När du läser denna artikel ska du tänka på att den är skriven till tidningen Fågelhobby i början av 2000-talet. En del av innehållet speglar hur det var att ha papegoja då, bland annat var vingklippning mycket vanligt. Ville man ha information om papegojor gick man till biblioteket och lånade böcker, och då framför allt Uno Plazikowskis Stora Burfågelboken där man kunde läsa lite om olika fågelarter (papegojor, finkar, duvor och höns), var de kom ifrån, hur de såg ut samt att papegojor skulle äta fröer, jordnötter och frukt. Ville man ha kontakt med andra fågelägare gick man med i en fågelförening där man i första hand träffade uppfödare. Idag är allt annorlunda, det finns mycket information på Internet i form av hemsidor, chattar och forum. Tänk dock på att vara källkritisk, tyvärr är den som skriker högst och skriver de bekvämaste svaren ofta inte den som har den bästa, korrekta och största kunskapen. Idag finns det många bra böcker, på http://www.youschi.se/Artiklar/Books/Bocker.htm, har vi listat upp en del böcker och filmer.
När jag var liten sa min mamma till mig, "Du är nog den enda som tycker att gamar är söta". Och det gör jag än idag. Så att det blev fåglar som husdjur är självklart. Det började med ett par undulater när jag var omkring 11 år. De fick ungar som jag behöll. Hela tiden fanns det en önskan att få större papegojor. Men mina föräldrar sa nej och med all rätta, jag skulle inte kunna ta hand om dem själv.
Poppen på köksbordet i mitten på 70-talet. Men cirka 20 år senare bestämde jag mig, nu köper jag en papegoja! Jag bestämde mig för en amason. Varför vet jag inte, men jag tycker att de är vackra och så har de "riktig" papegojform.
Jag visste inte då att det fanns fågelföreningar eller uppfödare av papegojor som man kunde kontakta så jag började titta efter annonser i tidningar. Jag hittade en annons i Gula Tidningen på en amasonpapegoja, en Tucumanamason på 4 år. Det var en hane som heter Youschi som jag köpte. Efter några månader började jag tycka synd om honom då han satt ensam på dagarna. Jag annonserade efter en hona till honom men hittade ingen (observera kraven för CITES-listade fåglar), istället köpte jag Fia. Fia är en blåpannad amason som var 7 månader när jag köpte henne. Några år senare kom även Gobi
Nackdelen att bo i en lägenhet när du har papegojor är att de blir väldigt bortskämda. Så fort de skriker för att få uppmärksamhet går vi till dem. Vi måste tänka på grannarna, alla kanske inte uppskattar när tre papegojor skriker för full hals. De bor i en stor bur (190x100x90cm) i mitt vardagsrum. De är där när jag inte är hemma, så fort jag kommer hem släpper jag ut dem. De har olika platser i alla rum, till exempel i badrummet sitter Youschi på dörren, Fia på badrumsskåpet och Gobi på tvättmaskinen. I köket sitter de på varsin köksstol. Anledningen är att de vill vara med hela tiden, får de inte det skriker de, då de inte vill bli lämnade ensamma.
De gillar att bli kliade i nacken och man får se till att alla får en klistund varje dag. Ofta sitter jag och kliar dem när jag tittar på TV. Fia sitter på vänster axel och kelar med mitt öra, Gobi vill helst sitta på vänster ben och bli kliad. Youschi har lite speciella krav, han vill sitta på höger ben, hålla i mitt vänstra pekfinger med näbben samtidigt som jag med höger hand ska klia honom i nacken. Tyvärr har jag bara två händer så jag får dela min tid mellan Gobi och Youschi.
För att må bra och kunna hålla fjäderdräkten i trim ska de bli duschade med jämna mellanrum. Ofta vill de duscha när jag duschar. De burrar då upp sig och sträcker ut vingarna, då är det bara att hämta blomsprutan som Youschi och Fia föredrar, duschen gillar de inte, då den har för hård stråle. Gobi tycker att blomsprutan är för mesig utan vill helst bli duschad med campingduschen som har en lite hårdare stråle. Efter duschen brukar jag frottera och torka dem med hårfönen eller på sommaren sätta dem i lä i solen så att de får torka.
Då jag och min pojkvän är särbo blir det mycket släpande på burar. Vi har två små papegojburar, dessa har vi inrett med naturgrenar, leksaker och matskålar. I dessa sitter de när vi åker bort på semester eller liknande och de måste ha någonstans att sova. Vi har också två rena transportburar då de små fågelburarna är tunga att släpa på, det är två vanliga kattburar med matskålar och sittpinnar i. Dessa använder vi bara när fåglarna ska transporteras från A till B. Till alla fyra burarna finns det specialsydda huvor sydda av täcken som skyddar mot kyla och blåst. (Se bild här)
En av anledningarna till att de följer med överallt är att de kräver väldigt mycket tid varje dag och att vi därför inte vill lämna dem ensamma. De är som små barn som ständigt vill ha uppmärksamhet och kontakt. Det räcker inte med att det bara är med, de vill också ha fysisk kontakt. Vi räknar med att de tar cirka fem timmar per dag och på helgerna ännu mer tid. Man märker så väl när de inte fått tillräckligt med social kontakt, de blir då mycket skrikiga och jobbiga.
Hur framtiden ser ut vet jag inte riktigt. Jag har försökt att hitta en hona till Youschi länge utan att lyckas. Då rasen är känd för att vara aggressiv mot sina honor om de inte är i häckkondition så vill jag helst finna en könsmogen hona till honom, men det verkar vara svårt. Jag har annonserat i Sverige och varit i kontakt med uppfödare utan positivt resultat. Jag har nu börjat titta efter en partner till honom i Danmark. Min dröm är att skaffa en stor Gulhuvad amason, men det vill inte min pojkvän då det är kända för att kunna vara nyckfulla och aggressiva, han tycker att det räcker med Gobis aggressivitet och kan istället tänka sig en stor Mjölnar amason. |