|
Huvudentrén Å jobbets vägar, hamnade husse i Singapore i slutet av november 2004. Fem dagar med mycket jobb och samtidigt tidsskillnaden i kroppen. Där borta har de ovanan att gå upp sju timmar före Sverige på vinterhalvåret, på sommaren är det bara sex timmar. På hotellet fanns den sedvanliga broschyren med alla turistfällor, men uppe i ena hörnet var en bild på en tucan och reklam för en fågelpark vid namn Jurong BirdPark. Vad kan detta vara? Då parken inte låg i centrum av Singapore där jag var, utan i den västra delen av landet och av förklarliga skäl stängde klockan 18.00 (klockan 19.00 hade solen gått ner och det var beckmörkt), insåg jag chansen att få besöka parken som minimala. Men tanken låg kvar i mitt huvud och tur var väl det. En dag fick vi tid över sent på eftermiddagen, så jag och en kollega som har ett allmänt naturintresse, tog en taxi till parken för att se vad den hade att erbjuda. Då landet Singapore har en yta som halva Öland men inte lika långsmalt, tog det inte mer än 25 minuter från centrala Singapore till parken. Kostnaden för taxin var som allt annat löjligt lågt för en stackars svensk. Priset till parken var tolv Singapore-dollar, omräknat blir det ungefär 50 kronor. Väl framme vid parken var det dags att betala inträde tio dollar...
Buffons ara Först nu började jag inse vad det var för park vi besökte, min föreställning av parken var något futtigt som var till för att lura pengar av turister, men så var inte fallet. Parken var stor, på deras hemsida kan man läsa att parken grundades 1968 och har över 9000 fåglar från mer än 600 arter från hela världen. Parken är på 20,2 hektar vilket placerar den mitt emellan Loro Parque och Walsrode. Helt klart ett prestigebygge skapat av diktaturen i Singapore, men vad gör det? Jag var där för att titta på fåglar och nu var det bråttom, klockan var 16.40 och jag hade en dryg timme på mig att se hela härligheten! Hade jag vetat detta innan, hade betydligt fler timmar avsatts för detta besök.
Grönvingad ara och hyacintara putsar varandra På det stora hela är parken en mycket tropisk inrättning och en bred väg går runt i det lätt kuperade landskapet. Det finns även en tågbana för de som vill åka runt parken och se den från ovan. Då Singapore ligger fjorton mil norr om ekvatorn, har de inga större problem med att hålla tropiska fåglar, det var bara jag som led i den nästan 100 procentiga luftfuktigheten och temperaturer på över 30 grader när jag for runt i parken med kameran i högsta hugg och fotograferade allt som rörde på sig. I november när jag var där, är det regnsäsong vilket innebär att det är mulet stora delar av dagen och temperaturen bara är runt 30 grader, sommarhalvåret vill jag inte tänka på.
En ovanlig rödörad ara Vad har de då att se? Jag kan inte påstå att jag hann gå igenom allt eller ens ta in allt jag såg. Men en del fastnade både på film och i huvudet. Direkt när man kommer in möts man av en stor plats med aror. Alla var vingklippta vilket gjorde att de inte hade något nät runt platsen där de satt och därför gick att komma riktigt nära. Vingklippning är något jag inte förespråkar, men stora fåglar flyger inte lika mycket, de såg ut att trivas och satt och putsade varandra. Uppskattningsvis var det cirka 40 fåglar och av flera olika arter; blågul ara, ljusröd ara, grönvingad ara, hyacintara, rödörad ara, samt mindre- och större soldatara.
Palmkakadua Lite längre bort fanns en enorm voljär med ett flertal palmkakaduor och även mer vanliga kakaduor så som moluckkakadua, vittofskakdua och inkakakadua. Fåglarna var inte vingklippta, utan flög fritt i den åtta-tio meter höga voljären. Det var ingen tokig början, vad fanns längre bort? På översiktskartan kunde jag konstatera att något de kallade Parrot paradise fanns i slutet på min rutt runt parken, ett bra incitament för att snabbt ta sig runt parken för en papegojtok som jag. Med mindre än en timme kvar, fortsatte jag turen runt parken som har fåglar av alla sorter. Rovfåglar; örnar, kondorer och falkar av många olika arter, det var mäktigt att se två rejält stora örnar bråka högt uppe i en voljär för att sedan tillsammans tumla ner mot marken. Bland annat fanns vithövdad örn och ugglor från våra trakter att beskåda. Längre bort hade de olika tucaner och hornfåglar(heter det så ?), problemet var dock att voljärerna var så stora och höga att man bara kunde ana många av fåglarna när de satt högt upp i lövverket. Trevligt för fåglarna, men sämre för mig som hade ont om tid att leta efter dem och försöka fota dem.
På Jurong fanns alla världens sju arter av pelikaner att beskåda, de är enorma I mitten av parken fanns ett antal dammar, där kunde man beskåda flamingo, röd ibis, ibis och samtliga sju arter av pelikaner. De var alla otroligt vackra! Pelikanernas storlek imponerade också, de är enorma med ett vingspann på tre meter. De hade även ett flertal arter av paradisfåglar, kokaburra, kolibri samt borsthuvudpapegoja.
En ovanlig borsthuvudpapegoja I tidningen Parrots nummer 82-november 2004 berättar Rosemary Low om den enorma lories-voljären som finns i parken, den innehåller 1.000 fåglar och är på 3.000 kvm. Men då jag tyvärr hade bråttom och inte såg vad som fanns i voljären, passerade jag bara förbi. När jag sedan kom hem till Sverige och fick se det helt nya numret av Parrots, kan man inte bli annat än besviken över att ha missat den.
I denna enorma voljär fanns det tusen lories
Röda flamingos, otroligt vackra
Den röda ibisen är om möjligt ännu rödare än flamingon Däremot besökte jag en mindre voljär man kunde gå in i på kanske 100-150 kvm, den innehöll småfåglar, men igen hann jag inte se mig omkring ordentligt för att finna dem alla. Tyvärr kunde jag notera på ett anslag att även de har problem med att besökare släpper sina tamfåglar inne i voljärerna för att bli av med dem. När man gick in i voljären desinficerades skorna på en matta, men till vilken nytta när privatpersoner släpper lös sina oönskade eventuellt sjuka fåglar?
De stora voljärerna i parrot paradise Kvart i sex kom jag så slutligen fram till mitt mål, Parrot paradise. Jag måste nog erkänna att efter att ha sett så mycket, var förväntningarna upptrissade. På 10.000 kvm fanns cirka 100 olika arter av kakaduor, dvärgaror, ädelpapegojor, kragpapegoja, lories, diverse mindre papegojor och mina favoriter amasoner. De arter jag noterade var ett antal olika dvärgaror; brunpannad ara, rödbukad ara, gulnackad ara och blåpannad ara. Vad det gäller amasonerna, fanns det ett tiotal olika arter varav finschs amason och bodins amason var de vackraste tillsammans med de gulhuvade.
En grann bodins amason som sitter och myser
Grönkindad amason Många av voljärerna var mycket vackert och luftigt inredda, med målade fonder i bakgrunden och lämpliga stockar på högkant att sita på. Det var som gjort för att ta riktigt fina bilder. Där fanns också centralt placerat ett antal informationstavlor om vad man ska tänka på om man skaffar en tam papegoja. Det var mycket trevligt att se att de även där borta går ut med information om att de kräver mycket tid, behöver naturggrenar, stor bur och att stora papegojor är mycket svåra att hålla som tamfågel om man inte har mycket tid och kunskap. Samtidigt var det ledsamt, dock inte förvånande att inse att de har samma problem med tamfågelägare i Singapore som här hemma.
Även borta i Asien arbetar man med att gör livet bättre för tamfåglar
Stora papegojor är mycket svårare att hantera, notera vilka släkten de omnämner Om ni har vägarna förbi Singapore, är Jurong BirdPark ett måste, men se för guds skull till att ni har åtminstone en halv dag att avsätta för besöket! Parken är stor med betydligt fler voljärer än de jag hann passera och de har även ett antal olika shower som bör ses. Det kommer jag att göra om jag kommer dit igen.
Jurong BirdParks hemsida hittar du på www.birdpark.com
|
