Vi var lite oroliga att han skulle vara aggressiv mot våra andra amasoner men han är väldigt snäll mot dem. De har attackerat honom så att hans fjädrar rykt, men han gör ingenting. Han lägger sig på mage med kinden mot underlaget när han kommer nära dem.

Gobi snäll!

---

Nu har det gått flera år och han är en helt annan fågel. Han har gått ner till cirka 540 gram och är nu mycket mera rörlig och starkare i fötterna. När vi hämtade honom hade han en fläskvalk som hängde ner mellan benen och den hindrade honom när han rörde på sig, idag har han bara kvar den extra huden mellan benen. Han är otroligt duktig på att klättra och kan springa väldigt snabbt. Han hade stora svårigheter att sitta kvar på sittpinnen när vi bar buren. Han har nu ruggat och börjar bli väldigt fin i fjäderdräkten. Näbben är i perfekt skick sedan han efter någon månad hos oss började slipa den själv, ofta hör man att han slipar den på kvällarna när vi har lagt honom. Jag ger honom grenar och ris att gnaga på, vilket han tycker är kul.

Jag vill inte vara här!

I början var han skeptisk till pellets, Harrison Bird Foods, så jag malde ner dem och blandade dem med lite yoghurt. Nu äter han dem med förtjusning, det är oftast tomt i hans skål på kvällen. Han får många olika sorters frukt, bär och grönsaker, bäst gillar han apelsin, mango, äpple, krusbär och kokt potatis.

Kom hit så ska jag bita dig!

Det är både jobbigt och spännande att ta hand om en papegoja som tidigare har farit illa. Nackdelen är att han bara litar på mig. När någon annan kommer nära så hugger han. Speciellt flickor i tioårsåldern hatar han, får han chansen springer han efter dem. Orsaken är enkel om man tänker efter, vilka tror ni det var som var framme och bråkade med honom när han satt oskyddad i djuraffären i tio år? Jag kan behandla honom hur jag vill. Han älskar att ligga på rygg i mitt knä och bli kliad på magen och han kryper gärna nära mig och lägger huvudet mot mig för att bli kliad i nacken, han är som en liten knähund.

Han har blivit mycket mer harmonisk och han lägger nu huvudet på ryggen oavsett var han sover. Tidigare sov han med huvudet tillbakalutat. Så fort jag kommer hem släpper jag ut honom och de andra amasonerna ur buren och han vill hela tiden vara med och skriker högt när han inte ser mig, så han har fått sin egen plats att sitta på i varje rum. Eftersom han inte kan flyga har han blivit duktig på att klättra. Han klättrar utan problem nerför stolar och golvlampor och uppför vattenledningsrören i badrummet.

Det positiva är att se hur han har utvecklats. Från att ha varit en aggressiv och stressad fågel till att bli en nyfiken och lugn fågel. Det är även kul att se hur olika sidor hos honom kommer fram, han har lärt sig mycket under alla sina levnadsår och det kommer nya saker hela tiden.

Han har ett otroligt minne och minns saker från tiden före zooaffären, för mer än 10 år sedan. Första natten när jag lade ett täcke över buren sa han ”natti natti”. Första helgen satte vi buren på gräsmattan. När vi öppnade burdörren klättrade han fort ut på gräsmattan och började överlyckligt rycka i gräset och böka i jorden i över en timme medan han kuttrade förnöjt. När luciasången hördes från TVn började han sjunga med. Första gången vi åt kokt potatis sprang han fram till den och åt glupskt med stora tuggor. Han måste ha känt igen potatis för så god ser ju inte en kokt potatis ut.

Jag hoppas att de andra fåglarna ska acceptera honom bättre. Då fåglarna är med oss överallt vore det skönt att bara ha en bur att bära på. Från början kunde de inte sitta nära varandra men nu kan de sitta bredvid varandra om de har samma intresse, t ex om jag ger dem banan.

I framtiden hoppas jag att Gobi ska bli så trygg att även andra kan leka och gossa med honom. Tyvärr verkar det som om han aldrig kommer att kunna flyga, den troliga orsaken är att man för många år sedan förstörde anlagen på den ena vingen för att inte skulle kunna flyga. Men förhoppningsvis kommer han i alla fall att ha ett bra liv i fortsättningen om vi får bestämma. På våren vill han ha en flicka och i brist på det parar han sig med olika saker, så han är fortfarande viril och pigg trots att han är över 35 år...

---

Onsdagen 2005-03-23 före påsk började Gobi att kräkas på eftermiddagen. Jag blev självklart orolig och åkte akut till veterinären, Djurkliniken Roslagstull. Tyvärr var ingen fågelkunnig veterinär där (leg vet Gunnel Andersson eller leg vet Marianne Tornvall) så jag bad den veterinär som jobbade att ge honom penicillin (Baytril) intramuskulärt (i muskeln för snabbare effekt än via munnen) och vätska (Ringer-acetat, vätskeersättning) subkutant (under huden, så ger man fåglar dropp), då jag antog att han var uttorkad på grund av kräkandet. Jag fick tid hos Gunnel dagen därpå. Hon trodde att kräkningarna kunde bero på att han ätit lite mycket pasta på tisdagskvällen men jag stod på mig och bad henne röntga honom och ta blodprov. Blodproven var ok vilket kunde bero på att penicillinet börjat verka, röntgenbilden visade en gasig och förstorad körtelmage vilket kan bero på många orsaker. Jag fortsatte med penicillinet i tio dagar.

2005-04-08 röntgades han igen och det togs blodprover. Röntgen visade samma sak som tidigare och i blodprovet fann man gramnegativa bakterier, han fick nu en ny sorts medicin, sulfa (Bactrim) som ska ta bort just den typen av bakterier.

2005-04-18 Då de gramnegativa bakterierna nu var borta men körtelmagen fortfarande förstorad, gjordes en krävebiopsi. Hela krävan skars upp och det togs prover från tre ställen som skickades till USA för analys, även olika analyser gjordes på kliniken. Dessa prover visade inget onormalt.

2005-05-17 röntgades Gobi igen och de gjorde även en gramfärgning av avföringen för att se om det fanns några bakterier i magen. Röntgen visade att körtelmagen fortfarande var gasig och förstorad.

2005-07-22 Trots att en massa prover är gjorda vet vi inte varför Gobis körtelmage inte är som den ska. Gunnel Andersson och Marianne Tornvall, som tagit hand om honom de senaste gångerna har olika teorier varav den mest troliga är att det är någon sorts vävnadsförändring i körtelmagen och att det inte är smittsamt. De har även diskuterat hans fall på en konferens i USA som de besökte i Juni. Jag har även talat med en annan fågelkunnig veterinär, leg vet Cecilia Trägårdh för att få råd. Just nu, i juli 2005, lämnar jag in avföringsprov varje vecka för att se om de kan hitta en viss bakterie som är mycket svår att upptäcka. Han har under denna tid minskat cirka 30% i vikt. Han vill inte äta och han kräks ibland. Jag matar honom regelbundet, som mest blev det varje timma då han inte fick i sig mer än 2 ml åt gången utan att kräkas under en period. Ren välling vill han inte längre ha, så han får en blandning av banan, papaya, hasselnötolja och välling.

Vi har i början av juli varit en vecka i Skåne och alla fågeluppfödare vi träffat har få sett Gobi då jag matat honom under våra besök. Ingen av dessa har sett att han varit sjuk, möjligen lite mager har kommentaren varit. Åter igen, fåglar är mycket duktiga skådespelare och därför är det viktigt att man känner sin fågel och väger den regelbundet för att eventuellt upptäcka sjukdomar.

Många kanske undrar då, lider inte Gobi och vore det inte bäst att låta honom somna in? Jag har själv ställt mig den frågan massor av gånger och har varit på väg att låta honom somna in ett antal gånger men väntat varje gång. Jag tror inte att Gobi lider, han leker, äter av min mat (som han älskar), putsar Filuren, boar i sin låda, är nyfiken, parar sig med pinnen och hans ögon är pigga, något som annars brukar avslöja en fågel om den är sjuk. Kort sagt, han verkar må bra förutom att han inte vill äta så mycket själv och har tappat i vikt. Självklart har jag ställt frågan, hur mycket kan han tappa i vikt innan det börjar bli kritiskt? Gunnel svarade att upp till 45-50% under en lång tid, sedan ska jag nog börja att fundera.

Självklart förstår jag att Gobis dagar nu är räknade och jag tar en vecka i taget, i bland går det upp och bland går det ner. Alla som känner mig vet att Gobi är mattes hjärta och att jag blir mycket ledsen den dag Gobi inte finns mer, jag vågar inte tänka så långt. Finns det något sätt att lindra smärtan efter att ett kärt djur gått bort? Nej, jag tror inte det men det finns kanske saker som kan göra det lite lättare, något som får en att tänka på något annat? De som jag har talat med tror det och det tror jag med. I mitt fall hoppas jag att mina tankar kommer att vara upptagna av Gruff!

Den 3:e juni bestämde vi oss för att leta efter en gulhuvad amason, något som jag länge önskat mig. Den 3 juni föddes Gruff hos Anders och Susanne Eriksson i Blekinge. Min vän Anna hämtade honom den 7 juli för att han skulle bli mer hanterad än hos uppfödarna som har fullt upp med tio ungar av olika arter. Den 14 juli såg jag honom första gången och han är så söt.

---

Tisdag 23 augusti 2005

Jag lagade makaronigratäng med falukorv till middag. Som vanligt lade jag lite mat på en liten tallrik och satte på bordsändan, i närheten där Gobi alltid satt när han var i köket. Så fort tallriken hamnade på bordet kom spanögat på, huvudet lite lätt lutat med fokus, vad finns för gott på bordet. Han klättrade snabbt ner för stolen och fram till tallriken och åt med god aptit. Under matlagningen hade han fått rå falukorv vilket han gillar. Den dagen mådde Gobi fortfarande bra och var aktiv och lekte.

Onsdag kväll

Husse kommer hem sent och då kom även Filuren. Båda fåglarna blev glada av att se varandra och Gobi visade prov på hur mycket och hur högt han kan skrika, grannarna uppskattade säkert hans skrik klockan 23. Det var så skönt att höra hans skrik, det var så normalt! Efter ett tag lugnade de ner sig och satte sig att putsa varandra.

Onsdag – torsdag natt

Gobi har sovit i kattburen på nattygsbordet sedan vingamputationen i december. Det har varit så skönt att ha honom där, att höra hans knorpade innan han somnat på kvällen, då vet jag att han mår bra. Jag har även hört alla hans rörelser, hört att allt varit ok.
Klockan två vakande jag av att han skakade i gallret, han satt på golvet i kattburen och han ville ut. Jag öppnade dörren och han slängde sig ut och in i min famn, något var inte bra. Jag lade honom så att han vilade sitt huvud på min hals och lade armen om honom. Jag hörde snart att han mage knorrade med jämna mellanrum. Vid några tillfällen ryckte han till och kved till, jag vet inte om det var inbillning. Efter ca en timme slutade knorrandet och han somnade och sov hos mig till på morgonen.

Torsdag

Vid 6-tiden på morgonen fick han mat, en blandning av hasselnötolja, papaya, banan och lite aprikos. Allt detta mixat och matat genom en spruta. Han fick ca sex ml och han behöll det någon timme. Det var alltid svårt at få honom att behålla den första maten, andra matningen efter någon timme gick bättre.
Jag tittade på bajs han lagt under natten och de var oroväckande svart, hade något i magen gått sönder? Med tanke på att hans matspjälkningssystem inte fungerade tillfredsställande, det arbetade framförallt mycket långsamt, så trodde jag att den svarta avföringen kanske kunde bero på allt granatäpple han ätit under dagen och kvällen, frukten är röd och det färgar mycket. Senare fram på dagen blev hans avföring mer normal.
Gobi satt mest och var lugn under dagen, jag märkte att det inte var som vanligt, höll han på att bli sämre eller var han trött p g a av att han inte sovit ordentligt? Jag kunde inte ligga helt still hela natten utan bytte ställning och då väckte jag honom och flyttade på honom.
Även filuren märkte att det inte var som vanligt utan satt mest snällt bredvid honom och putsade honom. Jag gav honom mat med jämna mellanrum men allt kom upp efter ett tag.
På kvällen åt han lite rå falukorv och lite makaronipudding från min tallrik.

När jag duschade satt han som vanligt på tvättmaskinen och lekte med pilträbollen och bet i en grenbit. Filuren satt på uppe på handdukshängaren och bet i handdukarna. Jag märkte att Gobi ville någonstans, han lade sig på magen och liksom tiggde och sa ”Gobi”, han brukar göra det när han vill något. Jag satte honom på handfatet men det var inte bra, han brukar tigga om han är bajsnödig och då satte jag honom på handfatet och där bajsade han, det var hans toalett. Jag hade nu duschat klart och tog honom och gick lade mig, som vanligt med Gobi i famnen en stund i sängen där han somnade. Efter en timme satte jag in honom i kattburen och drog igen mössan nästan helt, jag vill inte att han ska frysa då jag har balkongdörren öppen.

Fredag

Jag vaknade vid 6-tiden och tog ut Gobi, jag märket då att han kräkts vilket han ofta gjort på morgonen. Då krävan förmodligen inte töms i den takt den ska, är det naturligt för fåglar att kräkas efter några timmar så att innehållet i krävan inte surnar. Denna gång var dock det han kräkts upp annorlunda, det var helt blött i buren av en genomskinlig vätska, självklart blev jag orolig.
Jag satte honom på stolen i köket och jag märkte en stor förändring hos honom, han var så trött och ögonen var halvslutna, inte klotrunda och pigga som de andra dagarna, detta bådade inte gott. Jag tog dit filuren och han satte sig snällt bredvid. Vid 12-tiden åt jag mannagrynsgröt men Gobi ville inte ha, i vanliga fall älskar han mannagrynsgröt med hallonsylt, nu satt han bara och vilade. Jag lyfte ner honom till tallriken men han vände om och för att klättra upp på stolen vilket han inte klarade, han rasade ner. Jag gjorde ordning lite mat och matade honom men han kräktes upp det nästan omgående, det var inte bara fruktpurén som kom upp utan också en massa genomskinlig vätska.

Jag kunde nu se att han var verkligen dålig och ringde Roslagstull men det var upptaget, typiskt. Han hade under tiden tagit sig ner på golvet till Filuren som var och jag såg nu att han knappt orkade gå, han som i vanliga fall sprang så fort att jag knappt han med. Jag ringde igen och fick tag på min vän Annalena som jobbar där, gråtande förklarade jag att det var nog dags att låta honom somna in. Jag frågade om Veterinär Marianne var där, jag vill att någon som jag känner låter honom somna in. Marianne hade gått för dagen och jag frågade om Annalena hade rätt att låta honom somna in. Hon gick och talade med den veterinär som var där och så länge han jobbade hade hon rätt att göra det. Annalena berättade att hon slutade jobba klockan 16 och efter det har hon all tid i världen att hjälpa oss. Jag ringde efter husse som ifrågasatte mitt beslut, då det inte var första gången, men han förstod att jag menade allvar denna gång när jag berättade hur dålig Gobi var. Han avslutade snabbt det han hade att göra och kom hem.
Jag stoppade in de andra fåglarna i buren och tog Gobi till sängen och lade mig med honom, han var helt kall. Jag kröp in under täcket med honom och han sov mot min hals i två timmar, han var så lugn och jag låg och smekte honom.

När jag gick upp för att klä mig lämnade jag honom i sängen, husse var kvar men med sina ynka krafter gick han ner till fotändan för att söka efter mig, jag talade då med honom från andra rummet. Vid 15.30 rullade jag in honom i handduken och vi gick till bilen, han sov mest och de gånger han blev orolig smekte jag honom och talade lugnt till honom. Utanför kliniken kom solen fram ur molnen och jag lättade på handduken för att låta Gobi njuta av solen. Han är den av mina fåglar som älskat mest att vara ute och jag ville att han skulle känna solens värme.

Väl framme på kliniken fick vi direkt komma in till ett rum och Annalena kom in direkt efter oss. Hon berättade att hon ringt hem till Marianne för att höra hennes åsikt och hon sade att börjar han kräkas massa vätska är slutet nära. Under hela tiden sov Gobi i min famn. Annalena drog ner gardinerna, la fram en mjuk fäll på bordet, dämpade belysningen och tände ett ljus. Hon förklarade ingående på ett icke medicinskt sätt hur proceduren gick till väga och svarade på våra frågor. Om jag inte minns fel, så finns det två sätt att låta en fågel somna in. Antigen via en injektion i blodet eller direkt i levern. Gör man det via blodet tar det normalt ca 2 minuter, i Gobis fall skulle det nog ta lite längre tid pga att hans cirkulation nu var försämrad. Gör man det via levern tar det ca 5 minuter. Medlet är ett medel som gör att han somnar in lugnt, först blir han medvetslös och efter ett tag stannar hjärtat. Annalena lämnade oss i fred för att ta farväl av Gobi. Hon kom efter ett tag och sa att ta den tid ni vill och jag sa att stanna här med oss.

När vi kände oss redo lät jag henne hålla honom i min handduk och hon letade efter blodkärl på halsen, det är där som man normalt tar blodprov på en fågel. Hela tiden så höll jag hans huvud och talade med honom. Då han var så uttorkad, hittade hon inget kärl som kunde ta emot sprutan utan att brista och beslutade att injicera i levern i stället. Då kände jag att då kunde jag inte längre hålla i honom, jag hatar sprutor i kroppen men har inga problem att de sticker mig i ådrorna då jag ger blod. Hon höll honom och jag höll i hans huvud och talade med honom. När hon var klar 16.25 höll jag honom i famnen där han somnade medan vi smekte honom och talade med honom. När han blev medvetslös efter ca tre-fyra minuter rann det vätska från munnen. Efter ca sju minuter stannade hans hjärta,

mattes hjärta sover nu, mattes hjärta är i himlen...

Jag såg dig
Jag såg den glada, den pratsamma, den roliga, den kelna!
Jag såg inte de trasiga, missfärgade fjädrarna, den usla hållningen, den trasiga fågeln.
Ingen annan såg det fina inom dig
Jag såg det fina inom dig och blev kär
Jag tror du såg mig och tycke om mig
Ingen annan fick hantera dig
Jag fick ditt förtroende
Jag fick fick göra vad jag ville med dig
Du blev sjuk och du sökte tröst hos mig
Jag tog hand om dig, kramade dig och smekte dig
Du somnade i min famn hos veterinären
Jag vet att du var lugn och trygg

Ingen mer som säger ”Natti, natti” till mig
Ingen som håller mig sällskap till maten och som alltid vill ha mat först
Ingen som kommer tassande över golvet och säger ”Gobi” när han vill komma
Ingen som älskar att vara ute och gräva sönder gräsmattan
Ingen som tigger när han vill något och inte får det tillräckligt snabbt
Ingen som kan sitta i famnen i timmar och bli smekt över ryggen
Ingen som tröstar mig när jag är ledsen

Mattes hjärta är borta
Mitt hjärta finns inte mer
Mattes hjärta är i fågelhimlen
Mattes hjärta sover nu

Postskripum

I slutet av september fick vi svar på de prover som skickades in från obduktionen för analys till laboratorier i Tyskland och USA. De tillsammans med vår veterinärs egen bedömning från obduktionen var entydiga, Gobi dog av en sorts cancer som troligtvis började i körtelmagen och sedan har spridit sig vidare. Detta innebär att vi inte gjort något fel och därför inte behöver känna någon skuld eller på något sätt kunnat påverka förloppet. Vi kan även med säkerhet anta att det inte kunnat sprida sig till andra fåglar.

Läs även om Fia, Youschi, Filuren, Gruff och hur jag började med fåglar.