|
Att köpa en fågel eller vilket annat djur som helst, innebär att man måste ta ansvar för djuret. Som ägare måste man se till att fågeln får leva i en berikad miljö, får rätt mat och får sällskap. Med andra ord, blir omhändertaget på ett korrekt sätt. Man måste även tänka på att fågeln normalt lever länge och därför vara villig att ta hand om den hela dess livslängd. Den tid som man lägger ner på sin fågel i början, ska man även lägga ner när man ägt fågeln i många år. För att kunna ta hand om en fågel måste man ha kunskaper om arten och vad just den kräver. Utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter kan man sedan välja vilket art man ska köpa. Är man en ansvarsfull djurägare börjar man med lättare arter av dem man är intresserad av, för att sedan när man skaffat sig mer kunskaper, kanske köpa ett djur som kräver mer av dig som ägare. Är man till exempel intresserad av fiskar och akvarier, börjar man med ett sötvattensakvarium med lättare fiskar och inte ett saltvattensakvarium på 5000 liter. Har man ingen eller lite erfarenhet av fåglar, rekommenderar jag att man börjar med en mindre krävande fågel, vare sig det är en papegoja eller en raknäbb. Det finns flera anledningar till denna rekommendation. Livslängd En stor papegoja (amason, ara, grå jako, kakadua och ädelpapegoja) kan leva över 60 år. Tröttnar man eller inser att det inte fungerar med det liv man lever efter några år, mår papegojan mycket dåligt av att byta familj. En stor papegoja har en intelligensnivå som ett mindre barn. Ett barn flyttar man inte från familj till familj. En mindre krävande fågel har många gånger en kortare livslängd och inte samma sociala behov eller intelligens och klarar i de flesta fall mycket bättre av att byta familj om man som ägare inte kan ha kvar fågeln. Jag vill dock påpeka att alla fåglar, framför allt de större papegojorna på grund av sin intelligens och stora sociala behov, inte mår bra av att byta ägare många gånger. Chansen för att nästa familj ska lyckas bättre minskar då fågeln upplever en flytt som negativ och över tiden samlar på sig fler olater som nästa ägare måste tygla. Bur En stor papegoja kräver en mycket stor bur vilket oftast är mycket kostsamt. Man brukar säga att buren kostar åtminstone lika mycket som fågeln i inköp. Köper man en papegoja för 8000 kronor, får man räkna med att buren kostar lika mycket. En mindre fågel kräver en mindre bur, vilket gör att det inte blir lika kostsamt. Det är också lättare att bygga en bur själv till mindre fåglar. Det går att använda tunnare nät och göra en stomme av trä vilket inte går till större fåglar som biter sönder stomme och nät. Jag vill påpeka att sen den 1:a september 2007 gäller Djurskyddsmyndighetens, numera Statens Jordbruksverks, rekommendationer angående burstorlekar och hållning även för privatpersoner. Detta innebär att alla måste följa dessa regler då det blir straffbart att bryta mot dem. Jag rekommenderar därför att man redan vid inköpet följer deras krav. Detta är en självklarhet för fågelns bästa!
Statens Jordbruksverks krav på burstorlekar finns att läsa på: Ljudnivå En stor papegoja har enorma röstresurser och kan lätt höras flera våningar i ett hyreshus. De mindre fåglarna har en betydligt lägre ljudnivå och ljusare röst vilket är mycket lättare att stå ut med. Är man känslig så kan även dvärgpapegojors och nymfkakaduors ljud vara enerverande då dessa fåglar ofta låter under många timmar. Deras ljud är ofta höga, vilket kan vara genomträngande i hemmet. Väljer man att skaffa en fågel med stora röstresurser kan det vara en god idé att tala med grannar och hyresvärden. Jag har tyvärr allt för många erfarenheter av fågelägare som måste sälja sina fåglar på grund av att grannarna klagar, vilket i vissa fall har lett till varningar från hyresvärden. Det senaste fallet var en gulnackad amason som bara lät under morgon och kväll, vilket är helt naturligt för dessa fåglar, de skriker för att samla in flocken. Det är sådant man ska acceptera och inte kan träna bort. Fåglar bits Även de tamaste fåglarna kan bita sin ägare. Att bli biten av en moluckkakadua med 600 kilos tryck i näbben är inte kul då det blir mycket kraftiga skador. Det är inte ovanligt med situationer där ägaren blir rädd för fågeln och deras relation därmed blir sämre. Mindre fåglar bits inte lika hårt. Har man barn ska man också tänka till en extra gång om man väljer att köpa en stor papegoja. Att veta att fågeln i familjen i ett obevakat ögonblick kan skada ett försvarslöst barn är inte roligt. Att behöva stänga in fågeln i sin bur för att man är rädd att barnen ska skadas eller för att man inte har tid över då barnen kommer i första hand, mår varken fågel eller en ansvarsfull djurägare bra av. På sikt är en sådan relation inte bra, fågeln blir skrikig och ännu mer benägen till att bitas, som i sin tur gör situationen ännu mer ohållbar. Saker går sönder En stor papegoja har en stor näbb vilket den kan förstöra mycket med, lister, elkablar, ja listan kan göras mycket längre än någon kan föreställa sig. Till skillnad mot småbarn, där tricket är att säkra alla rum upp till en meters höjd, kommer en papegoja åt allt. Till och med det du inte kommer åt eller ens funderat över. Som ägare av en stor papegoja börjar man undra om skövlingen av regnskogarna verkligen beror på människan eller om det är helvilda papegojor som biter ner alla träd. Många gånger går det väldigt fort och har man oturen kan fågeln bita till exempel i en strömförande elkabel och dö. När Gruff är ute måste vi passa honom HELA tiden. Han är aldrig still och hittar bara på bus hela tiden. Även de mindre papegojorna så som till exempel dvärgpapegojor är mycket duktiga på att bita i allt och förstöra saker. De har dock en mindre näbb vilket gör att det tar längre tid att bita sönder saker och man hinner kanske upptäcka i tid att fågeln sitter på elkabeln och gnager. Väljer man en liten raknäbb (till exempel finkar), biter de normalt inte sönder någonting.
Tidsaspekt En stor papegoja kräver mycket tid, mer tid än en hund kräver. Får den inte den tiden den kräver, mår den mycket dåligt vilket kan få förödande konsekvenser så som fjäderplockning och en skrikig fågel som inte går att hålla inomhus. Ofta resulterar det även ganska snart i en aggresssiv fågel som är helt omöjlig att hantera. Den åker då in i buren och det onda kretsloppet börjar, den blir ännu mer skrikig och går ägaren på nerverna som i sin tur straffar fågeln ännu mer genom att i bästa fall bara låta den sitta i buren. Ofta slutar detta med att fågeln får ett nytt hem. Detta gäller framför allt om man har en ensam fågel. Vi märker även tydligt hur fågelns humör och aggressivitet ökar eller minskar beroende på hur mycket tid vi kan lägga ner på våra fåglar. Hektiska arbetsveckor eller motsatsen, semestertider, talar sitt tydliga språk. Har man två fåglar blir de inte lika beroende av dig, framför allt om de bildar ett par, men man får inte glömma bort att de tar mycket tid ändå. Många gånger ser de fortfarande dig som sin partner och vill vara med överallt. Väljer man att hålla krävande raknäbbar som sällskap, fordrar även dessa väldigt mycket tid. Att tillreda mat kan ta flera timmar om dagen då deras kost kan vara mycket mödosam att producera hemma i köket. Även att få tag på rätt sorts mat kan vara mycket svårt. Den stora skillnaden är att de inte stör grannar, biter hårt, förstör sin omgivning eller har ett starkt socialt partnerbehov av oss människor. Så länge som buren är ren och de får rätt mat och miljö, är de nöjda och mår bra. En mindre krävande fågel, papegoja som raknäbb, klarar bättre att vara ensam, men man får inte tro att man kan lämna den ensam för det. De brukar också vara lättare att utfodra då de inte ställer lika höga krav som mer krävande fåglar. En ensam fågel kräver alltid sin ägares uppmärksamhet. Har man flera fåglar, stimulerar de varandra och kräver inte lika mycket uppmärksamhet som en ensam fågel. Man ska inte tro att man kan ha fåglar som en vacker möbel bara för att man köper en mindre krävande art eller köper två fåglar. Alla fåglar, lätta som svåra, kräver daglig omvårdnad och tillsyn. Kostnader Att ha en stor papegoja kostar mycket pengar. Papegojor är dyra i inköp, de ska ha en stor bur vilket oftast är dyr i inköp. Har man en stor papegoja är det bra om den är försäkrad, en veterinärförsäkring kostar runt 300 kr/år (2009), vill man sedan livförsäkra den stiger kostnaden betydligt, priset är beroende på fågelns värde. En stor utgift är även mat och leksaker. Att ha en stor papegoja kan kosta flera hundra kronor i månaden, plus det den förstör. Jag räknar med att pelletskostnaden för våra fåglar är cirka 500 kronor i månaden, till det tillkommer frukt och grönt. Man måste inse att detta ingår i hållandet av en stor papegoja och glatt hala fram plånboken. Även ovanliga raknäbbar, till exempel exotiska frukt- och insektsätare är mycket dyra i inköp i relation till sin storlek och livslängd och deras foderkostnader kan uppgå till en stor summa varje månad. Många gånger måste kanske maten importeras från specialaffärer. Väljer man att ha en vanligare mindre krävande fågel blir det betydligt billigare. Vilken fågel är bra som första fågel? Har man ingen eller väldigt liten erfarenhet av fåglar, rekommendera jag att man börjar med att köpa en mindre krävande fågel. Till exempel en fink eller liten papegoja. De finkar jag kan rekommendera är måsfink, sebrafink eller kanariefågel. Vill man utvecklas i sin hobby med att försöka få ungar av sina finkar är dessa arter ett bra val då de inte är så känsliga för störningar när de häckar. Bara för att de är lättare att hålla, betyder de inte att man inte kan söka utmaningar med sin uppfödning. De finns många utmaningar för den som söker. Dessa arter håller även många mycket erfarna uppfödare på med och vissa av dem är organiserade i en till Riksförbundet Svensk Fågelhobby hörande specialförening. Många är även väldigt duktiga på genetik och av dem finns mycket att lära.
Vill man ha en liten papegoja, rekommenderar jag att man börjar med undulat, dvärgpapegoja eller nymfkakadua. Dessa fåglar är lättskötta och kan bli mycket tama, personliga och tillgivna. De är ofta fulla med hyss vilket gång på gång lockar till skratt. Vill man fördjupa sig i dessa arter finns det en stor utmaning för den som vill. Även inom dessa släkten lägger många duktiga uppfödare ner all sin tid. Det finns många olika varianter av undulat och dvärgpapegoja som den duktige kan föda upp. Är man intresserad av att föda upp så kallade utställningsundulater finns det en specialförening man kan bli medlem i. Även nymfkakaduor och dvärgpapegojor är mycket stora inom fågelhobbyn.
Har man haft fågel tidigare eller är mycket påläst kan man skaffa mer svårhållna fåglar. De finkar jag kan rekommendera är de australiensiska finkarna sävastrild och bältfink. Dessa kräver inte att få komma utomhus sommartid för att må bra vilket de afrikanska finkarna gör. Är man intresserad av större papegojor kan jag rekommendera följande arter, morhuvad papegoja, Meyers papegoja och svarthuvad/rosthuvad vitbukspapegoja.
Jag kan inte rekommendera att man som nybörjare köper en större papegoja, till exempel ara, amason, kakadua, ädelpapegoja eller grå jako. Jag har tyvärr alldeles för stor erfarenhet av att dessa omplaceras efter en tid. Den lilla tama fogliga papegojungen utvecklas till ett monster då den har blivit könsmogen. Den oerfarne ägaren har ingen möjlighet att ha kvar fågeln då den blivit ett ohanterbart skrikande och bitande odjur. Många gånger omplaceras även dessa stora papegojor då ägarnas familjeförhållande ändras, till exempel barn, studier, ny pojk- eller flickvän eller efter någon månad få allergi mot fågeln (plötslig allergi inträffar oftare än vad som är statistiskt troligt och är troligtvis ett svepskäl för att dölja sitt misslyckande då fåglar normalt inte är allergena). Allt för ofta anser sig ägarnas inte ha den tid som behövs för papegojan. Det är tyvärr vanligt att man inte planerat långsiktigt och köpt en stor papegoja innan man bildat familj eller i någon annan form insett hur framtiden ser ut. Att skaffa en stor papegoja före studier, innan pojkvännen eller flickvännen sagt sitt, eller innan barnen kommit till världen, ökar risken radikalt för att framtida livssituationer inte fungerar med fågeln. Den börjar då må dåligt vilket resulterar att den skriker mer och till och med kan börja plocka sig. Fias uppfödare berättade om en sådan situation. Familjen hade inte tid för sin ara som började må dåligt och skrika. Då fågeln blev mer och mer jobbig, flyttades den slutligen ner till ett rum i källaren där den fick sitta ensam. Resultatet blev en skrikande och plockande fågel som mådde dåligt. Som tur var omplacerades fågeln efter ett tag och fick det bra. Problemet är att stora fåglar har ett bra minne och därför kommer ihåg den stressande situationen, därför tar det tid innan fågeln återhämtat sig helt. Dock kommer händelsen alltid att finnas kvar i dess minne och det negativa beteendet kan lättare återuppväckas om snarlika situationer uppstår igen. Papegojkurs Många som skaffar sig en hund börjar med att gå en valpkurs hos en hundklubb. Man får där lära sig de grundläggande kunskaperna om vad det innebär att ha en hund. Men när man köper en papegoja, som till skillnad från hunden inte är framavlad för att leva som ett tamdjur, går man ingen kurs. Jag kan därför starkt rekommendera att man går en papegojkurs INNAN man köper sin första papegoja.
Jag har haft förmånen att gå kursen och kan berätta att de enda riktigt seriösa papegojkurserna för närvarande hålls av Djurkliniken Roslagstull i Stockholm. Kurserna hålls antingen på veckorna eller som helgkurs. På dessa kurser får man lära sig det grundläggande kunskaperna man behöver för att papegojan ska må bra. Denna kurs hålls även av veterinär Cecilia Trägårdh i södra Sverige, för kontaktinfo, se under länkar. Man får lära sig vad som krävs för att papegojan ska må bra i fångenskap. Man lär sig hur buren ska vara utformad och dess inredning, olika tips på leksaker och varför papegojan behöver stimulans, både psykiskt och psykiskt. Man får lära sig i vilken miljö papegojan mår bäst, att den behöver hög luftfuktighet och UV-ljus. Man diskuterar om mat och varför det är bra att papegojan ska få leta efter sin mat. En stor del av kursen ägnar man sig åt papegojans beteende. Man börjar med att få lära sig om papegojans kroppsspråk. Man talar om papegojans normala beteende i det vilda. Vidare om dess uppfostran, varför och hur man ska träna sin papegoja för att den ska få den intellektuella utmaning som den behöver. Detta är inte lätt, igen, tänk på att de inte är framavlade utan kommer som moder natur skapat dem. Detta innebär även att det är mycket större skillnader mellan de olika arterna än mellan hundraser. Hundar och katter är en art vardera med många raser, fåglar är bara olika arter. Raser är något människan skapat genom att avla på en art. Efter det får man lära sig mycket om olika problembeteenden såsom skrikande och bitande och aggressivitet, varför de uppstår och hur dessa analyseras och hur man kan åtgärda olika problem. När kursen är klar får man med sig litteratur om hur man fortsätter att öva hemma för att ens papegoja ska må bra. Sammanfattningsvis är det en mycket bra kurs som rekommenderas att man helst går innan man köper sin fågel eller i början av sitt fågelägande. Gör man det så kan man undvika att mycket går fel med fågelinnehavet då man mycket bättre förstår farorna och komplexiteten. Var köper jag en papegoja? När man väl bestämt sig för att köpa en fågel, börjar funderingarna var fågeln ska köpas; i en zooaffär, hos uppfödare eller en äldre fågel av en privatperson? Att köpa i en zooaffär är mycket dyrare än att köpa direkt från en uppfödare. Det är inte ovanligt med priser som är flera gånger högre, så vi pratar om stora belopp. Många zooaffärer köper in sina fåglar via en grossist som importerat fåglarna från utlandet, framförallt från Holland eller Belgien. I dessa länder finns det uppfödare som har stora farmer där det föds upp stora mängder av fåglar under industriliknande förhållanden. Köper du en sådan fågel, detta gäller framför allt mindre papegojor, parakiter och raknäbbar, får du oftast inte veta var och när fågeln är född eller under vilka omständigheter den är uppvuxen. Många gånger blir fågeln även stressad av alla transporter och av att sitta i en zooaffär där det ofta springer massor av kunder runt buren. Självklart finns det undantag där zooaffärer köper fåglar direkt från svenska uppfödare och därmed kan få ett uppfödningsbevis och där fåglarna sitter i en lugn och trygg miljö.
Jag vill rekommendera att man vänder sig direkt till en uppfödare om man vill köpa en ung fågel. Inom Sverige finns många uppfödare som föder upp många olika arter. Riksförbundet Svensk Fågelhobby (SF) hjälper gärna till att hitta uppfödare i hela landet. På SF:s hemsida, www.fagelhobby.nu finns stamboksförare och intressegrupper upptagna för olika arter, de vet vilka uppfödare som finns i landet. Bokar du en fågel hos en uppfödare, kan du följa din fågel från det att den föds tills dess att den är stor nog att komma hem till dig. Du vet då var och när fågeln är född och under vilka förhållanden den är uppväxt, normalt innebär detta mycket bättre förhållanden än för en importerad fågel med resultat att fågeln är i mycket bättre kondition fysiskt som mentalt. Fågeln är ofta ringmärkt och du får ofta med dig ett uppfödningsbevis. Köper du en större fågel (framför allt mellanstora papegojor och större papegojor) från en uppfödare som är medlem i en förening ansluten till Riksförbundet Svensk Fågelhobby får du också en leveransförsäkring. Den kan du senare förvandla till en liv- och veterinärförsäkring hos Agria. När man köper en unge, ska man vara säker på att den är avvand och att den kan äta själv. I det vilda stannar till exempel de stora arorna hos föräldrarna cirka ett år. Se därför till att ungen inte blivit tvångsavvand i förtid. Be att få med den mat som fågeln är van vid att äta så kommer de igång att äta lättare i sitt nya hem.
Då många uppfödare är intresserade av hur deras fåglar får det och hur de mår, har många köpare kontakt med uppfödaren efter köpet. Jag har fortfarande kontakt med Fia och Gruffs uppfödare. Fråga därför redan när du bokar din unge om det är okej att hålla kontakten efteråt. Uppfödarna är många gånger villiga att hjälpa till med olika frågor som uppkommer och olika praktiska saker så som kloklippning. Många äldre fåglar säljs också av privatpersoner. Vid köp av privatpersoner gäller det att vara uppmärksam på fågelns ålder, stämmer det vad säljaren säger? Fråga om det finns uppfödningsbevis eller om den är ringmärkt. Finns uppfödningsbevis ser du när fågeln är född, vilka som är föräldrar och vem som fött upp fågeln. Är fågeln ringmärkt med en svensk ring, går det oftast att få fram vem uppfödaren är. Även om inte uppfödaren har fört bok över sina ungar, så kan man oftast få reda på vilket år den är född via ringkontot som Riksförbundet Svensk Fågelhobby för. Det gäller också att vara medveten om att fågeln kan ha skaffat sig en del vanor och ovanor, ta därför reda på så mycket om fågeln som möjligt. Jag vet till exempel en person som köpte en ara som var några år. Fågeln hade av de första ägarna alltid fått det sista som var kvar av glasspinnen eller glasstruten. Då fågeln var mycket snäll hade den nya ägaren fågeln på axeln en sommardag och köpte en glass. När den nya ägaren skulle stoppa in den sista biten av glassen i munnen högg aran den nya ägaren kraftigt i kinden, aran hade ju inte fått den sista biten, vilket han var van att få och därför blev sur. Fråga alltså ägaren så mycket som möjligt om fågeln, vad den gillar, vad den ogillar, om den har några vanor och ovanor med mera. Man bör också fråga VARFÖR ägaren säljer sin fågel, är det en problemfågel? Det kan låta lita negativt att köpa en så kallad andrahandsfågel men det behöver det inte vara. En äldre fågel har mer livserfarenhet vilket ger dem en större personlighet. Jag har erfarenhet av äldre fåglar till exemel Gobi. Trots hans till en början kraftiga aggressivitet, blev han med tiden en kär familjemedlem som gav oss alla mycket glädje tack vare sin höga ålder och livserfarenhet. Många gånger är även äldre fåglar lite lugnare än ungfåglar och kommer inte att förändras då de redan är könsmogna, vilket många kan tycka är skönt. Har man sedan tidigare en äldre fågel kan det passa bättre att köpa en kompis i samma ålder. Även om till exempel en nymfkakadua är 10 år när den säljs, är det ingen ålder då den har många år kvar att leva. Samtidigt kan en gammal fågel som levt ett hårt liv med många familjer vara MYCKET svår att få stil på, även om de har trevliga peronlighetsdrag är de så sargade av tidigare förhållanden att de inte går att hantera utan mycket stora kunskaper, tid och tålamod. Det finns en bra bok som jag kan rekommendera i ämnet, The Second Hand Parrot av Mattie Sue Athan ISBN 0-7641-1918-4. Boken är på engelska men är lättläst. Veterinär Ofta händer en olycka när man minst anar det och då det är som mest olämpligt. Enligt lag (§9, Djurskyddslagen 1988:534) är du skyldig att ta din fågel till veterinären om den är sjuk. Att på förhand då tagit reda på var det finns en fågelveterinär är ovärderligt så att man inte behöver ringa runt till olika veterinärer för att höra efter om de kan emot en fågel. Tyvärr är det väldigt få veterinärer som kan och tar emot fåglar.
Semester Innan du köper en papegoja, tänk på att du kanske vill åka bort på semestern och då måste någon passa din fågel. Mindre papegojor så som undulater och dvärgpapegojor klarar att vara ensam en natt innan mat och vatten är ofräscht och måste bytas. Detta är inget att rekommendera om du har en större papegoja. Att lämna sin papegoja hemma och be grannen komma och ge den mat och vatten varje dag är plågsamt för papegojan då de är flockdjur och kräver umgänge med sin ägare flera timmar om dagen. Se till att du har en vän som vet vad det innebär att ha en papegoja, har träffat och umgåtts med den tidigare, och som kan ha din fågel hemma hos sig. Det är ingen skillnad om du har flera papegojor, de kommer att må dåligt av att sitta ensamma hemma och risken är stor att det blir permanenta problem i din relation till fåglarna. Fågelförening I en fågelförening träffar du andra fågelägare som delar ditt intresse, som du kan be om råd, och som du kan dela erfarenheter med. Jag har träffat många av mina vänner via fågelföreningen och vi träffas regelbundet. Både vi och fåglarna tycker att det är kul att träffas. Vi passar även varandras fåglar då vi åker på semester och inte kan ta dem med oss. Läs mer: Uppfödningsbevis, ett viktigt dokument Ring- eller chipmärkning, fågelns identitet
|
