Vi har fått en ny kompis, Filuren. Filuren kom hem till oss en dag i början av september 2003. Han kom från Niklas och Karin som kände att de inte kunde ha honom kvar. Filuren satt ensam i en bur inomhus. Ute hade de ett par grönkindade amasoner i en voljär, men de vågade inte släppa in honom där, då risken fanns att han kunde störa dem. Då de även har flera barn känner de att de inte har tillräckligt med tid över för Filuren som kräver väldigt mycket uppmärksamhet.

Hej, jag heter Filuren. Är några år gammal och kan inte prata. Men jag är händig!

Det märks att Filuren bara är några år gammal, han har massor av hyss och bus i kroppen, är aldrig stilla och vill jämt leka. Det märktes framför allt då han just kommit hem till oss, han var då inte vingklippt och det var omöjligt att hålla reda på honom. Han flög hela tiden till mina blommor och då helst till fönstret vilket resulterat i att många krukor åkt i golvet. När vi var i Norge tio dagar och min mor passade alla ligisterna försvann min stora Monstera som jag hade i vardagsrummet. Filuren hade knipsat av många av de stora bladen och den var nu bara en skugga av vad den en gång varit. Filuren tyckte om att sitta på den träställning som jag gjort till blomman och därifrån kapa ett blad i taget... Tyvärr har hans hyss resulterat i att vi blev tvungna att vingklippt honom hårt, han kunde ju skada sig själv om han flög in i fönstret. Jag kan tillägga att det inte spelade någon roll om persiennerna var nere eller inte, det var blommorna som var målet och de står så tätt i fönstret att han omöjligen kunde ha planerat att flyga förbi blommorna.

Det ÄR kul med blommor!!! Och att klättra...

Filuren vill jämt vara med, det märks framför allt när vi flyttar på oss och Filuren blir kvar. Så fort vi flyttar de andra blir Filuren orolig och börjar att tjoa. Det gäller att alltid ta med honom i första flyttvändan. Han är jättesöt då han springer efter oss på golvet och han gör det med en otrolig fart.

Man måste hela tiden hålla koll på vad Filuren har för sig, han älskar att undersöka saker och det görs helst med näbben och den är stark... Dock biter han normalt inte sönder saker direkt, utan känner gärna på dem först. Till exempel kan han leka med en hushållspappersrulle en bra stund innan den bärjar bli sönderbiten. Min mor sade att han verkar vara den som är mest intelligent av våra ligister. Hon var mycket imponerad av Filuren när han hade ner matskålen och hur han försökte få dit den igen när han blev avslöjad.

Vad ska jag hitta på för hyss nu'rå?

För att tillfredställa Filurens leklust har jag inhandlat lite leksaker. Det finns massor av leksaker för papegojor i zooaffärer och på internet att köpa, men jag tycker att det blir för dyrt. Tittar man på de leksaker som finns och på vad som intresserar papegojan är de saker som de väljer att leka med ofta i olika former och starka färger. De ska gå att pilla isär eller tuggas sönder. Jag gick in på en leksaksaffär och köpte en plastkedja med lösa delar för barn i två-års åldern. Köper man leksaker för barn vet man att de inte är skadliga, även barn gillar ju att bita och suga på saker. Jag var även på Panduro hobby och köpte träkulor och natursnöre så att jag kan tillverka olika leksaker. Vad det blivit av allt kommer så småningom i en egen artikel.

Det finns mycket kuliga leksaker här i huset...

Hos Karin och Niklas åt Filuren fröer men när han kom till oss så serverades det pellets från första dagen, vilket han åt redan efter några timmar. Han älskar all sorts grönsaker och frukt och har tömt skålen på allt som serverats hitintills.

För tillfället bor Filuren i en mindre bur men jag hoppas att han snart kan flytta in i den stora buren med de andra. Youschi som har mest revirinstinkter och är mest ilsk mot andra fåglar accepterar honom förvånansvärt bra. Är det för att de båda är röda i pannan? Nej, jag tror nog han märker att det är en ungfågel och därför accepterar mer eller så har han blivit avtrubbad sedan Enok kom hem till oss, det är helt enkelt för mycket fåglar :o).

Skitsnack! Jag och Gobi är bästisar!

Mellan Filuern och Enok går det så där, Filuren gillar att sitta på Enoks bur och så länge Enok sitter i buren (även om buren är öppen) går det bra, men när Enok kommer ut vill Enok bestämma var Filuren får sitta och det är inte alltid de är överens. Med Fia går det ganska bra, hon accepterar det mesta och höjer foten och gnäller när hon inte vill. Gobi är det mest problem med, han blir irriterad när Filuren kommer för nära och säger då till, det kan kanske bero på att jag leker med Filuren och då blir Gobi svartsjuk, han är ju trots allt mattes gossiga goja och vill ha ensamrätt på mig.

Han är en jättego’ papegoja och jag hoppas att han kommer bli en i gänget!

Det är skönt att få vara ute.

---

Hösten 2003
Filuren har kommit in i gänget bra. Han är kompis med både Emil och Enok, men leker helst med Enok. De busar och smiter gärna in i Gobis hus om de får tillfälle.

Enok och Filuren bor i samma bur och det kan vara lite svårt att locka ut dem ur buren ibland, men lockar man då med en jordnöt så kommer de villigt ut.

Ska de leka alla tre tillsammans, är det bäst att Filuren är i mitten, annars kivas Enok och Emil lite för mycket för att det ska bli kul.

Vårvinter 2004
Så som vi tidigare skrivit så bodde bara Enok och Emil hos ett tag. Enok och Emil ska båda bli skåningar.

Enok ska flytta till en gård där det finns massa andra djur och obegränsat med pinnar att flisa sönder, det är bara för nya matte att gå ut och hämta då hon äger stora marker.

Emil ska bo några kilometer från Enok och ska förhoppningsvis bli en stadgad herre då nya ägarna har en flicka till honom. Då det finns ont om uppfödare av Ecuadorer och när Emil är intresserad av andra fåglar, hoppas vi att Emil och Ida så småningom ska finna varandra.

Våren 2004

Filuren blev lite ledsen när hans kompisar flyttade då han har ett sådant stort socialt behov. Det dröjde dock inte länge förrän han och Gobi började intresserade sig för varandra och nu är de kompisar.

Oktober 2004

Då Filuren börjat flyga, men vi tycker ändå att han ska få komma ut, provade vi att sätta på honom sele. Det var inte kul!

November 2004

Tillbyggda buren är klar och alla fyra fåglar är nu så goda vänner att Filuren får flytta in i stora buren.

Våren 2005

Vi beslutade att vingklippa Filuren trots allt, han gillar inte alls selet. Då Gobi och han nu är mycket bra kompisar och Gobi inte kan flyga, verkar det inte bekymra Filuren så mycket. Han och Gobi springer omkring, antingen på golven hemma och hittar på hyss, eller så leker de mullvadar i jorden på landet. Leker de inte så sitter de tätt ihop och ofta putsar varandra.

Filuren sitter helst nedanför Gobi och lägger huvudet mellan Gobis ben för att bli kliad i nacken.

Sensommaren 2005
Som ni vet är Gobi sjuk och det verkar även Filuren veta. Han är mycket mån om Gobi och är jämt i hans närhet och putsar honom och ser till att han mår bra. Vi undrar hur det ska gå den dagen Gobi somnar, hur kommer Filuren att reagera? Vi vet att papegojor sörjer men deras instinkt att föröka sig är stark och efter ett tag brukar de leta upp en ny partner. Men detta är i det vilda och i fångenskap finns det inte hur många partners som helst. Vi hoppas på att han kanske kan bli kompis med Gruff när Gruff är lite större.

Augusti 2005
Stakars Filuren, han letar överallt efter Gobi, man ser riktigt hur ledsen han är, ingen att leka med, ingen som kliar honom i nacken. Vid ett tillfälle var han vid datorn och fick syn på en bild på Gobi, genast sprang han fram till skärmen och började putsa, det gjorde mycket ont att se.

Hösten 2005

Filuren söker efter nya kompisar. Vi hade Kalle och Hubba på besök en helg då deras matte reste bort. Genast försökte Filuren bli kompis med Kalle som var lite mer avvaktande.

Han försöker även flirta med Fia, men hon fattar ingenting, killar – gud va äckligt! Men han har kommit så långt att han får sitta bredvid henne, men så fort han kommer för nära, om deras fjädrar skulle råka röra varandra, då flyttar Fia på sig.

Vårvinter 2006

Gruff har nu växt till sig och de verkar som om de båda kan bli kompisar. De har börjat putsa varandra vilket är en stor glädje. Filuren behöver en ny kompis och det är kul att se att Gruff börjar bli fågel och accepterar andra fåglar.

Vår 2006

Det börjar bli varmt och det är dags för Filuren att få komma ut. Då han blivit kompis med Gruff, de leker och putsar varandra, vill vi inte vingklippa honom. De älskar att flyga runt inomhus och det vore inte rättvist att vingklippa honom. Det är bara att börja kämpa med sele.

Sommar 2006

Filuren och Gruff leker, det är kul att se hur bra de kommer överens även om Gruff är lite väl lekfull ibland och inte vill lämna Filuren ifred. Filuren verkar tycka att Gruff är lite barnslig men låter honom snällt hållas.

Höst-vinter 2006-2007
Filuren och Gruffs vänskap blir för varje dag allt djupare då Gruff samtidigt blir äldre. Ofta sitter de och putsar varandra och nu börjar även Gruff putsa Filuren ordentligt. Filuren söker dock fortfarande kontakt med Fia, men utan någon större framgång. Försiktigt, försiktigt smyger han sig närmare henne, men när det är någon millimeter mellan dem säger hon stopp. Filuren nöjer sig oftast med detta, och sitter bara snällt kvar intill henne.

Youschi är precis som Fia en fågel som inte tyr sig till andra fåglar, utan vill ha lite distans. Ofta jagar Filuren Youschi runt i lägenheten, de flyger från plats till plats, men Filuren verkar se det som en lek då han inte är aggressiv utan bara följer efter Youschi. Vi låter dem hållas då det alltid är bra med flygträning, något som Youschi måste träna på då han har underutvecklad vingmuskulatur sen han troligen tidigt i sitt liv blev vingklippt.

På det hela taget känns flocken i balans, hålet efter Gobi har läkt och livet går vidare. Filuren är ofta den som håller ihop flocken, om någon försvinner eller han blir lämnad sist kvar, blir han mycket orolig.

Våren 2007

Filuren har inte vingklippts på två år och han flyger fint. Han har en otrolig kraft när han kommer och det gäller att ducka om man möter honom i en trång passage, till exempel när han flyger från köket, genom hallen och in i vardagsrummet.

---

Sommaren 2007
Ni som träffat Filuren vet att när han har flugit en sträcka, låter han som en blåsbälg. Detta är inget som vi direkt reagerat på, för gör man som Filuren, har små näsborrar och ger sjutton i att öppna näbben för att andas ordentligt, ja då flåsar man. Tänk själv att springa ett 100-meterslopp och bara andas genom näsan, klart att man blir andfådd!

Men så tyckte vi på försommaren att Filuren flåsade mer än vanligt efter sina flygturer och vi började prata om att det kanske vore bra att kolla upp om allt står rätt till. Som vanligt skulle alla fåglar med till Norge och inför resan måste de genomgå en hälsoundersökning som är ett krav från de Norska myndigheterna. Tidigare år har jag besökt distriktveterinärstationen då jag missuppfattat deras krav. Jag trodde att de krävde en hälsoundersökning av en av myndigheterna auktoriserad veterinär, och här i Sverige är de distriktsveterinärerna som är det, de har en rund röd stämpel. ”Vanliga” veterinärer har en fyrkantig. Inför denna resa tänkte jag att jag måste kolla en extra gång med de norska myndigheterna om det verkligen är så, för tyvärr är de så att dessa veterinärer inte kan så mycket om fåglar. De har vid de tidigare tillfällena tittat in i transportburarna och frågat mig om fåglarna är friska. Efter det har de skrivit ett intyg, stämplat det och gett mig en saftig faktura. Efter samtal med de norska myndigheterna visade det sig att de menar att undersökningen ska genomföras av en legitimerad veterinär vilket passar oss mycket bättre. Jag betalar hellre en faktura från en fågelveterinär som kan fåglar än en från distriktsveterinärerna.

14 juli
Veckan före Norge-resan gjorde vi vår vanliga tur runt södra Sverige för att besöka vänner och då passade vi på att besöka veterinär Cecilia Trägårdh, som många av er kanske känner igen då ni läst hennes artiklar i tidningen Fågelhobby. Vi bad Cecilia genomföra en hälsoundersökning på fåglarna. Jag berättade vad jag tyckte om Filurens andning och att han blivit mer andfådd efter sina flygturer den sista tiden och bad henne lyssna extra noga på honom. Hon kunde konstatera att hon tyckte sig höra ett litet biljud över höger lunga, men att det var så pass lite och att hennes erfarenhet sade henne att det kan försvinna om man söver fågeln och lyssnar på lungorna då fågeln är mer avslappnad än när den är i handduk som kan vara ganska stressande för fågeln. Jag frågade henne om råd och hon sade att vänta med en större undersökning till efter norge-resan.

30 juli
Av en slump besökte vi Djurklinken Roslagtull redan tre dagar efter hemkomsten från Norge och där fick vi chansen att rådfråga veterinär Gunnel Andersson om vad hon trodde om Filuren, skulle vi boka tid omgående för en undersökning eller kunde vi vänta? Gunnel sade att hon tyckte att vi kunde vänta tills veterinär Marianne Tornvall kom tillbaka efter sin semester då det är hon som brukar ha hand om våra fåglar. Bland annat tog hon hand om Gobi och genomförde hälsoundersökningen på Gruff. Någon vecka senare ringde jag och beställde tid hos Marianne till den 28 augusti.

20 augusti
Måndagen den 20 augusti var jag hos min bilmek för att få hjälp med att justera bromsarna på min bil då bilbesiktningen klagat på dem, ojämn bromsverkan. Vid 20-tiden ringde Husse och sade att, du vi kan nog inte vänta med att ta Filuren till veterinären till veckan därpå, han flåsar och det rosslar när han andas. Jag ringde genast kliniken och fick tid efter lunch kommande dag.

21 augusti
Som vanligt blev vi väl mottagna på klinken och jag berättade för Marianne om Filuren och vad Cecilia sagt om honom drygt en månad tidigare. Hon började med att lyssna på honom och kunde snabbt konstatera att hon inte gillade vad hon hörde. Nu rosslade det rejält om hans lungor och luftsäckar. Hennes förslag var att han skulle röntgas och det skulle tas ett blodprov och ett bakterieprov från choan. Vidare så ville hon helst söva honom med tanke på att hans kondition; det är många gånger lugnare för fågeln att få sova under en undersökning då det inte är lika stressande för dem. Så det var bara att lämna honom på kliniken för att komma och hämta honom senare. Vad skulle vi göra under tiden? Mitt arbete ligger bara cirka fem minuter med bil från klinken men Husse har lite längre. Det var fint väder så vi beslutade att åka till Bergianska trädgården och fika. Jag skulle i alla falla inte kunnat göra något vettigt på jobbet då jag var orolig för Filuren. Jag vet hur svårsövd Gobi var och det låg och malde i bakhuvudet.

Efter drygt 1,5 timme ringde Marianne och sa att Filuren nu var klar och han mådde förhållandevis bra så det vara bara att komma och hämta honom. Väl på kliniken berättade hon att röntgen inte visade så mycket, dock en förtätning över höger lungfält samt lindrigt utlinjerade luftsäckar vilket kan tyda på en infektion. Då jag är mycket intresserad av veterinärmedicin bad jag att få se röntgen, jag visste sedan tidigare att kliniken skaffat sig ett nytt digitalt röntgensystem. Vi gick in till kontoret och Marianne visade på datorskären hur det såg ut och visade även hur mycket mer de nu kan se med digital röntgen, de kan bland annat mycket lätt förstora de ytor som de är extra intresserade av.

Marianne berättade att även om Filuren blir frisk så kan han få men av sina lungproblem då det kan bli vävnadsförändringar i lungorna. Det vill säga att han kan komma att låta rosslig även om han är frisk. Problemet är att han inte tidigare har genomgått en hälsoundersökning och vi vet därför tyvärr inte hur han lät då han var frisk. Han föll liksom mellan stolarna.Jag beslutade då att det kan vara bra att ha ett stetoskop så jag ringde till Cecilia Trägårdh och frågade om hon kunde rekommendera något. Då hon undersökte honom i somras såg jag att hon hade ett som var litet och gulligt. Hon berättade att det stetoskop hon kan rekommendera är från Littmann och då ska jag beställa ett som är för infants (för tidigt födda barn).

För säkerhets skull fick jag ett recept på antibiotika, Baytril, vilket är ett vanligt antibiotika till djur. Det antibakteriella spektrat är brett och omfattar både grampositiva och gramnegativa bakterier samt mykoplasmer, vilket gör att det är effektivt mot många olika bakterier.

Baytrilen fick vi en liten flaska från kliniken och även några enmilliliter-sprutor för att kunna ge den lilla mängden som han skulle ha en gång om dagen. Då jag sedan tidigare har erfarenhet av att medicinera fåglar, och då framför allt Gobi, tog jag att behöva ge honom medicin inte det med så stor oro. Filuren är så otroligt snäll och är van att vara i en handduk så det skulle inte bli några problem, även om jag vet att Baytril smakar fruktansvärt äckligt. Spetsen på sprutan är ganska tjock så det kan vara lite svårt att lirka in den i näbben och vara säker på att han får i sig varenda droppe. Men vi har sedan tidigare den avklippta kanylen som är mycket lättare att få in i näbben, så den åkte fram igen. Det kändes lite hårt att ta fram den då den påminde om allt som hänt med Gobi. Men det viktigaste är att han får i sig all medicin.

23 augusti
Marianne ringde och berättade att några provsvar var klara. Antalet vita blodkroppar var över den rekommenderade gränsen som ligger mellan 5 000-12 000. Filuren hade 21 000. Detta tyder på att fågelns immunförsvar jobbar, vilket kan tyda på en infektion. Hon hade inte ännu fått något svar än på bakterieprovet från choan. I avvaktan på det svaret skulle jag fortsätta ge Baytril.

27 augusti
Även om Filuren är sjuk så måste livet fortsätta och vi åkte upp till Älvkarleby över helgen för att slappa och ta det lugnt. Fördelen där är att huset är litet, man kan därmed ha god koll på fåglarna då man ser dem hela tiden. På natten vaknade jag av Filuren rosslade när han andades. Nu sover jag oftast mycket lätt och brukar vakna så fort de rör på sig eller bajsar, det hörs oftast ett ”kadunk” i burbotten då. Även husse vaknade av hans rosslande och vi blev självklart oroliga. Fram tills nu hade det bara väst om honom när han andades. Jag funderade på vad vi kunde göra mitt i natten och kom fram till att i princip kunde vi inte göra någonting. Blev han ännu värre, riktigt akut, så att han skulle börja kippa efter andan, skulle vi fått åka till närmaste jouröppna veterinär och lägga honom i syrgastält. Vi beslutade att ta ur honom ur buren för att se hur det stod till. Han verkade inte allmänpåverkad, det bara rosslade om honom. Rosslandet verkade lätta efter att han nös. Nu är Filuren van att sova ute så jag satte honom på sängkarmen där han fick sova resten av natten. Själv sov jag inte speciellt mycket, men somnade in framåt småtimmarna när hans rasslande minskade rejält.

Resten av helgen var lugn. Då det var varmt och fint väder var de andra fåglarna ute och vi tog även ut Filuren då det var lugnast för honom. I början satt han inne, men då for han bara runt i buren och ropade på de andra. Det blev bättre när han och Gruff undersökte torra goda kottar och knapriga pinnar.

29 augusti
Åter ett besök på kliniken för blodprovstagning för att kontrollera om de vita blodkropparna sjunkit i antal vilket då betyder att medicinen har effekt. Då Marianne lyssnade på honom så hörde hon ingen förbättring. Han verkade inte må dåligt och åt lika bra som vanligt, men som Marianne sa, det är en amason och de brukar vara matglada. Han var även lika glad som han brukar vara och lika nyfiken att undersöka saker. Kanske flög han lite mindre än normalt och när han gjorde det så andades han kraftigare.

30 augusti
Marianne ringde och talade om att hon fått provsvaret på bakterieprovet från choan. Det visade ingenting vilket var konstigt. Det kan hända att prover från choan inte visar något men det är oftast om det tas då fågeln är vaken och då veterinären kanske inte kommer åt så bra. Marianne sa att hon var mycket nöjd med provet som tagits från Filuren då han var sövd och hon kom verkligen åt det stället där hon ville ta prov ifrån. Hans vita blodkroppar hade nu sjunkit till 17 500, vilket är inom felmarginalen, så det var ingen avsevärd förbättring.

Jag fick ordinationen att fortsätta med Baytril och fick också komma in och hämta mer medicin. Då Filuren vid vissa tillfällen spottat ut lite medicin så uppskattade jag ungefär hur mycket han fått i sig och gav honom lite mer, allt för att vara på den säkra sidan att han fått i sig den dosen som han skulle ha. Så det tillsammans med att jag skulle fortsätta med medicinen gjorde att jag behövde lite mer.

5 september
Åter igen dags för undersökning och blodprovstagning för att kontrollera nivån på de vita blodkropparna och hur många de är inbördes. Hur de vita blodkropparna är indelade kan du läsa om i artikeln om hälsoundersökning. Vi tycker nu att Filuren har det jobbigare med andningen, men han är fortfarande pigg och äter bra. Ett tecken på sjukdom hos fåglar brukar vara att de minskar i vikt. I journalen kan man läsa att Marianne skrivit, kraftigt förstärkta biljud vid ausk. Ausk betyder auskultation och med det menas undersökning av kroppen genom lyssnade.

Då han nu blivit sämre sa Marianne att vi kanske borde byta antibiotika och även eventuellt börja medicinera mot aspergillos (svamp), om det kan man bland annat läsa på www.peteducation.com.

Men hon ville avvakta provsvaret först innan beslut om ändring av medicin. Den eventuellt nya antibiotikan heter Cefamox och är speciellt verksam mot infektioner i luftvägarna. Det verkar genom att hämma bakteriernas bildning av cellväggen och har därmed bakteriedödande effekt på ett flertal bakteriearter. Det är en antibiotika som även används på människor.

Medicinen mot aspergillos heter Sporanox och även det är en medicin för människor. Medicinen har en hämmande effekt på bland annat sjukdomsalstrande jästsvampar. Sporanox hindrar svampen från att bygga upp en normal cellvägg. Utan väl fungerande cellvägg dör svampen.

Vid genomgången av vilken medicin och dosering Filuren eventuellt skulle få sa Marianne att Filuren ska ha antibiotikan tre gånger dagligen, vilket kan vara jobbigt för fågelägare som inte kan eller har vana att medicinera sina fåglar. Medicinen mot aspergillos skulle han ha en gång om dagen. Jag skulle börja med den medicinen med en lägre dos för att sedan öka då en av biverkningarna kan vara illamående och aptitlöshet, vilket kan minskas om man vänjer fågeln successivt vid medicinen.

För mig är det inga problem med att ge medicin tre gånger om dagen och jag hade redan innan pratat med min chef och frågat om Filuren fick sitta på jobbet för att jag skulle kunna ge honom antibiotikan var åttonde timme. Jag kände också att jag då skulle ha bättre kontroll över honom och kunna se hur han mår. Det var inte något problem att ha honom på jobbet då alla är stora djurvänner och vet vad husdjuren kan betyda.

På eftermiddagen ringde Marianne och berättade att hans vita blodkroppar inte minskat i antal utan ökat, de var nu 25 500. Jag fick också veta att jag skulle sluta med Baytrilen och börja med de mediciner som vi pratat om när jag var på kliniken.

På kvällen skulle vi besöka en kompis som bor vid Mariatorget så jag beslöt att hämta ut medicinen där, på apoteket Enhörningen som är det näst största apoteket i Stockholm. När jag kom dit för att hämta ut medicinen hade de inte Sporanox hemma. Receptarien letade i lagersystemet för att se var medicinen fanns och jag fick veta att det fanns EN flaska på huvudapoteket, C W Scheele på Drottninggatan. Då de har öppet dygnet runt kunde vi utan problem hämta det efter vårt besök hos vår vän.

Vid 21.30-tiden gick jag in på apoteket för att få Filurens medicin. Efter en stunds väntande ropade de på mig och sade att det inte hade någon Sporanox. Trött som jag var blev jag irriterad och ifrågasatte hur det kunde komma sig när jag personligen hade hört receptarien på apoteket Enhörningen ringa till dem och be dem lägga undan den enda flaska som de hade. Efter stund ropade personalen igen och sade att personen som tagit emot samtalet inte hade ställt den undanlagda medicinen där de normalt brukade ställa beställd medicin. Det tog nästan en timme innan jag kunde gå därifrån.

Väl ute i bilen där Husse satt och väntade plockade jag genast fram medicinen. Jag tittade på flaskorna och doseringen och tyckte att det var konstigt. De stod att Sporanoxen (mot aspergillos) skulle ges tre gånger om dagen och antibiotikan en gång om dagen. Jag berättade det för Husse som sade något om att du är trött och har väl missuppfattat det hela. Nej, sa jag, jag minns att antibiotikan stod högst upp på receptet och att det stod tre gånger om dagen, för Marianne berättade om den först. Nåväl, jag får ringa och kolla med kliniken i morgon. Doseringen för båda medicinerna var 0,44 ml, fast den ena en gång om dagen och den andra tre gånger om dagen. Var de så att jag missat, skulle jag i alla fall bara hinna ge medicin en gång och eventuellt börja med den högre dosen av Sporanoxen på en gång, inte med en lägre dos som Marianne rekommenderat för att minska eventuella biverkningar.

På morgonen, så fort de öppnat, ringde jag till kliniken. Där fick jag bekräftat det jag misstänkte, att apoteket förväxlat ordinationen. Marianne var inte där, men sköterskan som jag talade med berättade att de har ett system som gör att ordinationen som veterinären skriver på receptet går rätt in i journalsystemet. Jag ringde genast upp apoteket och berättade om deras misstag. Lite kaxigt sade de att –”veterinären har väl skrivit fel” men de skulle självklart kolla det då de hade receptet kvar där och även kopia på de som receptarien skrivit på de lappar med ordinationen som fästs på medicinflaskan. De bad även att få telefonnumret till veterinären vilket de fick.

Bara en halvtimme senare ringde Marianne och hon var upprörd. Apoteket hade erkänt att de gjort fel och hon berättade att hade jag inte varit uppmärksam och gett Filuren de doser som stod på flaskan hade han dött. Han skulle blivit sämre och utan att någon av oss fattat varför, jag hade ju gett honom medicinen som jag skulle. Den stora dosen av Sporanox hade kunna slagit ut hans njurar. Allt detta om vad som skulle kunna ha hänt hade hon förklarat för personen som ringt från apoteket. Nu hade det ju inte hänt så mycket, som tur var, och jag är mycket glad att vi gick igenom receptet så noggrant och att jag även efteråt tittat på receptet och även, nyfiken som jag är, slagit upp i FASS vad det var för medicin han fått.

Någon timme senare ringde de från apoteket och beklagade vad som hänt och ställde en massa frågor om hur många gånger Filuren fått den felaktiga dosen med mera. Det skulle även göra en anmälan till Läkemedelsverket.

Då dessa mediciner är för människor är de betydligt godare, vilket även Filuren verkade tycka. Godast var antibiotikan som smakar frukt. Sporanoxen smakar körsbär vilket han inte uppskattade lika mycket. Lättast var det att börja med Sporanoxen, för att sedan ta antibiotikan som han villigt slickade i sig och svalde. Då var jag säker på att han även svalde Sporanoxen som han ibland kunde spara lite av under tungan.

11 september
Återigen till klinken för provtagning av de vita blodkropparna. Filuren verkade nu lite bättre, han andades inte lika tungt då han var stilla, men det lät fortfarande då han flugit.

På dagarna var han nu med mig på jobbet. Han satt helst på min datorskärm och under den fick jag lägga hushållspapper. När han satt där i flera timmar kunde jag verkligen kolla honom då han inte verkade bry sig att jag jobbade. Men några gånger om dagen blev det tråkigt och då flög han i rummet. Papperna på skrivbordet for ner på golvet och det blev varje gång en viss oordning. Ofta flög han upp mina skåp för att undersöka allt roligt som står där uppe. Även mina blommor i fönstren var intressanta. Efter en sådan flygtur fick han sitta i tranportburen, vilket han även gjorde om jag var på möte eller lunch. Han ville dock inte bajsa i transportburen så när han var nödigt började han röja runt där inne så papper och mat for iväg samtidigt som han tryckte på dörren. Tog jag då ut honom och satte honom på skärmen bajsade han omgående, det var tur att IT-avdelningen inte visste vad deras skärm utsattes för. Min chef och hans fru som är stora kattfantaster och allmänna djurvänner kom in dagligen för att hälsa på honom och höra hur man mådde.

12 september
Marianne ringde på kvällen och berättade att hans nivå av vita blodkroppar fortfarande var högt, 24 000. Nu föreslog hon att det vore bra att göra ett chlamydiatest (papegojsjuka). Genast blev jag orolig då jag vet vilket jobb det är att ha chlamydia då en av mina bekanta haft det på sina nymfer nyligen. Jag sa att jag tänker inte komma in med alla fåglar i flera veckor för att de ska få medicin intramuskulärt, det får du sjutton lära mig så att jag kan göra det hemma. Lugn, lugn sa Marianne, jag vill bara kunna utesluta det, de symptomer som Filuren har liknar inte chlamydia, jag vill bara vara på den säkra sidan.

13 september
Åter ett besök på kliniken denna gång för att ta chlamyatestet. Denna gång träffade vi inte Marianne utan en av sjuksköterskorna skulle ta provet. Jag har hållit honom vid de tidigare provtillfällena och vet att han är mycket svårstucken då han döljer sina tunna vener mycket väl. Även denna gång höll jag honom under provtagningen. Sköterskan stack och stack honom i halsen, men det kom inget blod. Vi provade även andra sidan, men inget där heller. Då kände jag att nu vill jag inte hålla längre, det gjorde så ont i mig att se Filuren utsättas för detta att en sköterska fick hålla och annan sköterska kom och försökte ta provet och denna gång gick det bättre. Filuren var så duktig.

Provet som de själva tar hand om på kliniken skulle ta ungefär en dag att få svar på, nu följde en nervös väntan. Marianne berättade att hon var ledig på fredagen men att veterinär Gunnel Andersson skulle ringa upp mig om provsvaret.

14 september
Efter lunch kunde jag inte hålla mig längre så jag ringde till kliniken. Det var Johanna som svarade, en av sköterskorna som jag känner lite mer och som är duktig på fåglar. Jag frågade henne om hon kunde kontrollera med Gunnel vad svaret var. Efter en stund kom hon kom hon tillbaka och berättade att det var negativt, SKÖNT!

17 september
Marianne ringde berättade att hon tyckte jag skulle sluta med antibiotikan men fortsätta med medicinen mot aspergillos.

24 september
Filurens andning har blivit lite sämre igen under helgen, men han är fortfarande pigg och äter som han ska. Jag ringde till Marianne och frågade om jag skulle börja med antibiotikan igen vilket hon tyckte var en bra idé. Var han inte bättre om några dagar skulle jag höra av mig igen.

Jag beställde ett stetoskop idag, ett Littmann Classic II Infant.

29 september
Ringde åter igen till Marianne då Filuren nu börjat nysa väldigt mycket, och det är blöta nysningar. Då han suttit på min skärm och nyst, har jag ofta sett resultatet av hans nysningar på pappren som jag har på skrivbordet. Tänk om ekonomiavdelningen skulle veta att de fått tillbaka fakturor med fågelsnor på. Jag fick ett nytt recept på antibiotika då det enligt föreskrifterna på förpackningen bara håller 14 dagar om de förvaras i kylen.

Idag låg den en lapp i brevlådan att stetoskopet kommit och jag hämtade det. Tyvärr har de levererat fel stetoskop, jag fick ett för nyfödda. När jag ringde företaget som jag beställt av sade de att de inte hade min modell hemma. Jag berättade att jag vill ha det så fort som möjligt. Jag ville ha det så att Marianne kunde visa mig var jag exakt ska lyssna på Filuren. Jag hade vid ett tidigare tillfälle lyssnat på mina fåglar med ett stetoskop men det var ett tag sedan.

10 oktober
Filurens andning verkar lite bättre, men det är så svårt att säga, man hoppas ju så att han ska bli bättre. Han är fortfarande aktiv och leker med Gruff så fort han kommer hem. På kvällen är han som vanligt hungrig och vill ha kvällsmat, gärna något mindre nyttigt för papegojor så som pasta med sås eller gröt.

Ännu ett besök på kliniken för provtagning. Denna gång var även husse med. Vi hade med oss stetoskopet och jag frågade var exakt jag skulle lyssna på Filuren. Vi hade under helgen redan lyssnat på honom och han lät som en blåsbälg. När vi lyssnade på Youschi var det helt tyst. Marianne instruerade oss noggrant.

Som vanligt höll jag Filuren när Marianne stack för blodprovet. Först provade vi på vänster sida av halsen, men inget blod ville komma. Sedan bytte vi till höger sida, men det var lika illa där. Då får det bli ifrån en ven under vingen vilket inte är lika bra. När du tar prov från en ven i halsen så brukar venen sluta sig snabbt och väl, vilket gör att det inte blöder efteråt. Sticker man i en ven under vingen är risken stor att det inte sluta blöda. Men vi hade inget val. Även denna gång var Filuren så duktig, han sa inte ett knyst, även fast det enligt Marianne gör ganska ont på dem. Men tyvärr visar det bara hur tåliga de är, på gott och ont.

Under vingen var det lite lättare och när vi var klara satte vi in honom i transportburen. Efter någon minut tittade Marianne in i buren och då var det en blodpöl under honom. Ut med honom för att trycka en kompress där Marianne stuckit honom. Efter en stund släppte vi honom med det fortsatte att blöda, då tryckte Marianne med fingrarna direkt på venen och då slutade det efter en stund. Nu ser det ju alltid värre ut än vad det är, blod har ju en tendens att se mycket ut även om det bara är några droppar.

11 oktober
Marianne ringde och berättade att det inte var någon förbättring avseende de vita blodkropparna, de var nu 22 250. Det verkar inte heller som om denna antibiotika gör någon nytta. Är det aspergillos så vet man att det kan ta väldigt lång tid innan man ser ett resultat, men han har trots allt medicinerats i över en månad med Sporanox nu. Marianne tyckte nu att det var dags att gå in och ta prover från hans luftsäckar och lungor. Detta görs under sövning och med ett endoskop, det vill säga titthålskirurgi. Hon hade tyvärr fullt upp kommande vecka och föreslog att hon skulle göra det måndagen den 22 oktober. Hon sade även att hon kanske skulle kunna klämma in en operation tidigare men att hon vill ha god tid på sig och därför hellre väntar någon dag extra. Hon bad mig även sluta med antibiotikan då den kan försvåra odlingen av proverna, men fortstätta med Sporanoxen mot aspergillos.

19-21 oktober
Under natten 19-20 vaknade vi igen av att Filuren hade svårt att andas, det väste när han andades. Som vanligt ligger jag vaken och lyssnar då jag sover så lätt. Jag hörde hur han nös och hur det lättade en stund, för att sedan tillta igen.

Under lördag och söndag gick vi på en workshop med Barbara Heidenreich och vi måste då lämna honom ensam på dagarna. Gruff fick följa med då han var en av de utvalda fåglar som fick följa med. Då kursen började redan klockan 8 gick vi upp tidigt. Enligt instruktionerna till de fåglar som var med på kursen, skulle de inte få någon mat på morgonen, därför fick bara Filuren vara med vid frukost, de andra sov. Han blev som vanligt glad när han upptäckte att det fanns rostat bröd med marmelad, det är jättegott.

På kursen deltog Marianne, Gunnel och Cecilia och självklart kom vi att prata om Filuren. Jag sa till Marianne och Cecilia att jag ska stänga in er alla tre i ett rum, och först när det kommer vit rök, inte svart, ur skorstenen släpper jag ut er, då vet jag att ni kommit fram till vad det är för fel på Filuren. Marianne sade att hon kunde skriva ut astmamedicin på måndag för att göra det lättare för honom att andas.

På lördag kväll åkte vi hem och Filuren verkade fortfarande ha det svårt med andningen, inte lika illa som på natten men ändå jobbigare än tidigare. Dock blev han glad över ris med sås till middag. Då vi var trötta över att ha sovit dåligt och varit på kurs hela dagen gick vi och lade oss ganska tidigt.

Under natten lördag till söndag verkade han inte ha lika jobbigt som natten innan och han blev lika glad som tidigare över att få rostad macka på morgonen.

På kvällen var Gruff och Filuren glada att se varandra och lekte grön hög. Det vill säga de bråkade lite och tumlade runt för att avsluta det hela med att sitta tätt, tätt och putsa varandra.

22 oktober
Vid ett flertal tillfällen under natten var jag uppe för att lyssna på Filuren. Jag hörde tydligt hur han andades men inte så kraftigt som under natten till fredagen.

På morgonen tog jag bort pelletsen ur matskålen i transportburen och lade dem i en påse. Skålen med frukt lade jag i en annan påse. Jag vet av erfarenhet att det är bäst om en fågel inte äter före den ska sövas. Jag ställde maten mellan transportburen och överdraget. Tänkte att personalen på kliniken kan ge maten till honom efter operationen.

Jag hämtade honom som vanligt ur stora buren det sista jag gjorde innan jag gick hemifrån. Jag brukar ha transportburen på sätet bredvid mig i bilen för att kunna titta till honom. Som vanligt redan innan jag startat bilen såg jag honom vara nere i matskålen och leta efter frukt. Filuren har alltid älskat frukt och vi har ofta sagt att han är ingen papegoja utan en frukt- och insektsätare. Men idag fanns det ingen frukt där och han tittade så undrande på mig, varför?

Jag skulle lämna in honom på kliniken klockan 7.15 men jobbet ligger väldigt nära så jag åkte dit en halvtimme innan, då slipper jag även biltullarna som startar klockan 6.30.

Som vanligt när jag kom till jobbet, släppte jag ut honom och han satte sig på skärmen. Jag tog ner honom efter stund och gossade med honom. Jag pussade på hans näbb och luktade på honom, amasoner luktar så gott, han luktade en varm liten Filur. Han var så snäll, jag kliade honom i nacken och även på bröstet och under vingarna. Vill han inte något, tittar han bara ner mot handen och knorrar lite lågt. Filuren är den av våra fåglar som är absolut snällast, jag tror knappt att han bitit mig en ända gång.

6.45 stoppade jag in honom i transportburen och åkte i väg, ville vara ute i god tid då det kan vara köer på morgonen. Jag var där vid 7.10 och satte mig ner för att vänta. Då det var tomt i väntrummet tog jag ut och pussade på honom, min lilla Filur. Jag var självklart orolig inför operationen, att operera är aldrig riskfritt, men jag vet att han blir väl omhändertagen, Marianne vet hur orolig jag är inför en sövning, jag minns ju Gobi som var så svårsövd. Men samtidigt så insåg jag att det var nödvändigt att gå in och titta och ta prover, även jag ville ju veta vad han led av för att kunna ge honom rätt medicin som kan bota honom.

Efter en stund kom sköterskan och jag frågade när hon trodde att han var klar. Hon berättade att Marianne börjar sin operationstid klockan 9.00 men att hon nog skulle ta några rutinoperationer först innan hon tog Filuren, men till klockan 12 skulle hon med all sannolikhet vara klar.

Tillbaka till jobbet och försöka arbeta, det blev kanske inte så där jättemycket gjort, jag hade tankarna på annat håll. Vid 11-tiden gick jag på lunch och var klar vid 11.30 och gick tillbaka till mitt rum för att kunna svara på den stationära telefonen då det är så dålig mottagning på mobilen.

Vid 11.45 ringde telefonen och jag såg att det var från kliniken. Redan då Marianne presenterade sig hörde jag att det var något som var fel då, hennes röst lät så...grötig. Jag minns inte orden, men något om att hon var så leden, min lilla Filur hade inte klarat operationen. Jag vet att här brast det och tårarna började forsa, min lilla lilla Filur. Han hade tydligen klarat att hon gick in i luftsäcken för att titta och ta prov men när hon skulle in i lungan för att ta provet slutade han att andas. Hon försökte med konstgjord andning men till slut stannade han hjärta.

Du kom in som en virvelvind som ville bli kompis med alla
Du visade oss ditt förtroende genom att lita på oss
Du visade aldrig några aggressioner eller bet oss

Min lilla rädda nyfikna Filur finns inte mer
Ingen liten Filur som springer på golvet och inspekterar allt
Ingen fot som viftar i luften så fort han vill komma
Ingen nacke som vill ha kli när foten inte vill
Ingen som breder ut sina vackra vingar när vattnets strålar träffar dem

Filuren finns inte hos mig något längre
Filuren finns inte hos Gruff något längre

Filuren är hos Gobi nu...

Mina vackra älskade fåglar är änglar i fågelhimmlen nu...

---

Post Scriptum - Vad dog Filuren av?

22 oktober
Jag lämnade allt jag hade för händerna och gick till mina chefer och berättade vad som hänt och att jag ville åka till kliniken och ta farväl av Filuren. De kramade om mig och sa självklart, gå du.

På gatan utanför kliniken mötte jag Husse och vi gick in och fick snabbt komma in på ett rum. Efter någon minut kom de in med Filuren och Marianne kramade om mig, jag såg att även hon var mycket ledsen.

Min lilla Filur var inlindad i en handduk och han var fortfarande varm och mjuk, det luktade en varm liten Filur då jag dränkte min näsa i hans mjuka nackfjädrar. Han var så fin, såg ut som han sov, jag fattar inte att han inte vaknar igen. Vi smekte honom och höll honom, han var så fin.

Jag frågade Marianne om de hade en kamera då jag gärna ville ha ett sista foto av honom, ett sista minne. Men tyvärr hade de ingen kamera så vi åkte hem och hämtade vår kamera för att fota honom.

24 oktober
Marianne ringde och berättade att hon obducerat honom, men inte haft tid att ringa dagen innan. Hon berättade att höger sidas lunga var kraftigt förtätad, det vill säga den var kraftigt infekterad, även vänster lunga var påverkad, men inte lika allvarligt. Högt upp i höger luftsäck hade hon hittat varbölder som såg ut som keso. Alla luftsäckarna var grumliga. Venerna var breddade vid hjärtat på höger sida vilket kan betyda att syrgasutbytet var sämre och att kroppen försökt att kompensera det. Med andra ord hade han kraftiga inre förändringar i luftvägarna.

Hon berättade vidare att varbölderna inte syntes via endoskopin då de satt så illa till. Dessa varbölder går endast att få bort genom mekanisk påverkan, det vill säga man måste ta bort dem för hand, de går inte att medicinera bort. Så han hade inte kunnat bli av med dem oavsett vilken medicin vi gett honom.

De kraftiga förändringarna tyder på en bakterieinfektion. Självklart blev jag orolig, är det något som mina andra fåglar kan ha smittats av? Marianne bedömde den risken som mycket, mycket liten. Det finns knappt några bakterieorsakade sjukdomar som kan spridas mellan fåglar, de sjukdomar som sprids mellan fåglar är oftast virusbaserade. Förmodligen är det en kroppsegen bakterie som fått fäste och börjat föröka sig för mycket av någon anledning. Marianne sade att hans luftvägar var mycket trånga rent generellt och att det kan ha påverkat honom negativt. Jämför det med att kvinnor till exempel får svamp i underlivet, det är ingen man behöver smittats av. Dessa svampar finns alltid där, men kan börja växa ohämmat på grund av någon påverkan som vi inte vet.

Hon berättade att hon trodde att han knappt hade kunnat haft något syrgasutbyte på höger sida och förmodligen kvävts till döds inom en vecka till en månad.

Detta gör det lite lättare att bära att han nu är borta, han fick somna in i lugn och ro utan att plågas allt för mycket under sin sista tid med oss.

25 oktober
Idag var jag och hämtade lite fjädrar från Filuren och Marianne tog sig tid att prata med mig och svara på mina frågor. Hon berättade att proverna var ivägskickade för histologisk kontroll till Spanien. Tidigare har alla prov skickats till USA men i samband med fågelinfluensan får de inte skicka prover dit längre. Så nu skickar de till ett labb i Spanien där personalen har gått i lära hos det labb i USA som de tidigare använde. Hon sa även att hon, enligt mina instruktioner, skickat prover till Helga Gerlach i Tyskland. Jag vill vara säker på att få ett korrekt svar. Jag fick ett provrör med det tredje provet (förvaras i frysen) som jag bett henne spara, detta vill jag kunna skicka till ett tredje labb om det de två första svaren blir olika.

Hon sa att hon även skickat iväg prover för odling och det är det svaret som hon anser vara mest intressant då det kommer att visa vad för bakterie som angripit honom och som då även kommer att visa vilken antibiotika som tar död på dessa bakterier. Visar det att det kan vara någon som kan smittas mellan fåglarna kommer mina andra fåglar att få antibiotika i förebyggande syfte.

31 oktober
Marianne ringde och berättade att hon fått svar på bakterieodlingen. Den visade att det inte fanns någon bakterietillväxt i lungorna. Det positiva med svaret är att då behöver inte vi vara oroliga för att det var något som kunde smitta våra andra fåglar. Men frågan kvarstår, vad dog Filuren av?

13 november
Nu har provsvaret från Spanien och Tyskland kommit. Marianne berättade att det skilde sig lite åt, men att slutsatsen som de kommit fram till var samma.

Slutsatsen från de båda labben visar att hans lungvävnader var kraftigt förändrade på grund av partiklar. Marianne liknade hans lungor vid någon som drabbats av KOL eller stenlunga. Lunginflammationen fick han som en följd av förändringarna i lungorna.

Det känns skönt att veta att de olika labben har samma åsikt om varför han dog.

Provet för att se om det var svamp, aspergillos, var negativt.

Självklart började vi nu fundera på vad dessa partiklar kommit ifrån, vad det var för partiklar? Är det något i våra hem som påverkat Filuren och kan de påverka de andra fåglarna? Vi har inte speciellt dammigt hemma och vi röker inte.

Frågorna är många och tankarna snurrar, har vi gjort något fel? Kunde vi ha gjort något annorlunda? Kommer de andra fåglarna att bli sjuka och dö?

14 november
Då frågorna var så många och jag vet att Marianne är mycket upptagen skrev jag ett brev på två sidor med frågor och funderingar kring vad som hänt med Filuren. Brevet mailade jag till kliniken.

22 november
Idag kom ett långt skrivet svar från Marianne. Hon skriver att vi vet ju inte vad Filuren utsatts för innan han kom till oss, och att tyvärr är livet orättvist, de finns de som röker hela sitt liv och de får inte lungcancer, medan andra som lever ett sunt liv drabbats. Vidare skriver hon att lunginflammationen som Filuren hade var en följd av förändringarna i lungorna och att det är omöjligt att svara när han fick den, men att vi aldrig fick bukt med den. Det var därför hans antal vita blodkroppar aldrig gick ner. Kanske bakterierna inte längre var så aktiva, men det hade producerats rikligt med var som Marianne kunde se med blotta ögat vid obduktionen.

Hon skrev också att hon mailat till labbet i Spanien och frågat om de kan uttala sig om vad det är för typ av partiklar och om det finns teorier om var de kan komma ifrån.

10 december
Marianne ringde och talade om att hon äntligen, efter flera påstötningar, fått svar från labbet i Spanien.

De skrev att det inte kunde få fram vad det var för typ av partiklar men att de, som de skrev i sitt första utlåtande ”I suspect there is a hypersensitivity (allergy) component in the etiology of these respiratory lesions”, lutar åt att det kan vara en allergisk reaktion som gjort att lungvävnaderna förändrats.

Tyvärr går det inte, på ett säkert sätt, att se om en fågel är allergisk.

Slutsatsen är att vi inte med säkerhet kan säga vad Filuren dog av, men att det är inget som de andra kan smittats av.

Självklart snurrar tankarna fortfarande om det är något som vi gjort fel, men samtidigt vet vi att vi sköter fåglarna väl och att de sitter i en så bra miljö som det bara går att åstadkomma, vilket jag tror att de som känner oss håller med om.

Ett stort tack till veterinär Marianne Tornvall som varit ett stort stöd i sorgen genom att orka svara på alla våra frågor rörande Filuren och som läst igenom och granskat de medicinska delarna av texten.

Läs även om Youschi, Fia, Gobi, Gruff och hur jag började med fåglar.