallret. Fötterna, är klorna lagom långa eller är de för långa och missväxta? Hur ser huden ut under fötterna? Är huden reptillik under fötterna eller är den slät och röd?
Fötterna ska vara reptilliknade som på bilden till vänster.
Fjädrarna ska inte ha de olivfärgade partierna som syns på bilderna till vänster utan vara illgröna, missfärgningen tyder på fel kost. Samma orsak gäller för en grå jakos röda bröstfjädrar på den högra bilden. Är det riktigt illa är fjädrarna kolsvarta och spretiga. Oftast syns detta på benen, bröstet och stjärten. Vi har aldrig sett det på huvudet.
Denna fågels fjädrar är i god kondition, notera att de svarta vattringarna är naturliga och ska vara där. Med tiden kan fjädrar bli svagt missfärgade om man hanterar fågeln mycket med händerna, detta orsakas av syror i människans hudfett. På denna bild syns det på vingbogens fjädrar uppe till vänster. Om missfärgningen beror på detta och inte är foderrelaterad kan man avgöra genom att denna missfärgning normalt är på ryggen eller andra områden vi ofta berör, är jämn och inte "streckad" som på stjärtfjädrarna ovan. Samtidigt är ytorna som normalt missfärgas av fel foder så som ben, bröst och stjärtfjädrar på bilderna ovan, helt utan defekter. Hur ser det ut runt kloaken (bajshålet), är det rent eller finns det intorkad avföring på fjädrarna runt kloaken? Är hålet knappt synbart eller är det stort och rött? Även om du hittar fel på fågeln så kanske du vill ha den ändå? När jag köpte Gobi visste jag att han var sjuk och hade en massa fel, hans näbb var för lång och sned, och de flesta fjädrarna var missfärgade på grund av felaktig kost. Hans fötter var röda under på grund av tryckskador och vitaminbrist. Jag visste om detta och visste vad jag gav mig in på. Är man bara medveten om bristerna och beredd att lägga ner den kraft och de pengar som krävs för att få fågeln frisk, kan det vara värt det, men jag skulle tänka efter flera gånger. Gobis hade tur, alla hans värden är idag, i slutet på 2004, enligt veterinärhandboken, men fortfarande har han en del missfärgade fjädrar. Det har tagit över tre år av slit att få honom dit! Hur vet jag att jag åldern stämmer överens med vad ägaren säger om fågelns ålder? Rent generellt kan sägas att fåglar som är yngre än ett år har mörkare iris än äldre, de har även en slätare näbb. Det finns mycket som skiljer de olika arterna åt, för att få mer information, kontakta andra fågelägare och uppfödare. Låt inte allt detta kanske negativa avskräcka från att köpa papegoja. De är underbara djur som ger så mycket, men man ska vara beredd på att det är ett stort ansvar och mycket jobb att ha en stor papegoja. Men är man förberedd på vad det innebär och villig att lägga ner den tid som krävs, tycker jag att man ska skaffa en papegoja. Jag har fyra stycken och jag tycker att allt jobb är värt varenda minut då jag får så mycket tillbaka av dessa personliga och underbara djur.
|
